...the Post Vacation Blues. Ja, jag har känt mig lite nere sedan jag kom hem från min soliga semester. Hem från alla färger. Hem till detta kalla, gråa. I söndags, ett par timmar efter att jag hade landat på Kastrup, & i måndags var jag i stallet & fixade det mest nödvändiga men då orkade jag inte motionera Hestia alls. På tisdagen tog jag mig i kragen & skrittade runt Vasaholm tillsammans med Petra på Flory, Vilma på Pika & Ingrid på Starman. Det gick bra - Hestia gick fram ordentligt & längde på stegen även på asfaltsvägen vilket gladde mig. Hon har varit lite trippig & konstig när jag ridit på asfalt innan. Dagen därpå försökte jag longera Hestia i en av hagarna samtidigt som Vilma/Pika & Alma/Starman galopperade fram & tillbaka på grusvägen intill. Det gick inget vidare: Fröken "Hetsia" blev alldeles uppjagad & sprang som en galning. Jag fick inte stopp på henne med rösten utan tvingades hala in henne tills hon travade runt mig i sitt bästa V75-tempo på en volt som var två meter i diameter. Jag gav upp det hela & lyckades baxa in henne i stallet & därinne i boxen fortsatte hon att springa runt mig medan jag kämpade med att knäppa upp spännena på tränset. Total anarki alltså...
Igår, torsdag, gick det betydligt lugnare tillväga när Vilma & jag red ut en sväng runt Delanders i skritt, trav & liite galopp & idag red jag ensam i hagen mittemot uteboxdörrarna - det är faktiskt mitt & Hestias favoritställe att rida dressyr på, mycket bättre än den läskiga paddocken. Där var lite lerigt & halt på vissa ställen & knöligt & ojämnt på andra ställen, men ridpasset gick ändå riktigt bra tyckte jag. Hestia var fokuserad & gick stundtals i fin form. Ca 30 minuter i skritt & trav + någon galoppfattning i vardera varvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar