Kapitel två: It ain't over til it's over...

...som man säger i utlandet. Nej, jag har varken vunnit en massa pengar eller gift mig med någon rik bonde men jag har i alla fall haft möjlighet att spara ihop till en hyfsat okej buffert under mina hästfria månader & jag har insett att det är bättre att leva ett fattigt liv (pengamässigt) än att inte leva alls. Mitt liv har, sedan jag lämnade bort Hestia i början av december, verkligen varit rätt så bedrövligt: Deprimerad & orkeslös, sjuk oftare än jag någonsin varit tidigare, less på jobbet & på allt annat.Visst, det känns nästan lika svindlande galet nu som det gjorde när jag stod på stallplanen i Staffanstorp & väntade på att Hestia skulle anlända från Polen men jag är ju lite galen, jag erkänner det. Någon gång i mitten/slutet av augusti flyttar Hestia "hem" igen, dvs till Pederslund. & nästa år hoppas jag att ni får se Hestias tokspetsade öron & min breda turkosa bakdel på tävlingsbanorna igen. ;-)

   (Vill också påpeka att min häst har haft det jättebra hos fodervärden & fodervärden har haft det jättebra med Hestia. Mitt beslut att säga upp kontraktet var mycket tufft att fatta - att behöva göra folk ledsna är inte det jag är bäst på precis.)