Vila...

...i frid Döda Trädet. Nu har jag & Hestia varit ute på ytterligare två ridturer. Igår (tisdag) blev det en runda runt Vasaholm i regnet tillsammans med Ingela på Våfflan & Vilma på Pika & idag sken solen på mig & Ingela då vi skrittade åt andra hållet, mot Borelund, & tog asfaltsvägen hem - båda turerna var på ca 40-45 minuter & förlöpte utan några fadäser. Hestia var Bästia igen (inte Boccia som Johanna kallade henne idag, det var ett coolt namn annars :-) - lite pigg & laddad men hon höll sig i skinnet & skötte sig mycket väl. 

   Något annat: Jag har förvisso inte sett det med egna ögon men rykten säger att Döda Trädet har sågats ner. What the hell, det stod ju där i måndags! Det har ju alltid stått där! Varför gör de på detta viset? :-(  R.I.P

 

Pick yourself up and dust yourself off...

...and back in the saddle. Det var inte helt utan ångest som jag åkte till stallet i eftermiddags efter jobbet - under dagen hade jag nämligen lyckats övertyga mig själv om att min häst numera alldeles säkert var en sådan som jämt & ständigt skulle bocka av mig & springa hem så fort hon tyckte att hon befann sig lite långt ifrån stallet (& allt är ju relativt; till exempel så kan ju paddocken betraktas som ganska långt ifrån stallet av vissa) så fick jag inget ridsällskap idag skulle jag nog tvingas låta bli att rida fastställde jag. Nåväl, när jag kom till Pederslund skulle faktiskt Vilma, som rider Ponnyakuten-stjärnan Pikatcho, skritta ut en runda så jag skyndade mig allt vad jag kunde med att göra Hestia färdig så att jag kunde hänga med henne. Jag stressade på & remmarna på distanstränset satt lite som hej-kom-&-hjälp-mig upptäckte jag när jag kommit upp i sadeln, men Hestia var lugn & denna gång, tro det eller ej, ramlade jag inte av en endaste gång under hela skritturen! ;-)

   Vi red runt Delanders & Vilmas mamma & bror promenerade med. Hestia skötte sig fint, steppade lite på det stället där jag åkte av igår (fast idag kom vi från andra hållet - man känner sig betydligt tryggare i uppförsbacke än i nedförslut..) samt vid "Sannas" på vägen hem, annars var hon väldigt trevlig & inte det minsta tittig. Tror att rundan tog ungefär 40 minuter eller så.

   Väl tillbaka i stallet igen fick jag mocka mm, det hann jag inte innan ridturen, & idag invigdes den nya gödselplattan minsann! Nu slipper vi halka runt i lera under regnperioden eller plumsa i djupsnö uppe i skogen med skottkärrorna; vilken lyx! Det är möjligt att kungen var på plats tidigare under dagen & klippte blå/gula band & sa "Kära Örebroare..." men det missade jag i så fall. ;-)

   Apropå mockning & shit like that så håller jag på att testa ett nytt strömedel - jag har alltid bara varit för halm & halm allena, men nu provar jag alltså att ha Hestia på sådan där spånpellets + lite tugghalm; utöver att det ser väldigt ljust & fräscht ut i boxen så sparar jag även både pengar, tid & min rygg, det är vansinnigt lättmockat. Skulle det inte fungera byter jag tillbaka till enbart halm igen, men hittills har det funkat fantastiskt bra måste jag säga.

Another one...

...bites the dust! Idag kom hovslagaren på förmiddagen till Hestia & Våfflan - Hestia skötte sig rätt så bra (jämfört med Våfflan i alla fall ;-) & när fötterna var fina & skodda & boxen mockad & maten fixad gjorde jag henne i ordning för en ridtur - på med distanstränset & de nya fina PC-bootsen!

 

   Det kändes lite pirrigt när jag skulle hoppa upp faktiskt, inte inför ridningen precis utan mest innan själva uppsittningen. Jag var säker på att Hestia skulle springa rundor runt pallen & hålla på men hon stod ganska stilla, det var duktigt! Stigläderna var lite långa, men jag skulle ju bara skritta en sväng så det gjorde inte så mycket. Jag hade tänkt rida till Döda Trädet & sedan tillbaka igen så vi styrde in på Agelundsvägen - Johanna vinkade till mig från Agelund. När vi kom bort till nästa gård, "Sannas" (nu har Sanna flyttat förvisso, fast jag tror att vi ändå kommer att kalla stället för Sannas precis som folk fortfarande säger Wessels om Coop på Jägersro Center) konstrade Hestia lite & backade i 190 - få hästar rör sig baklänges så obehindrat som min. Nåväl, jag fick in rätt växel igen & vi fortsatte framåt ett tag till. Hon var lite spänd i skogen på väg mot Boket, men inte dum. Inte förrän vi kom till gården där i "hörnan" som jag brukar säga. Där är någon vedhög eller liknande under presenning - där har hon varit tittig förr men så här har hon ju inte betett sig tidigare: Hestia tvärstannade i nedförsbacken innan presenningen & vägrade gå fram. När jag skänklade ställde hon sig på bakbenen eller tog ett bocksprång istället. Jag blev lite arg på henne & då blev Hestia också förbannad: "JAG SKA GÖRA KAOS MED HON!" tänkte hästturken & började bocka som en rodeotjur, gång på gång på gång. Till sist såg jag den svart/vita svansen svischa förbi & så låg jag på marken. Hestia stod blickstilla i en sekund & tittade på mig. "Ska du ta mig, eller? Nähä?" & sedan svängde hon runt & galopperade hemåt. Jäkla skrälle; så där har hon ALDRIG gjort med mig på ryggen förr. Okej, hon har stannat & backat & snurrat runt, men aldrig bockat av mig på det där viset. 

   Jag hade inte slagit mig i alla fall; jag reste mig & började gå hem mot Pederslund jag med. Efter en stund mötte jag en kvinna som gick med raska kliv & en flicka på cykel, jag misstänkte att de letade efter mig så jag vinkade mot dem & ropade "Japp, det är jag som är av med en häst ifall ni har sett en sådan komma farande." Det var de nya grannarna som flyttat in i Sannas hus - de verkade trevliga & de hade fångat in Hestia åt mig. Värstia (nej, idag var hon ingen Bästia) & jag promenerade hem; hon var åtminstone rätt så snäll att leda. Det kommer att bli en lååång resa tillbaka till där vi en gång var, om vi någonsin kommer dit igen. Jag tror att jag vill ha lite "resesällskap" på uteritterna nu i början i alla fall.

And...

...round and round we go. Igår, fredag, blev det en halvtimmes longering igen. Hestia var lite spänd & hoppig i början men sedan slappnade hon av & skrittade på fint. När vi nästan var färdiga kom en stor traktor med halmlass bak efter in på gården & den tittade hon inte ens åt - full fokus på uppgiften! :-)

   Idag lades det mesta krutet på spa-behandlingar & skönhetsvård: Dusch & schamponering samt utredning av en styck mycket ihoptrasslad hästsvans som inte varit i närheten av en borste på hela sommaren. Därefter tömkörde jag Hestia en stund för att hon skulle hinna torka innan jag släppte henne i hagen igen. Den här gången gick det fantastiskt bra att tömköra (mestadels på en volt, men även lite på rakt spår) bortsett från att min häst mycket demonstrativt gäspade ungefär 17 gånger efter varandra i inledningen av passet: "Vafan, det är fjärde dagen i rad som du tycker att jag ska gå runt i en ring - jag vill ha action!" sa hon till mig. Idag fick hon lov att trava några varv ett par gånger så att hon inte skulle avlida av tristess. "Imorgon slipper du linorna" lovade jag.
   Idag har förövrigt VM i distansritt gått av stapeln, i Storbritannien. Ryttarna från Förenade Arabemiraten tog alla tre medaljerna individuellt samt guld i lag förstås - a whole lotta shejking going on, kan man säga. Jag är ännu inte helt på det klara med hur det gick för svenskorna; tydligen fick tävlingen avbrytas alldeles mot slutet på grund av riktigt uselt väder. Jag antar att ovädret är på väg hit nu...

The same procedure...

...as last year. Idag var min gamla häst tillbaka, det kändes skönt. Hon var en filbunke både att göra i ordning i stallet & när jag longerade henne: Jag longerade på "vanligt" vis med en lina, endast skritt i båda varven, ca 25 minuter & vi höll till i samma hage som igår. Det gick alldeles ypperligt; Hestia var avspänd & fin. Tyvärr var kameran inte med denna gång dock.

Allvarligt...

...talat: Jag vill inte rida henne förrän hon har blivit verkad & skodd (& hovslagaren kommer först på söndag) utan planen är att jobba Hestia från marken de här närmaste dagarna. Idag skulle det bli tömkörning i en av hagarna som inte används för tillfället - fröken "Hetsia" var nämligen inte alldeles tillfreds med att behöva lämna Våfflan & gå in i stallet så jag tyckte att det var schysstare att hålla till där hon kunde se kompisarna, istället för att gå upp till paddocken. Hur som helst. Meningen var egentligen att jag skulle gå bakom henne & tömköra "rakt fram", men det gick inte alls - tittig & ofokuserad & hon bara vände runt & virade in sig i linorna hela tiden. Efter mycket om & men & tjafs gick det tillslut åtminstone hyfsat bra att tömköra på en mindre volt i vänster varv. Jag bidrar med en liten filmsnutt; här höll jag kameran i den ena handen & båda tömmarna i den andra. Det såg något bättre ut när jag höll en töm i varje hand - det kan jag ju påstå i alla fall & ni kan inte motbevisa mig. ;-)

   Hestia må ha glömt allt vad longering & tömköring heter, men däremot har hon lärt sig något annat: I hela sitt liv har hon lystrat till ett westerninspirerat "HOOooo" som bromsande kommando - jag anammade detta när jag köpte henne, det fungerade utmärkt både för att få henne att sakta ner, stanna & stå stilla. Ikväll när jag arbetade Hestia i linorna & hon hetsade upp sig & började trava sa jag, i vanlig ordning, "HOOooo... HOOOOOoooooooo... HOOOOOOOOOOOOOOOO!!" & inget hände. Sedan sa jag "Prrrrrrrrrrrr" typ istället, så som de flesta säger här i Sverige, & då bröt hon av till skritt. Varenda gång! Tänk att en häst kan lära sig ett nytt kommando (& fullständigt rata det gamla inarbetade verkar det som) på några månader. Undrar hur många månader det kommer att ta för MIG att vänja mig vid ett nytt kommando? Fan, jag som faktiskt var rätt så förtjust i HOOOooooo-andet...

Borta bra...

...men hemma bäst(ia). Japp, efter ett par förberedande sessioner i stallet (då jag kånkade dit 8 kilo mineraler & en del andra grejer, organiserade i sadelkammaren, tejpade galler & spikade upp boxskylt) kom så Dagen D igår; måndagen den 20/8. 

   Jag tog ett av Hestias träns med mig & gick & hämtade henne på betet, promenerade med henne till Pederslund. Hon är inte den lättaste hästen att leda, det blev lite dragkamp, trängsel på den smala skogsstigen & ärevarv över körbanan på 70-vägen, men vi kom fram helskinnade i alla fall & the rest is history.

   Bästis släpptes i hagen tillsammans med Våfflan & det gick alldeles utmärkt, de har gått ihop förr & jag tror absolut att de mindes varandra. Sällan har man skådat en så lycklig pålla: Hestia travade omkring & visade upp sig, hon hade knappt tid att äta sitt eftermiddagshö & då & då snubblade hon på sina lite för långa hovar. Nu väntar, förutom hovslagarbesök, en lång & lugn igångsättning med skritt, skritt, skritt de första 2 veckorna till att börja med.  

   Idag, 21 augusti, har jag jobbat kväll & var därför i stallet på morgonen. Fixade bara de nödvändigaste bestyren med mockning, mat & sådant. Imorgon börjar allvaret! ;-) 

Hoppsan...

...jag bara råkade. Nåväl. Professional's Choice-bootsen avbockade från önskelistan! ;-)

Om jag hade pengar...

...jabba dabba dibbi dibbi dibbi dibbi dibbi daj. Nej, jag är ingen materialist precis (host, host, host) men på i stort sett varenda hästrelaterad bloggsida finns det långa rader av stulna bilder på utrustning som bloggaren i fråga skulle vilja ha till sig & sin häst & jag vill naturligtvis inte vara sämre. Här kommer min önskelista bestående av Uvex uvision ridhjälm, ett par extra ridtights & schyssta skor, en biothaneförbygel (turkos förstås, men en sådan fanns inte avbildad på internätet), Professional's choice benskydd & boots samt ett par trevliga schabrak i bästa Hestia-färgen:

 

"Äntligen tillbaka; det här är mitt andra hem"...

...konstaterade jag i onsdags när jag kom till Pederslund. Sedan tänkte jag efter lite till & tvingades medge att stallet kanske till & med var mitt första hem. Ingela & jag for med bil & släp till Vellinge & hämtade hem Hestias pinaler & därefter har jag ägnat ett par timmar åt att tvätta & smörja sadel, alla träns & annat läder, det behövdes. Jag har fått höanalys & räknat foderstat, shoppat pyttelite (men bara absolut nödvändiga grejer så som en ny boxskylt - hon måste ju veta var hon bor någonstans, Bästian) & börjat planera för igångsättningen & den framtida distansträningen. Nu känns det inte lika galet längre & Caroline, fodervärden, har hittat en ny häst så mitt dåliga samvete har börjat ge med sig också. Det kommer att bli bra! I'm waiting for my real life to begin.