Nu mår man som...

...en greve. Greveritten är till ända, de här två senaste dagarna har varit långa, kyliga, intensiva & roliga. Igår, fredag, var jag i stallet först en sväng på förmiddagen, sedan plockade Görel upp mig på väg till Snogeholm där vi riggade sekretariatet, drog el & höll på & därefter var vi hemma hos henne & ritade om kartor, fixade ryttarkuverten mm fram till midnatt. Idag åkte vi till tävlingsplatsen klockan halv sex på morgonen & där har vi tillbringat hela långa dagen, mestadels i den kalla lilla husvagn som utgjorde vårt sekretariat. Distansvärlden är ingen flärdfull värld precis. :-)

   Maria H-E & Power uteblev tyvärr men min favorithingst Sokrates ox kom & sågs & segrade i 8-milsklassen, Mia & Smokey blev skånska distriktsmästare precis som vi alla hade tippat & Lars T & fina Robin Hood vann 5-milen. Totalt kom 48 ekipage till start i de olika klasserna & 46 av dem blev godkända - verkligen jätteskoj! Inget kul utan lite strul förstås men på det hela taget verkade folk nöjda tyckte jag & tur med vädret hade vi även om det var frost & dimma på morgonen när starten gick.

Tillbaka på banan...

...hoppas jag. Om vi börjar med Hestia så fick hon fortsätta att vila några dagar pga sin blödande näsa. I måndags & tisdags syntes det inget blod alls eller ens spår av blod, sedan har det kommit ytterst lite så hon är definitivt på bättringsvägar & jag bedömer att faran är över just nu i alla fall. Igår (onsdag) vågade jag mig på att skritta en stund i hagen, det gick rätt så bra, & idag skulle Agelundsvännerna Iza & Jeanette rida ut en sväng & jag var bara så glad & tacksam över att få ridsällskap så jag hängde med dem. Det blev en något utökad Borelundsrunda i skritt & trav men Hestia, den odågan, var så pigg & försökte fuska hela tiden & galoppera istället för att trava. Shame on her! Det blåste kallt & regnade emellanåt men det var ändå härligt att komma ut äntligen, vi var ute i ca en timme & en kvart. Efter ridturen blödde Bästis lite mer, men ändå betydligt mindre än för några dagar sedan: För några dagar sedan använde Hestia sin röda mule till att dekorera i boxen; ni vet det är ju så himla shabby chic & inne att skriva ord med stora bokstäver på väggarna hemma nuförtiden. Det kan stå "LYCKA" eller "CARPE DIEM" eller "ÅNGEST" (om man tillhör den ironiska generationen) - jag vet inte riktigt vad Hestia försökte skriva men jag gillar att hon satte en tydlig punkt efter ordet i alla fall, det har hon efter mig. Jag kan ju också använda skiljetecken in absurdum när jag skriver; jag var en flitig användare av semikolon låååångt innan man började göra blinkande smilies. ;-)

   Annars är det mest Greveritten som upptar min tid & mitt engagemang med möten & förberedelser: Vår (Anklams Distansryttarsällskaps) årliga distanstävling äger rum på lördag. Vi har fått över 50 anmälningar varav nästan hälften till 8-milsklassen som är den högsta på vår tävling. Power kommer, Sokrates kommer, alla kommer! :-) Vädret verkar bli fint i helgen om man får tro prognoserna & vi funktionärer är alla taggade, jag hoppas att de tävlande är det också. Jag kommer att sitta i sekretariatet precis som förra året, det ska bli kul!

All I can say...

...is "Bloody hell!" Sjukdomsanamnes: Min tidigare bön om friska & ohalta ridvänner måste ha kommit bort någonstans på vägen: Ingelas fot är sjukskriven ytterligare några veckor, grannarna på Agelund sitter i karantän tillfälligt pga förkylningssymptom bland de fyrbenta & nu har även min i vanliga fall så kärnfriska häst gått & blivit krasslig. :-( För tre eller fyra dagar sedan upptäckte jag lite blod i Hestias ena näsborre när jag kom till Pederslund & hälsade på henne i hagen. Jag tänkte först att hon nog hade rivit sig på något bara, tog ingen större notis om det hela. Dagen därpå blödde hon fortfarande & Petra hjälpte mig att lysa & kika för att försöka se varifrån blodet kom men det var inte så lätt förstås. Det har fortsatt komma lite blod; inga mängder & bara från den ena näsborren som sagt vilket ju utesluter allvarligare saker såsom lungblödning & Hestias allmäntillstånd verkar inte försämrat på något vis - hon är pigg & hennes aptit är lika hysterisk som den brukar vara. Idag ringde jag dock till Sirpa; stallets husläkare, för att rådfråga. Veterinären var väldigt odramatisk & tyckte att jag kunde avvakta tills nästa vecka, förhoppningsvis har Hestia fått en smäll bara under hagbus eller dylikt & då läker det & slutar blöda av sig själv. Om det inte slutar inom några dagar får hon kanske uppsöka klinik & bli undersökt ordentligt. Sirpa tyckte att jag skulle tempa Hestia för säkerhets skull vilket jag har gjort idag för första gången, således hade jag ingen aning om vilken hennes normala kroppstemperatur är men termometern visade 37,2 grader i alla fall & det är ju ingen feber oavsett. Jag hoppas på det bästa & Den Bästa får ta det lugnt så länge. <3

   & så lite vanlig träningsdagbok: Under helgen som gick jobbade jag de vanliga långa mastodontpassen & fick hjälp ena dagen & den andra blev det bara mockning mm på kvällen. I måndags tömkörde jag Hestia i hagen; skritt & trav under ca 30 minuter & oj så fin hon var! I tisdags tog jag mod till mig & red ut ensam en liten sväng, nästan upp till Delanders & tillbaka igen. Vi var lite spända men det gick bra, åtminstone inga avåkningar ;-) & onsdag-fredag har det alltså blivit vila pga näsblod.

Singing...

...the Post Vacation Blues. Ja, jag har känt mig lite nere sedan jag kom hem från min soliga semester. Hem från alla färger. Hem till detta kalla, gråa. I söndags, ett par timmar efter att jag hade landat på Kastrup,  & i måndags var jag i stallet & fixade det mest nödvändiga men då orkade jag inte motionera Hestia alls. På tisdagen tog jag mig i kragen & skrittade runt Vasaholm tillsammans med Petra på Flory, Vilma på Pika & Ingrid på Starman. Det gick bra - Hestia gick fram ordentligt & längde på stegen även på asfaltsvägen vilket gladde mig. Hon har varit lite trippig & konstig när jag ridit på asfalt innan. Dagen därpå försökte jag longera Hestia i en av hagarna samtidigt som Vilma/Pika & Alma/Starman galopperade fram & tillbaka på grusvägen intill. Det gick inget vidare: Fröken "Hetsia" blev alldeles uppjagad & sprang som en galning. Jag fick inte stopp på henne med rösten utan tvingades hala in henne tills hon travade runt mig i sitt bästa V75-tempo på en volt som var två meter i diameter. Jag gav upp det hela & lyckades baxa in henne i stallet & därinne i boxen fortsatte hon att springa runt mig medan jag kämpade med att knäppa upp spännena på tränset. Total anarki alltså...
   Igår, torsdag, gick det betydligt lugnare tillväga när Vilma & jag red ut en sväng runt Delanders i skritt, trav & liite galopp & idag red jag ensam i hagen mittemot uteboxdörrarna - det är faktiskt mitt & Hestias favoritställe att rida dressyr på, mycket bättre än den läskiga paddocken. Där var lite lerigt & halt på vissa ställen & knöligt & ojämnt på andra ställen, men ridpasset gick ändå riktigt bra tyckte jag. Hestia var fokuserad & gick stundtals i fin form. Ca 30 minuter i skritt & trav + någon galoppfattning i vardera varvet.

Ett par meter...

...över marken. Nu är jag hemma igen ifrån Marocko; det blev en dryg timmes ridning på stranden en dag i början av semesterveckan. På dromedar. Högt som tusan, där låg till & med Våfflan i lä! ;-)