...bites the dust! Idag kom hovslagaren på förmiddagen till Hestia & Våfflan - Hestia skötte sig rätt så bra (jämfört med Våfflan i alla fall ;-) & när fötterna var fina & skodda & boxen mockad & maten fixad gjorde jag henne i ordning för en ridtur - på med distanstränset & de nya fina PC-bootsen!
Det kändes lite pirrigt när jag skulle hoppa upp faktiskt, inte inför ridningen precis utan mest innan själva uppsittningen. Jag var säker på att Hestia skulle springa rundor runt pallen & hålla på men hon stod ganska stilla, det var duktigt! Stigläderna var lite långa, men jag skulle ju bara skritta en sväng så det gjorde inte så mycket. Jag hade tänkt rida till Döda Trädet & sedan tillbaka igen så vi styrde in på Agelundsvägen - Johanna vinkade till mig från Agelund. När vi kom bort till nästa gård, "Sannas" (nu har Sanna flyttat förvisso, fast jag tror att vi ändå kommer att kalla stället för Sannas precis som folk fortfarande säger Wessels om Coop på Jägersro Center) konstrade Hestia lite & backade i 190 - få hästar rör sig baklänges så obehindrat som min. Nåväl, jag fick in rätt växel igen & vi fortsatte framåt ett tag till. Hon var lite spänd i skogen på väg mot Boket, men inte dum. Inte förrän vi kom till gården där i "hörnan" som jag brukar säga. Där är någon vedhög eller liknande under presenning - där har hon varit tittig förr men så här har hon ju inte betett sig tidigare: Hestia tvärstannade i nedförsbacken innan presenningen & vägrade gå fram. När jag skänklade ställde hon sig på bakbenen eller tog ett bocksprång istället. Jag blev lite arg på henne & då blev Hestia också förbannad: "JAG SKA GÖRA KAOS MED HON!" tänkte hästturken & började bocka som en rodeotjur, gång på gång på gång. Till sist såg jag den svart/vita svansen svischa förbi & så låg jag på marken. Hestia stod blickstilla i en sekund & tittade på mig. "Ska du ta mig, eller? Nähä?" & sedan svängde hon runt & galopperade hemåt. Jäkla skrälle; så där har hon ALDRIG gjort med mig på ryggen förr. Okej, hon har stannat & backat & snurrat runt, men aldrig bockat av mig på det där viset.
Jag hade inte slagit mig i alla fall; jag reste mig & började gå hem mot Pederslund jag med. Efter en stund mötte jag en kvinna som gick med raska kliv & en flicka på cykel, jag misstänkte att de letade efter mig så jag vinkade mot dem & ropade "Japp, det är jag som är av med en häst ifall ni har sett en sådan komma farande." Det var de nya grannarna som flyttat in i Sannas hus - de verkade trevliga & de hade fångat in Hestia åt mig. Värstia (nej, idag var hon ingen Bästia) & jag promenerade hem; hon var åtminstone rätt så snäll att leda. Det kommer att bli en lååång resa tillbaka till där vi en gång var, om vi någonsin kommer dit igen. Jag tror att jag vill ha lite "resesällskap" på uteritterna nu i början i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar