Dålig sommar blir fin höst (hoppas jag i alla fall)...

11-24 augusti:
    Det blev några dagars vila för Hestia, som planerat, medan stallet målades om (& fint som snus blev det minsann!) & jag var i Bromölla, sedan under min sista semestervecka red jag lite grann i alla fall: Måndagen den 15/8 var jag & Johanna på Revingehed & red en kortare tur i alla gångarterna. Vi var ute i en timme & 15 minuter, skrittade längs asfaltsvägen hem. Trevlig ridtur & vädret var härligt! Dagen därpå, på tisdagen, red jag tillsammans med Vic till Kaninlandet. Kanske inte en av de bästa ridturerna i världshistorien: Hestia var spänd & tittig hela rundan & inte särskilt rolig att rida. Victorias Malle var snäll mest hela tiden, men när vi skulle galoppera på Kaninlandet bockade han av Vic två (!) gånger & Vic är minsann inte den som brukar ramla av i onödan. Jag är inte så jätteförtjust i att rida på Kaninlandet, faktiskt: Platsen är lite för populär bland kreti & pleti... Under den kvarten vi var där, ungefär, delade vi området med en stycken man som promenerade, tre stycken joggare varav en med stor svart lösspringande hund samt tre stycken ryttare till häst. På heden måste man rida i flera timmar för att stöta ihop med så mycket folk! Nåväl; Vic & jag var ute & red i ca en timme totalt tror jag.
    Onsdagen den 17:e augusti longerade jag Hestia en stund i en av hagarna i skritt, trav & lite galopp. Det gick fint! På torsdagen fick hon vila & på fredagen den 19/8 red jag ut ensam: Skrittade den så kallade Forsbergsrundan, det tog ca en timme & 45 minuter. Hestia var inte fullt lika tittig denna gång, det gick rätt så bra. Slut på semestern sedan; jag jobbade helgen & hann inte rida då.
    Den här veckan har det varit vackert väder hittills. Man känner att det är höst i luften! Jag vågar knappt skriva det efter den här usla sommaren, men hösten är nog min favoritårstid. I måndags var jag ute en sväng på heden tillsammans med Ingela på Våfflan & Vic på Malle. Ridturen inkluderade bland annat galopp på "upploppsrakan" (där upploppet äger rum när det är Hubertusjakt) samt skritt genom byn på vägen hem. Igår, tisdagen den 23:e, var både jag & Ingela lediga från jobbet så vi passade på att rida runt Krankesjön på förmiddagen. Det var Våfflans Krankedebut & han skötte sig finfint & Hestia var superduktig. Vi höll ganska högt tempo, red rundan (ca 22 kilometer) på två timmar & 45 minuter. Hestia & jag guidade Torna-Hällestadborna runt - vi red på vägar där Ingela sa att hon aldrig hade varit innan. Vi "äger" på Revingehed, Bästia & jag! <3

    Idag, onsdag, jobbar jag kväll & Hestia får en vilodag. Hoppas att uppehållsvädret håller i sig resten av veckan!

Blött värre...

6-10 augusti 2011:
    I lördags, den 6/8, var jag på nere Ribersborgsstranden (där Malmö City Horse Show pågick) & tittade på terränghoppningen. Jag träffade Vic där & åkte tillsammans med henne till stallet efter tävlingens slut. Vi red en sväng runt Vasaholm (samma runda som i onsdags) i skritt & trav; jag på Hestia förstås & hon på Malle - det gick fint!

    I söndags jobbade jag delad tur; "pay back time" för förra söndagen då jag hade bytt bort mitt arbetspass för att kunna rida Simlångsritten. Hestia fick vila denna dag. I måndags blev ingenting som det var tänkt: Jag skulle ha ridit runt Krankesjön tillsammans med kamraterna på Agelund, Johanna & Iza, men tio minuter innan vi avtalad starttid för ridturen öppnade sig himlen & sedan regnade det & regnade & regnade... Vi avvaktade ett tag & tänkte att ovädret kanske skulle dra bort, men tillslut fick vi ställa in ritten - skittråkigt. Jag sadlade av igen - det fanns inte så mycket annat att göra... :-(

    Igår, tisdagen den 9 augusti, longerade jag Hestia ca 20 minuter i hagen i alla fall. Det småregnade & det var lite slirigt i hagen - hon halkade till flera gånger. En stund efter att jag longerat klart började det åska & därefter vräkte regnet ner så jag hade inte så dåligt samvete trots att jag inte hade ridit. Idag, onsdag, var jag i stallet på kvällen. Hela stallet tvättas nu invändigt & sedan ska det målas så pga röran, bristen på uppbindningsplatser + att jag ska till Bromölla ett par dagar (& har mycket att pyssla med hemma i lägenheten dessutom) tänker jag göra som de flesta andra i stallet & låta min häst vila resten av veckan också.
 
    

Turer på hemmaplan...

Då & Nu:
    Dåtid & nutid möttes vid Simlångsritten, precis som jag hade planerat när jag började skriva i bloggen. I fortsättningen kommer detta att vara en alldeles vanlig tränings- & tävlingsdagbok, där jag berättar vad Hestia & jag sysslar med om dagarna - om jag inte kommer på något speciellt från förr som jag måste skriva om. I så fall gör jag det under rubriken "Då:" exakt som tidigare, men det viktigaste från vår gångna tid tillsammans är nedtecknat här nu i alla fall.

Onsdag 3/8 - fredag 5/8 2011:
    I förrgår, onsdag, fick Hestia avbryta vilan & jag skrittade ut en kortare tur tillsammans med några av kompisarna i stallet; Hanna på Pika, Vic på Malle & Fia på Fille. Vi red runt Vasaholm (dvs mestadels på asfalt) & Hestia kändes väldigt pigg & framåt. I 50 minuter var vi ute.
    Igår var det dags att guida Fia & Fille runt på deras första "Kranketur". Fia jobbade & var inte i stallet förrän vid 18-tiden så vi fick göra rundan lite kortare än när jag själv brukar rida den - ganska exakt två mil red vi, på ca tre timmar. SÅ roligt med ridsällskap tyckte både Hestia & jag: Det var ända sedan i april som vi red runt Krankesjön med sällskap, annars har vi ju varit ensamma på turen. Fille (som inte är så där enormt mycket riden) var superduktig & travade på med rejäla steg på halvlånga tyglar, totalt obekymrad om allting runt omkring - han såg som en riktig distanshäst!

     Vi var givetvis nere & "kände på vattnet" också. Hestia var rätt så tveksam när hon skulle gå i - säkert tyckte hon att det var obehagligt med det där apokalyptiska plasket som blev när jag föll i vattnet sist vi badade - tsunamivarning på det, ju... Jag slapp dock doppa mig denna gång, det var tur!

    Idag, fredagen den 5 augusti, har Hestia fått vila. Jag var bara i stallet en stund & fixade mat & vatten till henne & Busan, samt klappade om dem lite i hagen. Min träningsvärk från Simlångsritten har gått över nu så nu börjar jag fundera på nästa tävling: Det finns ju den där Tjustritten utanför Vimmerby den 10/9... Jag skulle, rent teoretiskt, kunna klämma in den innan Dacke- eller Medeltidsritten. Rent teoretiskt, alltså; rent teoretiskt... ;-)

En bro över trubbelvatten och annat från 5-milen...

Då:
    Efter en godkänd Clear Round fick vi så lov att starta i tävlingsklass, T50 km. Först verkade det inte finnas någon lämplig tävling innan Dackeritten den 25 september 2011, men efter en del pysslande med turbyten på jobbet & flirtande med familjen angående bil & körning, kunde jag anmäla mig & Hestia till Simlångsritten i Halland som skulle äga rum den 31 juli. Det har ju, som bekant, varit en pissesommar med regn & rusk, men vi har försökt att träna & förbereda oss så bra som möjligt ändå.
    Att det skulle vara ett helt annat tempo i tävlingsklassen än på Clear Rounden visste jag, så planen inför Simlångsritten var absolut inte att försöka rida för någon placering, utan en godkänd ritt & förhoppningsvis en lite snabbare tid än den vi fick på Göingeritten var målet. Samt att få in Hestia i transporten när vi skulle åka hem, så att vi slapp lämna henne där & köra hem med tomt släp förstås... Lastningen var jag mest bekymrad över, faktiskt.

Nu:
    I lördags, 30/7, jobbade jag till klockan 18 & därefter träffade jag mamma & syster i Malmö & vi åkte till stallet. All utrustning packades in i bilen, hästtransporten kopplades & Hestia fick komma in från hagen & bli borstad & flätad. Sedan "sov" familjemedlemmarna & jag i bilen, dvs syster Anna sov som en stock, morsan slumrade nog till en stund på morgonen men jag sov inte en endaste blund på hela natten - bättre uppladdning än så inför en tävling kan man ju ha...
    Tidigt på morgonen söndagen den sista juli gav vi oss iväg mot Halland; Hestia krånglade ju en del (som väntat) när hon skulle gå in i släpet, men det var inte alltför besvärligt att lasta. Simlångsritten hade ny tävlingsplats i år & skulle utgå ifrån travbanan i Halmstad. Bortsett från att vi kom lite fel redan i Lund (!) gick det utmärkt att köra - det var inte svårt att hitta dit alls.
    Vi var en aning sena på plats så jag var tvungen att gå med Hestia till veterinärgaten med en gång - hon var svettig på halsen & verkade lite småstressad, förstås, efter att först ha åkt länge i transporten för att sedan bli urlastad på ett helt nytt ställe & jag var orolig att hon skulle ha puls över 60. Den danska veterinären lyssnade med stetoskopet & sa att Hestias puls var "seksogtredve" så för säkerhets skull frågade jag den svenska assistenten lite diskret vad detta betydde. Jodå, ungefär som det lät: 36! Inga som helst anmärkningar för övrigt; veterinären sa att allt såg "meget fint ud" & det förstod jag i alla fall!

    Det var rätt så kort om tid, faktiskt (annars har jag upplevt att det har varit ett evigt väntande innan starten på de få tävlingar & träningsritter jag har varit på) - snabbt lasta ur alla grejerna från bilen innan det var dags för bangenomgången & när den var över var det nästan tid att börja sadla. Jag hann inte äta något, men hade en vattenflaska med mig på ritten i alla fall. Starten gick & så fort vi kommit ut från travbaneområdet for alla iväg i ett rysligt tempo. Hestia var laddad & vi hängde med ett tag, men efter några kilometer fick vi släppa kontakten med tätklungan & sakta ner - det gick alldeles för fort för Hestia & hon är ju ändå rätt så vältränad. Jag red mestadels ensam vilket gick bra, Hestia skötte sig kanonfint, knatade på med öronen framåt & drack lite i alla tre vätskekontrollerna under första sträckan. Det var en fin bana med trevliga skogsvägar, men väldigt mycket backar upp & ner, upp & ner - det tär ju lite extra på krafterna... Första sträckan var 32 km lång & vi avverkade den på ca två timmar & 45 minuter, vilket gav en snitthastighet på 11,9 km/timme. Det är ett helt okej tempo, tycker jag!  

    Vi skrittade de sista två kilometerna in till tävlingsområdet så jag vågade gå till besiktningen rätt så kort efter att vi hade kommit in. Pulsen (som jag nog aldrig behöver oroa mig så mycket för) var 44 slag/minut, men däremot tyckte veterinären att Hestia rörde sig en liten aning orent med höger bakben samt att det var lite dåligt med aktivitet i magen på henne. Jag fick fortsätta ritten, men veterinären sa åt mig att ta det lite lugnt för att vara på den säkra sidan. Det lovade jag att göra. I pausen lade jag energin på att se till att Hestia drack & åt så att tarmrörelserna skulle komma igång på henne. Själv fick jag i mig två klunkar ljummen drickyoghurt, i övrigt hade jag inte ätit något sedan frukosten vid femtiden på morgonen. Jag började känna mig dålig, framförallt av sömnbristen, samt den tryckande värmen (det var hemskt kvavt) & så hade jag ju ätit & förmodligen även druckit för dåligt under dagen. 
    Andra sträckan var bara 18 km & första milen ungefär gick i skogen, i samma område som första rundan, sedan skulle man rida tillbaka förbi travbanan & åt andra hållet till ett ställe som hette Sperlingsholm, på andra sidan Nissan & därefter till tävlingsområdet igen för målgång. Huvudet både gjorde ont & kokade i min icke-distansvänliga ridhjälm & jag kände mig illamående & yr & vattnet som fanns kvar i min flaska tog slut ganska snabbt. Jag travade så mycket jag orkade, med täta skrittpauser som blev längre & längre. När vi hade vänt tillbaks & passerat travbaneområdet, på väg mot Sperlingsholm, red vi en bit på en smalare asfalterad väg & där skulle man korsa en järnvägsövergång: En sådan hade Hestia aldrig sett innan, åtminstone inte så länge hon har varit i min ägo, så den var livsfarlig förstås. Ett ekipage från 120-kilometersklassen kom också & den hästen hade säkert inga bekymmer med järnvägar i vanliga fall, men när Hestia vägrade gå över började även den att konstra. Vi kom över efter en stund i alla fall & sedan var det vätskekontroll & både Hestia & jag drack så mycket vi kunde & efter det var det bara en liten bit kvar till rittens stora prövning som jag hade gruvat mig en del inför: Bron.

    Man skulle rida över ån på en smal & jättelång läskig träbro. Precis bredvid bron fanns det dessutom ett vattenkraftverk - ett brett konstgjort vattenfall som forsade & brusade & höll på, jag hade full förståelse när Hestia inte ens ville gå i närheten av bron. Hon snurrade & backade & under en kort stund funderade jag faktiskt på att avbryta ritten. Argumenten verkade trots allt vettiga tyckte jag: Vi befann oss nära tävlingscentrum, jag mådde dåligt & Hestia hade skött sig superfint hela dagen, jag var nöjd med henne & förresten; tänk om hon ändå skulle vara halt på höger bak i slutbesiktningen? Dock tog jag mitt förnuft till fånga; hade jag ridit nästan 4½ mil redan så fick jag ju slutföra det hela & dessutom hade jag ju nu en fantastisk möjlighet att öva på det här med träbroar - sådana förekommer då & då på tävlingar & det är ju svårt att öva hemma om man inte har någon bro att öva på... Jag hoppade av & ledde Hestia (det är tillåtet, däremot får man inte låta någon annan leda hästen över eller förbi en svårighet när man rider) & då gick det bra, sedan fick jag promenera en bit innan jag hittade något att stå på när jag skulle sitta upp igen. Jag red runt Sperlingsholm, mestadels i skritt & när jag nästan var tillbaka vid bron igen kom tre andra ekipage ifatt mig så jag hängde på dem & tänkte att om Hestia hade sällskap av andra hästar så skulle jag nog kunna rida på bron, men nej, det gick inte ändå. Jag hoppade av & ledde henne över igen & när jag nu ändå var på marken kunde jag ju lika gärna leda henne igenom det stundande järnvägstraumat också. Därefter var det alldeles omöjligt att finna något att använda som uppsittningspall: Så typiskt, fyra mil i skogen med stenar & stubbar & stockar överallt, men när man väl behövde något att stå på så fanns det ingenting! Jag gick med Hestia hela vägen till travbanan, tänkte leda henne i mål (jag hade ingen klocka & var inte ens säker på att vi skulle klara maxtiden på sex timmar) men när jag närmade mig målet så ropade funktionärerna till mig att jag var tvungen att RIDA över mållinjen. Detta visste jag inte - man lär sig något nytt varje gång. "Men jag kommer inte upp..." beklagade jag mig & en man var snäll & hämtade en stol till mig så att jag kunde hoppa upp i sadeln. Liiiite pinsamt, men jag kunde galoppera i mål i alla fall med ett generat leende.
    Maxtiden klarade vi, i fem timmar & tretton minuter var vi ute totalt & jag överlät sista besiktningen åt min syster. En annan veterinär än den danska som vi hade haft innan genomförde kontrollen: Pulsen var 44 nu också & den här veterinären verkade inte tycka att det var något fel på höger bakben. Allt var bra & vi blev godkända! Ohjälpligt sist, förstås, men "Godkänd i mål är en seger" som man säger inom distansen. :-)
    Lastningen, när vi skulle åka hem ifrån Halmstad, gick långt över förväntan - det tog bara ett par minuter innan Hestia var på plats i transporten & det gick bra att köra också. Hestia blev SÅ glad när hon kom hem igen; hon gnäggade högljutt till alla & berättade att hon minsann hade varit ute på ett riktigt megaäventyr denna dag!
    Igår, måndag, & idag, tisdagen den 2 augusti, har Hestia fått vila. Hon verkar dock må alldeles utmärkt efter den hårda ansträngningen. Själv har jag grym träningsvärk i benen, men ser redan fram emot nästa tävling som antingen blir Dackeritten i september eller Medeltidsritten den 8:e oktober.