Kort...

...uppdatering. Den senaste tiden har det blivit en Forsbergsrunda i skritt med Petra & Mikey samt en rad kortare turer runt Delanders & Borelund tillsammans med andra i stallet, lite lugn ridning eller tömkörning/longering i hagen & så vila emellanåt också förstås - det knallar på kan man säga. Betydligt intressantare är följande: Idag är det tre veckor sedan Hestia var inne på kliniken & blev undersökt & vet ni vad? Idag är också den femte dagen utan något som helst näsblod eller spår av blod så nu tror jag nästan att jag vågar uttala orden: Det verkar ha läkt! <3

Nu skulle man vilja...

...snabbspola förbi hela vintern. First of all: Nästa års tävlingstermin är nu out in the open! Jag har ju, tack vare mina fabulösa kontakter, redan vetat ett tag åtminstone hur de sydligaste tävlingarna var planerade men innan terminen var officiell kunde jag inget yttra. Nu är det fritt fram! Om vi får vara hela & friska & det funkar med groomar & allt skulle jag vilja komma ut på tre tävlingar nästa år - en på våren, en på sommaren & en på hösten så att det finns gott om tid för återhämtning (både fysik, mental & framför allt ekonomisk) mellan varje. Tyvärr ligger det ingen tävling här nere i söder på hösten bortsett från vår Greveritt i oktober (& då får jag nog snällt hålla mig i sekretariatet) men Danmark är ju inte långt borta heller... Det kanske låter lite galet i somligas öron att åka utrikes & tävla när man är värsta hobbyryttaren men för distansfolk är detta inte alls ovanligt: Vi hade flera danska ekipage som startade på Greveritten i allt från 80-kilometersklassen till Prova På 17 kilometer & många av mina svenska distanskamrater har varit på andra sidan sundet & tävlat. Nåväl, den danska tävlingsterminen har nog inte publicerats på riktigt ännu men viss inside information har ändå läckt ut i diverse hästforum på nätet: Danskarna har, som vi ju redan misstänkte, betydligt lägre moral än vi svenskar. ;-) Mitt planerade tävlingsår 2013 ser ut som följer:

1. Vedemaritten (Hässleholm) 20 april.

2. Dackeritten (Växjö) 16 juni. (Alt. Simlångsritten i Halmstad 21 juli, men jag vill hellre till Växjö.)

3. Hedelandsridtet (Roskilde) 14 september.

   Second of all: Igår kom notan från Hästkliniken i Löberöd, den slutade på ca 2060 kr vilket faktiskt var några hundralappar mindre än vad jag hade räknat med. Det är ju bra när det är på det hållet. Dock blöder Hestia lite fortfarande så ännu ropar jag inte "Hej!"...

   Third of all: Under veckan som har gått har vi fortsatt att ta det lugnt förstås. I fredags fick Hestia vila helt, sedan skrittade jag en stund i hagen på lördagen & red ut en sväng tillsammans med Petra/Våfflan & Vilma/Pika på söndagen. Vila igen i måndags, en tur runt Delanders i mörkret med Emma & Ingrid i tisdags kväll & sedan kom hovslagaren på onsdagsförmiddagen: Det blåste så rysligt kallt & otrevligt så fotvården fick bli den enda aktiviteten den dagen, jag hade ingen lust att ge mig ut ensam. Igår, torsdag, longerade jag lite i skritt i en av hagarna - det regnade & var väldans lerigt, jag fick stå & trampa på stället hela tiden annars sögs fötterna fast i underlaget. Idag har jag skrittat i hagen samtidigt som Alma red Pikatcho. Inte så spännande hästliv just nu alltså.

I en...

...sal på lasarettet. I söndags, dagen efter Greveritten, hade vi finbesök ute i Torna-Hällestad av Clotos matte Jojo: Ojoj så trevligt! Det var länge sedan vi sågs. Jojo lånade Starman & tillsammans med Petra på Våffelman red vi ut en kortare tur i skritt & trav. I måndags kväll var jag också ute en runda, då med Iza på Ruthan. Det var mörkt & det blåste hårt & regnade; egentligen skulle vi haft med oss två Agelundare till men de bangade & parkerade sig i ridhuset istället. Iza & jag red runt Borelund, mest skritt & lite trav. Vi var ute ca en timme. På tisdagen fick Hestia vila då jag jobbade kväll & igår, onsdag, tömkörde jag henne en stund i hagen - bara 20 minuter i lugnt tempo, det gick fint.
   Eftersom Hestias näsblod inte riktigt velat ge med sig ringde jag för några dagar sedan till kliniken i Löberöd & bokade en tid för undersökning så idag har Ingela & jag varit där med henne. Bästis var hemskt duktig, gick raka vägen in i transporten & väl på plats skötte hon sig också bra. Hon fick en lugnande spruta & sedan en kamera i näsan & det såg fint ut därinne. Inga tumörer eller polyper eller svullnader eller träpinnar (som Ingela befarade) eller annat som inte ska vara där, den lilla blödningen verkade vara belägen inne i en kringelikrok dit kameran inte nådde men veterinären tyckte inte att det var någon större fara med Hestia just. JAG däremot fick lite blodtrycksfall när jag stod & höll grimskaftet i ena handen & en metallbrems klämd runt Hestias överläpp med den andra handen samtidigt som jag tittade på de rosa slemhinnorna på TV-skärmen. Jag blev tvingad att släppa min häst & sätta mig ned på golvet - tydligen hade de haft sin beskärda del av hästägare som svimmat & slagit i huvudet så att ambulansen fått komma; de tog inga risker! :-)

   Hur som helst: Hestia får ta det lite lugnt, skrittas, & förhoppningsvis kommer såret att läka själv. Jag ska avvakta ett par veckor till, har blödandet inte slutat då måste man nog ta till kirurgiska metoder. Jag fortsätter att hålla tummarna & hoppas på det bästa!

Nu mår man som...

...en greve. Greveritten är till ända, de här två senaste dagarna har varit långa, kyliga, intensiva & roliga. Igår, fredag, var jag i stallet först en sväng på förmiddagen, sedan plockade Görel upp mig på väg till Snogeholm där vi riggade sekretariatet, drog el & höll på & därefter var vi hemma hos henne & ritade om kartor, fixade ryttarkuverten mm fram till midnatt. Idag åkte vi till tävlingsplatsen klockan halv sex på morgonen & där har vi tillbringat hela långa dagen, mestadels i den kalla lilla husvagn som utgjorde vårt sekretariat. Distansvärlden är ingen flärdfull värld precis. :-)

   Maria H-E & Power uteblev tyvärr men min favorithingst Sokrates ox kom & sågs & segrade i 8-milsklassen, Mia & Smokey blev skånska distriktsmästare precis som vi alla hade tippat & Lars T & fina Robin Hood vann 5-milen. Totalt kom 48 ekipage till start i de olika klasserna & 46 av dem blev godkända - verkligen jätteskoj! Inget kul utan lite strul förstås men på det hela taget verkade folk nöjda tyckte jag & tur med vädret hade vi även om det var frost & dimma på morgonen när starten gick.

Tillbaka på banan...

...hoppas jag. Om vi börjar med Hestia så fick hon fortsätta att vila några dagar pga sin blödande näsa. I måndags & tisdags syntes det inget blod alls eller ens spår av blod, sedan har det kommit ytterst lite så hon är definitivt på bättringsvägar & jag bedömer att faran är över just nu i alla fall. Igår (onsdag) vågade jag mig på att skritta en stund i hagen, det gick rätt så bra, & idag skulle Agelundsvännerna Iza & Jeanette rida ut en sväng & jag var bara så glad & tacksam över att få ridsällskap så jag hängde med dem. Det blev en något utökad Borelundsrunda i skritt & trav men Hestia, den odågan, var så pigg & försökte fuska hela tiden & galoppera istället för att trava. Shame on her! Det blåste kallt & regnade emellanåt men det var ändå härligt att komma ut äntligen, vi var ute i ca en timme & en kvart. Efter ridturen blödde Bästis lite mer, men ändå betydligt mindre än för några dagar sedan: För några dagar sedan använde Hestia sin röda mule till att dekorera i boxen; ni vet det är ju så himla shabby chic & inne att skriva ord med stora bokstäver på väggarna hemma nuförtiden. Det kan stå "LYCKA" eller "CARPE DIEM" eller "ÅNGEST" (om man tillhör den ironiska generationen) - jag vet inte riktigt vad Hestia försökte skriva men jag gillar att hon satte en tydlig punkt efter ordet i alla fall, det har hon efter mig. Jag kan ju också använda skiljetecken in absurdum när jag skriver; jag var en flitig användare av semikolon låååångt innan man började göra blinkande smilies. ;-)

   Annars är det mest Greveritten som upptar min tid & mitt engagemang med möten & förberedelser: Vår (Anklams Distansryttarsällskaps) årliga distanstävling äger rum på lördag. Vi har fått över 50 anmälningar varav nästan hälften till 8-milsklassen som är den högsta på vår tävling. Power kommer, Sokrates kommer, alla kommer! :-) Vädret verkar bli fint i helgen om man får tro prognoserna & vi funktionärer är alla taggade, jag hoppas att de tävlande är det också. Jag kommer att sitta i sekretariatet precis som förra året, det ska bli kul!

All I can say...

...is "Bloody hell!" Sjukdomsanamnes: Min tidigare bön om friska & ohalta ridvänner måste ha kommit bort någonstans på vägen: Ingelas fot är sjukskriven ytterligare några veckor, grannarna på Agelund sitter i karantän tillfälligt pga förkylningssymptom bland de fyrbenta & nu har även min i vanliga fall så kärnfriska häst gått & blivit krasslig. :-( För tre eller fyra dagar sedan upptäckte jag lite blod i Hestias ena näsborre när jag kom till Pederslund & hälsade på henne i hagen. Jag tänkte först att hon nog hade rivit sig på något bara, tog ingen större notis om det hela. Dagen därpå blödde hon fortfarande & Petra hjälpte mig att lysa & kika för att försöka se varifrån blodet kom men det var inte så lätt förstås. Det har fortsatt komma lite blod; inga mängder & bara från den ena näsborren som sagt vilket ju utesluter allvarligare saker såsom lungblödning & Hestias allmäntillstånd verkar inte försämrat på något vis - hon är pigg & hennes aptit är lika hysterisk som den brukar vara. Idag ringde jag dock till Sirpa; stallets husläkare, för att rådfråga. Veterinären var väldigt odramatisk & tyckte att jag kunde avvakta tills nästa vecka, förhoppningsvis har Hestia fått en smäll bara under hagbus eller dylikt & då läker det & slutar blöda av sig själv. Om det inte slutar inom några dagar får hon kanske uppsöka klinik & bli undersökt ordentligt. Sirpa tyckte att jag skulle tempa Hestia för säkerhets skull vilket jag har gjort idag för första gången, således hade jag ingen aning om vilken hennes normala kroppstemperatur är men termometern visade 37,2 grader i alla fall & det är ju ingen feber oavsett. Jag hoppas på det bästa & Den Bästa får ta det lugnt så länge. <3

   & så lite vanlig träningsdagbok: Under helgen som gick jobbade jag de vanliga långa mastodontpassen & fick hjälp ena dagen & den andra blev det bara mockning mm på kvällen. I måndags tömkörde jag Hestia i hagen; skritt & trav under ca 30 minuter & oj så fin hon var! I tisdags tog jag mod till mig & red ut ensam en liten sväng, nästan upp till Delanders & tillbaka igen. Vi var lite spända men det gick bra, åtminstone inga avåkningar ;-) & onsdag-fredag har det alltså blivit vila pga näsblod.

Singing...

...the Post Vacation Blues. Ja, jag har känt mig lite nere sedan jag kom hem från min soliga semester. Hem från alla färger. Hem till detta kalla, gråa. I söndags, ett par timmar efter att jag hade landat på Kastrup,  & i måndags var jag i stallet & fixade det mest nödvändiga men då orkade jag inte motionera Hestia alls. På tisdagen tog jag mig i kragen & skrittade runt Vasaholm tillsammans med Petra på Flory, Vilma på Pika & Ingrid på Starman. Det gick bra - Hestia gick fram ordentligt & längde på stegen även på asfaltsvägen vilket gladde mig. Hon har varit lite trippig & konstig när jag ridit på asfalt innan. Dagen därpå försökte jag longera Hestia i en av hagarna samtidigt som Vilma/Pika & Alma/Starman galopperade fram & tillbaka på grusvägen intill. Det gick inget vidare: Fröken "Hetsia" blev alldeles uppjagad & sprang som en galning. Jag fick inte stopp på henne med rösten utan tvingades hala in henne tills hon travade runt mig i sitt bästa V75-tempo på en volt som var två meter i diameter. Jag gav upp det hela & lyckades baxa in henne i stallet & därinne i boxen fortsatte hon att springa runt mig medan jag kämpade med att knäppa upp spännena på tränset. Total anarki alltså...
   Igår, torsdag, gick det betydligt lugnare tillväga när Vilma & jag red ut en sväng runt Delanders i skritt, trav & liite galopp & idag red jag ensam i hagen mittemot uteboxdörrarna - det är faktiskt mitt & Hestias favoritställe att rida dressyr på, mycket bättre än den läskiga paddocken. Där var lite lerigt & halt på vissa ställen & knöligt & ojämnt på andra ställen, men ridpasset gick ändå riktigt bra tyckte jag. Hestia var fokuserad & gick stundtals i fin form. Ca 30 minuter i skritt & trav + någon galoppfattning i vardera varvet.

Ett par meter...

...över marken. Nu är jag hemma igen ifrån Marocko; det blev en dryg timmes ridning på stranden en dag i början av semesterveckan. På dromedar. Högt som tusan, där låg till & med Våfflan i lä! ;-)

Innan jag...

...flyger söderut. I tisdags, den 25:e september, firade Hestia & jag vår femårsdag ihop. Eller nej; firade gjorde vi inte precis för jag kom på det först när jag var på väg hem från stallet, men fem år har hur som helst passerat sedan jag köpte Hestia & vi har varit med om ganska mycket tillsammans. Jag jobbade kväll på tisdagen & tog ut en timmes komptid, började senare för att hinna motionera min häst lite grann i alla fall. Jag red i paddocken, 35 minuter - mycket volter & lite trav över bommar. Det var lerigt & Hestias hovar sögs liksom fast i underlaget så att hon nästan kändes som en riktig häst att rida, långa sega steg istället för de vanliga korta & kvicka. :-) Hon var lite spänd & tittig men jag försökte ignorera det & bara rida.

   Resten av veckan har Hestia fått gå & skrota i hagen, jag har helt enkelt inte hunnit med. Jag åker till en annan världsdel om några få timmar, resväskan står packad här bredvid. När jag kommer hem igen lovar jag att ta lite allvarligare tag med igångsättandet; jag hoppas på friska, krya & ohalta ridvänner, både fyrbenta & tvåbenta, samt hyfsat vänliga vädergudar framöver under hösten.

   Dagens off-topic: Jag fick lov att kasta en hastig blick på nästa års tävlingstermin idag, den är inte officiell ännu & därför jättehemlig så jag kan inte avslöja något tyvärr men min & Hestias första tävling 2013 är inbokad! Naturligtvis jobbar jag & måste ta semester... ;-)

I höst...

...ska det vara rut(h)igt. I torsdags red jag ut tillsammans med Iza på Ruthan: Vi red förbi svampgården & in en pyttesväng på Revingehed, travade på grusvägen. Det kunde knappast kallas för "en tur på heden" men Hestia taggade till lite grann i alla fall. Vi red längs asfaltsvägen tillbaka, totalt var vi nog ute i ungefär en timme. Helgjobb sedan för min del; fredag kväll + lördag & söndag så då blev det inget ridet. Hestia fick vila helt på fredagen (då jag var i stallet på morgonen & fixade i stallet bara) samt igår söndag (då jag jobbade 7-21) & på lördagskvällen tömkörde jag henne i skritt & trav, ca 25 minuter.
   Sammanfattningsvis: Ett kort dressyrpass i paddocken, två lugna uteritter samt longering & tömkörning blev det förra veckan. Hösten kom på riktigt & både Hestia & Våfflan fick på sig käcka rutiga tweedkavajer. ;-)

   Den här veckan är jag glad om jag hinner motionera Hestia ett par gånger - idag (måndag) hann jag det inte tyvärr, det blev bara mockning & dylikt. Jag ska åka på semester i slutet av veckan & har lite mycket att stå i...
 

Days...

...of our lives. I måndags bjöds det på en stilla & fin, nästan somrig kväll men ridsällskap saknades så jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen (eller hästen vid förbygeln ifall hon skulle dumma sig) & rida i paddocken för en gångs skull. Det blev ett pass i skritt & trav på större & mindre fyrkantspår & volter; jag fokuserade i första hand på att få Hestia att gå fram ordentligt (vilket hon också gjorde, det var stor skillnad jämfört med förra gången på ridbanan) samt att hon skulle vara rak på rakt spår & böjd på böjt spår - as simple as that. En viss procent av Hestias fokus låg utanför paddockstaketet i vanlig ordning: Öronen var liksom utåtställda båda två allt som oftast, lyssnandes efter rådjur & vildsvin & sabeltandade zebrakrokofanter, men resten av hästen tyckte jag mig ha hyfsat god kontakt med i alla fall. Det var ingen lång session, ca 30 minuter skulle jag tro, men jag var nöjd med den.
   Igår, tisdag, longerade jag Hestia i en halvtimme med halsförlängare; hon fick gå i skritt, ganska mycket trav & även några få varv i galopp. Gick väl inte superbra den här gången men inte direkt dåligt heller, hon fick åtminstone röra lite på sig i regnet.

   Idag var jag i stallet någon timme tidigare än jag brukar eftersom jag slutade jobba redan vid 14. Jag eftermiddagsfodrade hästarna samt mockade & vägde upp hö mm till Hestia. När jag var klar med allt kom Alice (Mikeys medryttare) & hon & jag skrittade ut runt Delanders. Hestia var lugn & fin, SNART vågar jag nog rida ut själv igen... ;-)

   Till sist vill jag bara skriva att jag verkligen saknar Ingela som jag inte har sett på typ en vecka nu. Enligt uppgift sitter hon bara & kollar på en massa kassa TV-serier hela dagarna så jag misstänker att hon längtar ut till stallet NÄSTAN lika mycket som vi andra längtar efter att ha henne där.

"You remind me today...

...of a small Mexican chi-wow-wow". Vila för Hestia i fredags alltså; då var det stormigt & regnigt & en bra dag att inte rida på. Igår, lördag, skulle min syster Anna på utbildning i Lund & när den var slut vid 17-tiden åkte hon till Torna-Hällestad - jag hade redan varit i stallet i en timme & mockat, vägt upp mat & tagit in Hestia & Våfflan från hagen när hon kom. Anna, som enligt egen utsago inte hade suttit på en häst på två år, lyckades med viss möda att kravla sig upp på Jättevåfflan & vi fick med oss Petra & Mikey också & skrittade runt Vasaholm. Det blåste lite kallt men var trevligt ändå.
   Idag red jag ut med Iza som satt barbacka på Ruthan; hon är modig hon... Det hade varit mulet & blåsigt hela dagen men på eftermiddagen avtog vinden lite & solen tittade fram. Söndagseftermiddag & sol innebar förstås att ALLA skulle ut på vägarna samtidigt som vi: Bilister, cyklister, mopedister, traktorister, gräsklippister samt en & annan herrelös chihuahua som sprang runt benen på Hestia & bjäbbade. Vi red om Borelund & sedan tvärs över åsen (dock inte på det högsta eller brantaste stället men lite klättring blev det ju), genom sommarstugeområdet samt via Boket på väg tillbaka. På raksträkan upp mot fd Döda Trädet (vars ruttnade rester nu hade forslats bort minsann) var ambitionen att jag skulle trava medan Iza galopperade i lugnt tempo då Ruths trav inte precis lämpar sig för barbackaridning (Personligen tycker jag inte att den lämpar sig för ridning med sadel heller - jag red Ruth lite grann under tiden Hestia var utlånad & sällan har jag träffat på en så skumpig häst. Det tog flera gånger innan jag ens kunde RIDA LÄTT i traven, jag fick stå i fältsits istället...) men Hestia ville såklart galoppera hon med. För husfridens skull lät jag henne göra det, väldigt samlat & kontrollerat, & så glad har hon nog inte varit tidigare under hela igångsättningen. :-) Vi var ute i ca en timme & en kvart tror jag.

   Den här veckan har det blivit fem lugna uteritter; tre kortare (35-45 minuter) & två lite längre (närmare en & en halv timme) med Iza. Jag har också longerat en gång - bara en vilodag för Hestia denna vecka.

Ut...

...med Ruth. Ingela hoppar på kryckor, är sjukskriven & har ridförbud vilket har medfört att Hestia & jag har fått annonsera på nätet efter nytt ridsällskap. Vi fick ett svar; från Iza & Ruth på Agelund så vi bestämde träff med dem i eftermiddags. Mellan Pederslund & Agelunds uppfart är det ca 450 meter, det var det mesta jag hade ridit ensam sedan Hestia hivade av mig men det gick bra! Inget konstrande alls.

   Vi fick stå & vänta några minuter innan sällskapet var färdigt för avfärd, sedan gav vi oss ut på en tur runt Borelund, genom byn, en bit längs banvallen, över Kaninlandet & sedan via Styckmördade Trädet & Boket tillbaka hem - vi var nog ute i ca 1½ timme, red mest i skritt samt lite trav. Imorgon ska jag åka till Bromölla efter jobbet så då får Hestia vila.

Vad händer...

...& fötter? Gratis är gott sägs det ju så igår (tisdag) gick jag på en liten äppelknyckartur själv, utan häst, på vägen från bussen till stallet. Jag fick tag på några stycken i alla fall & ja, Hestia skulle få samtliga. :-)

   När jag kom fram till Pederslund var det så mycket aktivitet i stallet, bland annat stod en nerdrogad Flory & väntade på fotvården & då även en drogad Flory är en ganska känslig & nervös Flory bestämde jag mig för att hålla mig själv & Hestia utanför stallbyggnaden för att inte störa: Jag tog Hestia direkt från hagen, satte på henne träns & longerade henne. Det gick väldigt bra - ca 25 minuter i skritt & trav, båda varven & hon var ovanligt duktig i det svåra högra måste jag säga!
   Idag var det tänkt att jag skulle haft Ingela med mig på en ridtur, men hon kan ju bara inte låta bli att sätta sina diverse kroppsdelar under Våfflans hovar... :-/ Den här gången var det vänsterfoten som fick åka till akuten & jag fick skritta ut en vända runt Delanders tillsammans med Emma på Babe, Alma på Starman samt Alice som powerwalkade med Mikey i grimskaft istället. En lugn tur i kvällssolen.

Lugnet...

...lägger sig. I förrgår & igår (lördag & söndag) fick Hestia vila eftersom jag jobbade - när jag jobbar helg får Hestia vara ledig & när jag har helgen ledig så får hon arbeta, that's our deal. :-) Jag gör en liten sammanfattning av veckan som gick bara: Tre uteritter på ca 40-80 minuter, ett kort pass på ridbanan med bommar på marken samt tömkörning en gång. Vi har börjat trava!
   Idag var det nästan helt vindstilla & riktig sommarvärme när jag & min mesta vapendragare Ingela skrittade en runda om Borelund & sedan längs asfaltsvägen tillbaka; Hestia var mycket lugn & fin. Jag har faktiskt inga dråpligheter alls att berätta om - skönt för mig, trist för er! :-P

I guess you could call it...

...a blowjob. Galoppfolket kör "snabbjobb" med sina hästar. Hoppnissarna ägnar sig åt "markarbete". Här har det mest varit "blåsjobb" de senaste dagarna kan man säga, det är ju rent eländigt vad det ska storma från morgon till kväll. Igår (torsdag) tänkte jag tömköra Hestia en stund i hagen men vinden slet & drog i linorna så det gick sådär. Vi höll oss på en volt i vänster varv, jag vågade inte utmana ödet mer än så. Ca 20 minuter i skritt & trav, jag var ändå hyfsat nöjd med Bästia.
   Idag red Ingela & jag ut en lite längre tur i snålblåsten - jag klarade mig väl ganska bra men tänk på Ingela högt där uppe på Våfflans rygg, det måste ju vara som att befinna sig på översta våningen i Turning Torso. Där gungar det också när det blåser kraftigt säger de som vet... ;-) Nåväl, vi red den så kallade Forsbergsrundan (som är 8-9 kilometer lång) i skritt & en del trav & det gick bra, vi kom förbi både slaktade Döda Träd & oslaktade kor & lite annat spännande utan bekymmer - det märks att hon tycker att det är skönt att få komma ut lite & se sig omkring i världen igen, Hestian.

Första gången...

...i "sandlådan". Idag tvingades stackars Hestia att se paddockdöden i vitögat. Fruktansvärt! Eller nej; SÅ farlig var det kanske inte erkände hon - vi bara skrittade i 25 minuter medan Vilma/Pika & Alma/Starman värmde upp innan de skulle hoppa så där fanns både trevligt sällskap & bommar på marken som man kunde kliva över. Själv tyckte jag också att det kändes okej, fast Hestia gick inte fram ordentligt; hon var inte slö utan det var mer att hon skrittade med små trippande steg i stället för långa vägvinnande. Å andra sidan så fanns det ju inte så mycket väg att vinna där i grustaget så det var kanske förståeligt, tar man kortare steg känns sträckorna längre. :-) Hon böjde lite på nacken i alla fall & skötte sig väl, var inte speciellt tittig trots att det blåste rätt ordentligt i träden runt om.

Torna-Hällestad dansar...

...& ler. Igår, måndag, kom jag till stallet vid 14-tiden & började med att fixa box & mat mm. Ingela hade date med hovslagaren igen (hon har ju så många hästar & så många hovar har var & en av dem) så i väntan på att hon skulle bli klar passade jag på att mocka ut ett par kärror gödsel från Hestias & Våfflans hage också. Våfflan ville gärna assistera sa han, men han stjälpte mer än han hjälpte tyckte jag; 2 gånger välte han skottkärran. Nåväl, ridning sedan & denna gång skrittade vi en något längre runda än de tidigare, Ingela & jag. Vi red till Kaninlandet & sedan genom byn & längs med asfaltsvägen på väg tillbaka: 6 km & strax över 1 timme totalt. Ingela har tagit bilden med sin Ajfån.

   Idag red vi Vasaholmsrundan, also known as "äppelknyckarturen": Hestia fick ett äpple från ett av träden vid vägkanten & lyckades låta bli att tappa det denna gång, det gjorde hon sist vi red där. Förra hösten knyckte hon själv - hon tvärstannade & körde in huvudet bland grenarna & plockade hela munnen full av små äppelkart innan jag hann få ut henne därifrån. :-) Ingela & jag travade en bit idag, ca 300 meter på grusvägen mellan Stall Vasa & Vasaholms ridskola, resten av rundan skrittade vi. Eller dansade: När vi kom till Vasahill (ja, man kan tro att man är i Dalarna med alla Vasa-varianter) blev Hestia & Våfflan så himmelens rädda/uppspelta eftersom ett gäng hästar kom farande i hagen i full galopp, däribland en skitläskig liten skäckfärgad shetlandsponny. Våfflan framförde en perfekt tolkning av Svansjön över hela 70-vägen & Hestia kom efter lite mer i hiphop-stil men vi överlevde det med. Imorgon ska jag försöka mig på ett pass i paddocken, det kan nog bli tufft. ;-)
   Dagens Off Topic: Jag var på en föreläsning idag med jobbet, den hette typ "Hälsa, solljus & depression" & handlade om hur psykiska sjukdomar i allmänhet & depressioner i synnerhet kan påverkas av brist på D-vitamin framför allt, men även andra vitaminer, mineraler & födoämnen nämndes så som magnesium, jod, selen m fl. Dessa är ju ämnen som även figurerar i foderstatsprogrammen för hästar & jag sa till min kollega att det är intressant det där: Hästens mat skickar man iväg på analys för att få veta exakt hur många gram av än det ena & än det andra som ett kilo hö innehåller & man räknar noggrant ut hur mycket av allt hästen behöver i förhållande till hur hårt den motioneras & man köper kraftfoder &/eller tillskottsprodukter för att täcka upp för sådant som eventuellt fattas i grovfodret så att hästen inte ska lida brist på någon endaste liten mineral. & till sig själv kokar man nudlar... :-S

Bett, bölder...

...& blåsiga Borelundsrundor. För andra gången den här sommaren fick jag i veckan någon slags insektsbett som efter ett par dagar utvecklades till en riktigt rälig varfylld jätteböld - verkligen charmigt. Eller inte. Den ömmande & inflammerade knölen var denna gång placerad på insidan av benet, snett ovanför knävecket typ, så pga detta fick jag lov att hålla mig på marken ett tag tyvärr, det gjorde för ont att rida. I torsdags efter jobbet tömkörde jag Hestia i den tomma hagen; ett pass i skritt & lite trav på ungefär 20-25 minuter. Det gick väldans bra bortsett från när Lillen, skäcken som står på Agelund, kom promenerande med sina människor & Våfflan drog iväg i hagen ropandes "Ooooh, kolla där Hestia! Där är några som är ute & går med en KO!" Hestia ville ju också titta på kon förstås istället för att fokusera på det hon skulle, men efter några varv på volten lyckades jag vinna tillbaka hennes uppmärksamhet - på det stora hela var hon jätteduktig.

   I fredags jobbade jag kväll & var i stallet på morgonen & fixade det nödvändigaste bara. Det var Hestias planerade vilodag, sedan blev det en vilodag till igår (lördag) pga mitt onda ben. Nu har eländet öppnat sig lite & det har börjat läcka ut någon blodblandad varsörja, det är äckligt men det innebär ju också att den värsta smärtan har lagt sig så idag vågade jag kravla mig upp på hästryggen. Jag skrittade ut tillsammans med Ingela/Våfflan & Emma på Babe. Det blåste ganska bra, men det var uppehållsväder i alla fall. Solen sken till & med emellanåt. Vi red på Borelundshållet & utanför Delanders träffade vi Annie (som hade Bästias bästis Busan tidigare, nu har hon en fin låneponny som heter Electron - de tävlade i SM i dressyr för några veckor sedan) så hon hängde också med oss. Vid det dödade Döda Trädet, som fortfarande ligger styckat i delar utmed grusvägen & ser jätteläskigt ut tydligen, blev det lite dans med svåra steg innan vi kom förbi - jag skyller på dressyrponnyerna (Dressyrhästar ääär ju så på tårna!); hade det bara varit Hestia & Våfflan så tror jag nog att vi hade tagit oss fram utan större bekymmer. Annars var det en lugn & fin runda.

   Det är ju söndag idag så jag sammanfattar veckan också: Den har varit helt okej med uteritter & tömkörning. Fattades gjorde kanske ett dressyraktigt ridpass i paddocken, men jag svär; det skulle ha blivit ett sådant igår om jag inte fått det här inflammerade bettet. Ni tror mig väl, inte sant? ;-)

Vila...

...i frid Döda Trädet. Nu har jag & Hestia varit ute på ytterligare två ridturer. Igår (tisdag) blev det en runda runt Vasaholm i regnet tillsammans med Ingela på Våfflan & Vilma på Pika & idag sken solen på mig & Ingela då vi skrittade åt andra hållet, mot Borelund, & tog asfaltsvägen hem - båda turerna var på ca 40-45 minuter & förlöpte utan några fadäser. Hestia var Bästia igen (inte Boccia som Johanna kallade henne idag, det var ett coolt namn annars :-) - lite pigg & laddad men hon höll sig i skinnet & skötte sig mycket väl. 

   Något annat: Jag har förvisso inte sett det med egna ögon men rykten säger att Döda Trädet har sågats ner. What the hell, det stod ju där i måndags! Det har ju alltid stått där! Varför gör de på detta viset? :-(  R.I.P

 

Pick yourself up and dust yourself off...

...and back in the saddle. Det var inte helt utan ångest som jag åkte till stallet i eftermiddags efter jobbet - under dagen hade jag nämligen lyckats övertyga mig själv om att min häst numera alldeles säkert var en sådan som jämt & ständigt skulle bocka av mig & springa hem så fort hon tyckte att hon befann sig lite långt ifrån stallet (& allt är ju relativt; till exempel så kan ju paddocken betraktas som ganska långt ifrån stallet av vissa) så fick jag inget ridsällskap idag skulle jag nog tvingas låta bli att rida fastställde jag. Nåväl, när jag kom till Pederslund skulle faktiskt Vilma, som rider Ponnyakuten-stjärnan Pikatcho, skritta ut en runda så jag skyndade mig allt vad jag kunde med att göra Hestia färdig så att jag kunde hänga med henne. Jag stressade på & remmarna på distanstränset satt lite som hej-kom-&-hjälp-mig upptäckte jag när jag kommit upp i sadeln, men Hestia var lugn & denna gång, tro det eller ej, ramlade jag inte av en endaste gång under hela skritturen! ;-)

   Vi red runt Delanders & Vilmas mamma & bror promenerade med. Hestia skötte sig fint, steppade lite på det stället där jag åkte av igår (fast idag kom vi från andra hållet - man känner sig betydligt tryggare i uppförsbacke än i nedförslut..) samt vid "Sannas" på vägen hem, annars var hon väldigt trevlig & inte det minsta tittig. Tror att rundan tog ungefär 40 minuter eller så.

   Väl tillbaka i stallet igen fick jag mocka mm, det hann jag inte innan ridturen, & idag invigdes den nya gödselplattan minsann! Nu slipper vi halka runt i lera under regnperioden eller plumsa i djupsnö uppe i skogen med skottkärrorna; vilken lyx! Det är möjligt att kungen var på plats tidigare under dagen & klippte blå/gula band & sa "Kära Örebroare..." men det missade jag i så fall. ;-)

   Apropå mockning & shit like that så håller jag på att testa ett nytt strömedel - jag har alltid bara varit för halm & halm allena, men nu provar jag alltså att ha Hestia på sådan där spånpellets + lite tugghalm; utöver att det ser väldigt ljust & fräscht ut i boxen så sparar jag även både pengar, tid & min rygg, det är vansinnigt lättmockat. Skulle det inte fungera byter jag tillbaka till enbart halm igen, men hittills har det funkat fantastiskt bra måste jag säga.

Another one...

...bites the dust! Idag kom hovslagaren på förmiddagen till Hestia & Våfflan - Hestia skötte sig rätt så bra (jämfört med Våfflan i alla fall ;-) & när fötterna var fina & skodda & boxen mockad & maten fixad gjorde jag henne i ordning för en ridtur - på med distanstränset & de nya fina PC-bootsen!

 

   Det kändes lite pirrigt när jag skulle hoppa upp faktiskt, inte inför ridningen precis utan mest innan själva uppsittningen. Jag var säker på att Hestia skulle springa rundor runt pallen & hålla på men hon stod ganska stilla, det var duktigt! Stigläderna var lite långa, men jag skulle ju bara skritta en sväng så det gjorde inte så mycket. Jag hade tänkt rida till Döda Trädet & sedan tillbaka igen så vi styrde in på Agelundsvägen - Johanna vinkade till mig från Agelund. När vi kom bort till nästa gård, "Sannas" (nu har Sanna flyttat förvisso, fast jag tror att vi ändå kommer att kalla stället för Sannas precis som folk fortfarande säger Wessels om Coop på Jägersro Center) konstrade Hestia lite & backade i 190 - få hästar rör sig baklänges så obehindrat som min. Nåväl, jag fick in rätt växel igen & vi fortsatte framåt ett tag till. Hon var lite spänd i skogen på väg mot Boket, men inte dum. Inte förrän vi kom till gården där i "hörnan" som jag brukar säga. Där är någon vedhög eller liknande under presenning - där har hon varit tittig förr men så här har hon ju inte betett sig tidigare: Hestia tvärstannade i nedförsbacken innan presenningen & vägrade gå fram. När jag skänklade ställde hon sig på bakbenen eller tog ett bocksprång istället. Jag blev lite arg på henne & då blev Hestia också förbannad: "JAG SKA GÖRA KAOS MED HON!" tänkte hästturken & började bocka som en rodeotjur, gång på gång på gång. Till sist såg jag den svart/vita svansen svischa förbi & så låg jag på marken. Hestia stod blickstilla i en sekund & tittade på mig. "Ska du ta mig, eller? Nähä?" & sedan svängde hon runt & galopperade hemåt. Jäkla skrälle; så där har hon ALDRIG gjort med mig på ryggen förr. Okej, hon har stannat & backat & snurrat runt, men aldrig bockat av mig på det där viset. 

   Jag hade inte slagit mig i alla fall; jag reste mig & började gå hem mot Pederslund jag med. Efter en stund mötte jag en kvinna som gick med raska kliv & en flicka på cykel, jag misstänkte att de letade efter mig så jag vinkade mot dem & ropade "Japp, det är jag som är av med en häst ifall ni har sett en sådan komma farande." Det var de nya grannarna som flyttat in i Sannas hus - de verkade trevliga & de hade fångat in Hestia åt mig. Värstia (nej, idag var hon ingen Bästia) & jag promenerade hem; hon var åtminstone rätt så snäll att leda. Det kommer att bli en lååång resa tillbaka till där vi en gång var, om vi någonsin kommer dit igen. Jag tror att jag vill ha lite "resesällskap" på uteritterna nu i början i alla fall.

And...

...round and round we go. Igår, fredag, blev det en halvtimmes longering igen. Hestia var lite spänd & hoppig i början men sedan slappnade hon av & skrittade på fint. När vi nästan var färdiga kom en stor traktor med halmlass bak efter in på gården & den tittade hon inte ens åt - full fokus på uppgiften! :-)

   Idag lades det mesta krutet på spa-behandlingar & skönhetsvård: Dusch & schamponering samt utredning av en styck mycket ihoptrasslad hästsvans som inte varit i närheten av en borste på hela sommaren. Därefter tömkörde jag Hestia en stund för att hon skulle hinna torka innan jag släppte henne i hagen igen. Den här gången gick det fantastiskt bra att tömköra (mestadels på en volt, men även lite på rakt spår) bortsett från att min häst mycket demonstrativt gäspade ungefär 17 gånger efter varandra i inledningen av passet: "Vafan, det är fjärde dagen i rad som du tycker att jag ska gå runt i en ring - jag vill ha action!" sa hon till mig. Idag fick hon lov att trava några varv ett par gånger så att hon inte skulle avlida av tristess. "Imorgon slipper du linorna" lovade jag.
   Idag har förövrigt VM i distansritt gått av stapeln, i Storbritannien. Ryttarna från Förenade Arabemiraten tog alla tre medaljerna individuellt samt guld i lag förstås - a whole lotta shejking going on, kan man säga. Jag är ännu inte helt på det klara med hur det gick för svenskorna; tydligen fick tävlingen avbrytas alldeles mot slutet på grund av riktigt uselt väder. Jag antar att ovädret är på väg hit nu...

The same procedure...

...as last year. Idag var min gamla häst tillbaka, det kändes skönt. Hon var en filbunke både att göra i ordning i stallet & när jag longerade henne: Jag longerade på "vanligt" vis med en lina, endast skritt i båda varven, ca 25 minuter & vi höll till i samma hage som igår. Det gick alldeles ypperligt; Hestia var avspänd & fin. Tyvärr var kameran inte med denna gång dock.

Allvarligt...

...talat: Jag vill inte rida henne förrän hon har blivit verkad & skodd (& hovslagaren kommer först på söndag) utan planen är att jobba Hestia från marken de här närmaste dagarna. Idag skulle det bli tömkörning i en av hagarna som inte används för tillfället - fröken "Hetsia" var nämligen inte alldeles tillfreds med att behöva lämna Våfflan & gå in i stallet så jag tyckte att det var schysstare att hålla till där hon kunde se kompisarna, istället för att gå upp till paddocken. Hur som helst. Meningen var egentligen att jag skulle gå bakom henne & tömköra "rakt fram", men det gick inte alls - tittig & ofokuserad & hon bara vände runt & virade in sig i linorna hela tiden. Efter mycket om & men & tjafs gick det tillslut åtminstone hyfsat bra att tömköra på en mindre volt i vänster varv. Jag bidrar med en liten filmsnutt; här höll jag kameran i den ena handen & båda tömmarna i den andra. Det såg något bättre ut när jag höll en töm i varje hand - det kan jag ju påstå i alla fall & ni kan inte motbevisa mig. ;-)

   Hestia må ha glömt allt vad longering & tömköring heter, men däremot har hon lärt sig något annat: I hela sitt liv har hon lystrat till ett westerninspirerat "HOOooo" som bromsande kommando - jag anammade detta när jag köpte henne, det fungerade utmärkt både för att få henne att sakta ner, stanna & stå stilla. Ikväll när jag arbetade Hestia i linorna & hon hetsade upp sig & började trava sa jag, i vanlig ordning, "HOOooo... HOOOOOoooooooo... HOOOOOOOOOOOOOOOO!!" & inget hände. Sedan sa jag "Prrrrrrrrrrrr" typ istället, så som de flesta säger här i Sverige, & då bröt hon av till skritt. Varenda gång! Tänk att en häst kan lära sig ett nytt kommando (& fullständigt rata det gamla inarbetade verkar det som) på några månader. Undrar hur många månader det kommer att ta för MIG att vänja mig vid ett nytt kommando? Fan, jag som faktiskt var rätt så förtjust i HOOOooooo-andet...

Borta bra...

...men hemma bäst(ia). Japp, efter ett par förberedande sessioner i stallet (då jag kånkade dit 8 kilo mineraler & en del andra grejer, organiserade i sadelkammaren, tejpade galler & spikade upp boxskylt) kom så Dagen D igår; måndagen den 20/8. 

   Jag tog ett av Hestias träns med mig & gick & hämtade henne på betet, promenerade med henne till Pederslund. Hon är inte den lättaste hästen att leda, det blev lite dragkamp, trängsel på den smala skogsstigen & ärevarv över körbanan på 70-vägen, men vi kom fram helskinnade i alla fall & the rest is history.

   Bästis släpptes i hagen tillsammans med Våfflan & det gick alldeles utmärkt, de har gått ihop förr & jag tror absolut att de mindes varandra. Sällan har man skådat en så lycklig pålla: Hestia travade omkring & visade upp sig, hon hade knappt tid att äta sitt eftermiddagshö & då & då snubblade hon på sina lite för långa hovar. Nu väntar, förutom hovslagarbesök, en lång & lugn igångsättning med skritt, skritt, skritt de första 2 veckorna till att börja med.  

   Idag, 21 augusti, har jag jobbat kväll & var därför i stallet på morgonen. Fixade bara de nödvändigaste bestyren med mockning, mat & sådant. Imorgon börjar allvaret! ;-) 

Hoppsan...

...jag bara råkade. Nåväl. Professional's Choice-bootsen avbockade från önskelistan! ;-)

Om jag hade pengar...

...jabba dabba dibbi dibbi dibbi dibbi dibbi daj. Nej, jag är ingen materialist precis (host, host, host) men på i stort sett varenda hästrelaterad bloggsida finns det långa rader av stulna bilder på utrustning som bloggaren i fråga skulle vilja ha till sig & sin häst & jag vill naturligtvis inte vara sämre. Här kommer min önskelista bestående av Uvex uvision ridhjälm, ett par extra ridtights & schyssta skor, en biothaneförbygel (turkos förstås, men en sådan fanns inte avbildad på internätet), Professional's choice benskydd & boots samt ett par trevliga schabrak i bästa Hestia-färgen:

 

"Äntligen tillbaka; det här är mitt andra hem"...

...konstaterade jag i onsdags när jag kom till Pederslund. Sedan tänkte jag efter lite till & tvingades medge att stallet kanske till & med var mitt första hem. Ingela & jag for med bil & släp till Vellinge & hämtade hem Hestias pinaler & därefter har jag ägnat ett par timmar åt att tvätta & smörja sadel, alla träns & annat läder, det behövdes. Jag har fått höanalys & räknat foderstat, shoppat pyttelite (men bara absolut nödvändiga grejer så som en ny boxskylt - hon måste ju veta var hon bor någonstans, Bästian) & börjat planera för igångsättningen & den framtida distansträningen. Nu känns det inte lika galet längre & Caroline, fodervärden, har hittat en ny häst så mitt dåliga samvete har börjat ge med sig också. Det kommer att bli bra! I'm waiting for my real life to begin.

Kapitel två: It ain't over til it's over...

...som man säger i utlandet. Nej, jag har varken vunnit en massa pengar eller gift mig med någon rik bonde men jag har i alla fall haft möjlighet att spara ihop till en hyfsat okej buffert under mina hästfria månader & jag har insett att det är bättre att leva ett fattigt liv (pengamässigt) än att inte leva alls. Mitt liv har, sedan jag lämnade bort Hestia i början av december, verkligen varit rätt så bedrövligt: Deprimerad & orkeslös, sjuk oftare än jag någonsin varit tidigare, less på jobbet & på allt annat.Visst, det känns nästan lika svindlande galet nu som det gjorde när jag stod på stallplanen i Staffanstorp & väntade på att Hestia skulle anlända från Polen men jag är ju lite galen, jag erkänner det. Någon gång i mitten/slutet av augusti flyttar Hestia "hem" igen, dvs till Pederslund. & nästa år hoppas jag att ni får se Hestias tokspetsade öron & min breda turkosa bakdel på tävlingsbanorna igen. ;-)

   (Vill också påpeka att min häst har haft det jättebra hos fodervärden & fodervärden har haft det jättebra med Hestia. Mitt beslut att säga upp kontraktet var mycket tufft att fatta - att behöva göra folk ledsna är inte det jag är bäst på precis.)

Snipp, snapp, snut...

    Månader har passerat & jag känner att jag måste ge vår tränings- & tävlingsdagbok ett värdigt slut. Kanske kommer det att finnas ett jennieohestia någon gång i framtiden, kanske kommer mitt bloggande att återupptas i någon annan form eller med annat fokus när jag känner mig redo för det, men vår tränings- & tävlingsera är definitivt över. Jag har tänkt tanken att det måhända var Dackeritten som tog knäcken på mig; med anmälningsavgift, uppstallning, hotell, bensinpengar osv blev helgen i Växjö lite för mastig för min så ansträngda ekonomi, men dödsstöten hade kommit ändå förr eller senare. Eller tidigare; jag hade hankat mig fram länge med bidrag från föräldrarna, akuta försäljningar på Tradera & genom att försaka så att jag knappt hade råd att köpa mat till mig själv. I början av december fick Hestia flytta från Pederslund & Torna-Hällestad. Jag äger henne fortfarande men har henne utlånad på foder på obestämd tid, dvs så länge jag klarar av det mentalt. Sedan måste jag sälja henne, om jag nu inte skulle råka vinna en massa pengar eller gifta mig med en rik bonde eller något liknande förstås så att jag kan ta henne tillbaka.
    Hestia står i Tygelsjö, i samma stall som Kikkis Aqua faktiskt. Jag är inte överförtjust i stallet, i de leriga hagarna eller i det faktum att min distanshäst numera mestadels rids i ridhus. Hon har tappat lite i vikt men fodervärden Caroline älskar henne & de två verkar trivas bra ihop. Jag har varit där ett par gånger & hälsat på & då har jag även ridit ut tillsammans med Kikki.

    Till sommaren ska Hestia gå på bete i "galoppstallet" i Torna-Hällestad, granne med Pederslund, så då kommer jag att titta till henne lite oftare. Fram tills dess hoppas jag kunna hänga med någon av mina klubbkamrater på tävling som groom. Mer hästliv än så lever jag inte, jag ägnar fritiden åt att försöka komma på vad folk som inte har häst gör med sin tid. :-)