21-26 september 2011 På grund av tidsbrist & annat fick Hestia vila helt dagarna innan Dackeritten; jag hade ju tänkt skritta någon kortare runda annars. Packa, putsa, fläta manen & på lördagsförmiddagen den 24/9 gav vi oss iväg mot Smålandsskogarna: Hestia gick raka vägen in i transporten utan vare sig linor eller protester & både Ingela & jag blev alldeles mållösa. Körningen gick också utmärkt & med halvtaskig hjälp från den förvirrade kvinnorösten i Ingelas GPS fann vi stallet i Djura-Nöbbele (ett par mil söder om Växjö) där Hestia skulle tillbringa natten. Det var ett mysigt litet stall med två uteboxar; Hestia skulle stå i den ena & Gretka, kompisen från Göingeritten, i den andra. Gretka hade dock inte anlänt ännu när vi installerade Hestia. Något skeptisk var hon nog till det hela men långt mycket lugnare än vad jag hade vågat hoppas på - hon tuggade lite på sitt hö & tittade ut över nejden.
Söndagsmorgonen, förövrigt min & Hestias 4-årsdag tillsammans - hon kom till Sverige 25:e september 2007, blev tidig som tusan TROTS att vi redan var på plats i Växjö; 4:50 ringde väckarklockan på mitt & Ingelas hotellrum, men mina arma klubbkamrater som körde nerifrån Sjöbotrakten samma dag fick stiga upp vid 2 tror jag. Vi hämtade Hestia & den här gången tramsade hon lite när hon skulle lastas. Vi fick ta linan till hjälp & då gick hon in, sedan bar det av till tävlingsplatsen på Växjöortens Fältrittklubb. Förbesiktningen gick bra: 44 i puls & inga anmärkningar på något, det var samma veterinär som utförde slutbesiktningen av Hestia i Halmstad. Bangenomgång, sadling mm, uppsittning & Hestia var taggad som vanligt - hon kan det här nu, hon vet vad det går ut på! Starten gick & vi begav oss ut i Dacketrakterna tillsammans med de 14 andra tävlande i klassen. Det var en härlig känsla, hela vägen. Vädret var idealiskt, jag var utvilad, hade hunnit äta lite innan starten & jag drack vatten med jämna mellanrum medan jag red, Hestia var pigg & glad & galopperade hellre än travade första milen, sedan lugnade hon ner sig men var fortfarande full av energi. De beryktade träbroarna (jag tror att det fanns 4 sådana som man skulle ta sig över de första kilometerna) klarade vi också av med viss tvekan & lite draghjälp - när Hestia klapprade över den första av broarna, som också var den längsta, blev jag så glad att jag fick tårar i ögonen. Jag berömde henne högt & personerna som stod vid vägen (det var en groomplats där) log åt min entusiasm. :-) 2 mil efter starten mötte Ingela oss på banan med kamera & vatten; Hestia drack lite grann & jag fick påfyllning i min vattenflaska, därefter fortsatte vi igen - första sträckan var 34 kilometer lång.
Banan var jättetrevlig & lättriden; inte alls så kuperad som den på Simlångsritten. Det fanns ett par ställen med obligatorisk skritt, annars travade vi eller galopperade nästan hela tiden i lugnt tempo. I slutet av den första sträckan, efter 3 mil ungefär, kändes Hestia lite matt men när vi bröt av & skrittade den allra sista kilometern (för att Hestia skulle komma ner i puls inför pausen) & vi blev ikapp- & förbiridna av en annan i klassen taggade hon till igen. När vi kom tillbaka in på tävlingsområdet ville hon helst galoppera & hänga på andra ekipage som höll högre tempo - jag fick nästan tvinga henne att hålla sig till skritt. Första 34 kilometerna red jag på ca 2 timmar & 35 minuter, verkligen en helt okej tid!
Hestia sadlades av & Ingela svampade henne efter konstens alla regler & så gick vi in i ridhuset där veterinärerna höll till. Vi fick en annan veterinär den här gången. Hestias puls låg på 52 slag/minut, det var ju godkänt & bra, men sedan när jag sprang med henne så tyckte doktorn att hon haltade på vänster framben. De andra veterinärerna fick kolla också för säkerhets skull, sedan röstade de. Jag vet inte om beslutet var enhälligt eller ej, men vi blev uteslutna i alla fall. Pissetrist när det nu kändes så bra & jag hade absolut inte märkt av någon hälta medan jag red, vänsterbenet var varken svullet eller varmt men jag linimentade Hestia & sedan fick vi packa ihop våra pinaler lite tidigare än väntat. Jag är ändå nöjd med helgen & med både Hestias, min egen & nybörjargroomen Ingelas insatser: När vi skulle lasta en sista gång bråkade Hestia med oss en stund, studsade runt på rampen med sitt "skadade" (??) framben, gjorde levader & caprioler & vi fick återigen använda linan men mer än 5 minuter tror jag inte att det tog innan hon stod i transporten. På vägen hem hade jag redan nästa tävlingstillfälle (som blir först nästa år) i tankarna - vi kommer igen med nya friska tag, det lovar vi! Idag, måndag har jag faktiskt skrittat en liten runda tillsammans med Ingela. Hestia kändes fin, men nu ska hon få vila ett par dagar.
2-20 september 2011 Nu var det längesedan jag skrev; det var absolut meningen att jag skulle ha uppdaterat bloggen INNAN jag åkte på semester till Prag förra veckan, men jag hann verkligen inte... Nåväl, nu är det som det är. Det viktigaste som har hänt sedan jag skrev senast är att jag har anmält mig till Dackeritten i Växjö som äger rum nu på söndag: Ryttarmeddelande, startlistor, kartor & annat finns ute nu på Växjö Distansryttares hemsida & det mesta är planerat & klart. 14 anmälda är vi i vår klass, T 50 km. Ingela ska köra & vi åker upp till Småland redan på lördag; Hestia kommer att övernatta hos en av Växjöryttarna som heter Emma, hennes stall ligger två mil utanför stan ungefär, & Ingela & jag ska bo på hotell inne i Växjö. Det kommer att bli en kanonhelg, det är jag säker på! Vidare så har Hestia fått nya hagkompisar: Busan flyttade ju för ett tag sedan & Hestia fick gå ensam, men nu har vi släppt ihop henne med Våfflan & Fille vilket har gått fint. De trivs mycket bra ihop! Jag jobbade fredag kväll + lördag & söndag den 2-4 september: På lördagen hann jag longera Hestia en stund i hagen, men på fredagen & söndagen fick hon vila. Måndagen den 5:e skrittade jag ut en sväng tillsammans med Emma & Babe. Vi var nog ute i knappt en timme; Emma red barbacka & spanade på killar vid Borelund & Hestia skötte sig rätt så bra, hon var inte alltför tittig. Dagen därpå blev det en längre runda i sällskap med Fia & Fille på heden. Rätt så högt tempo & det regnade på oss så vi var genomblöta när vi kom tillbaka till stallet i vanlig ordning. Skritt runt Vasaholm tillsammans med Ingela på Våfflan & Micha på Starman på onsdagen & på torsdagen den 8/9 longerade jag Hestia i hagen med inspänningstyglar. Filmade en liten snutt, visst är hon rätt så duktig? (-: Hestia fick vila både fredag & lördag, sedan på söndagen var det ÄNTLIGEN dags för en ridtur runt Krankesjön med ett lite större antal deltagare. Jag har försökt få ihop ett "Krankegäng" hela sommaren, men vi blev aldrig mer än max två stycken hur mycket jag än vädjade på Facebook & höll på... Denna söndag blev vi dock sex ekipage, från fyra olika stall - sådant är trevligt tycker jag. Det var jag, Ingela & Fia från Pederslund, Johanna från Agelund, Nathalie från galoppstallet samt min klubbkamrat Görel som har sin häst på Rusthållargården. Tre timmar red vi, i alla gångarterna. Vädret var härligt & det blev en mycket trevlig tur.
Måndagen den 12 september red jag ensam en lugn runda runt Delanders, ca 45 minuter i skritt & lite trav, sedan åkte jag på semester & Fia hade hand om Hestia. Hon red henne tre gånger under de dagarna då jag var borta; en tur på heden & två pass i paddocken varav det ena inkluderade lite hoppning minsann!
Jag var tillbaka i Malmö & i stallet igår, då red Fia & jag en tvåtimmarstur på Revingehed - sista ordentliga motionspasset. Nu blir det vila & någon kortare skrittrunda bara innan tävlingen på söndag. Taggade är vi allihopa, allihopa, jag med..!
25 augusti - 1 september Förra torsdagen longerade jag Hestia i hagen med inspänningstyglar. Ordentligt pass i skritt & trav, 30 minuter. Hestia var fin, det gick rätt så bra i det svåra (högra) varvet också! Dagen därpå, fredagen den 26/8, red jag ut en runda på ungefär en timme ensam: Red längs med fältet till skogsdungen & runt där ett par varv, off-road, skuttade över stockar på stigen. När vi kom ut från dungen igen tänkte jag att "Hmm.. Visst borde det väl vara okej att skritta lite försiktigt runt stubbåkern mellan skogsdungen & svampgården? Om man håller sig alldeles i kanten?" Sagt & gjort, eller tänkt & gjort rättare sagt: Vi skrittade längs åkern som borta i ena hörnan gränsade till en hage där ett kallblodssto gick med sitt föl. Inget konstigt med det; vi passerar hästar i hagar hela tiden, men det här lilla hingstfölet blev så himmelens lyckligt när tant Hestia kom förbi att han sprang rakt igenom eltråden & satte fart efter oss! :-O Jag blev så illa tvungen att rida in på svampgården & ropa "Hallå? Hallå? En häst har kommit lös!" Fölet fångades in & jag TROR inte att svampmannen misstänkte att det var mitt & Hestias fel att det hade smitit från hagen... Jag var ledig i helgen & på lördagen red jag tillsammans med Fia & Alice (en av Starmans små ryttare) runt Vasaholm i skritt & trav. Alice mamma Tina promenerade/joggade med också. På söndagen skulle Fia, Annie & jag ha ridit runt Krankesjön egentligen, men Annie blev sjuk & Fia & jag var inte helt överens vädergudarna så vi stannade på gården & hade lite miljöträning med Hestia & Fille istället, det var kul. Gick över lastpallar, presenningar & andra läskigheter.
I måndags, den 29 augusti, kom hovslagare-Petter på morgonen & fixade Hestias fötter & satte på henne nya skor. Jag jobbade eftermiddag/kväll sedan så Bästian fick vila efter pedikyren. På tisdagens eftermiddag var Fia & jag ute på Revingehed i regnet & red en rätt så lång runda - vi klättrade & galopperade mycket, båda hästarna skötte sig fint & det var härligt trots vädret. Jag tog mig dock nästan vatten över huvudet när jag fick för mig att vi skulle vada genom en större vattensamling: Dammen (eller vad det nu är) är ca 10 meter i diameter & Hestia & jag har varit där i & plaskat förr, men nu efter den här blöta sommaren är vattennivån mycket högre än den brukar vara så ett par meter ut bara nådde vattnet mig upp till mitten av låren & Hestia blev mer än lovligt sur på mig. Fia var klok nog att hålla sig på land, men hålla sig för skratt kunde hon inte. Ännu en gång fick jag rida hem i dyblöta skor & ridbyxor, det börjar bli en vana nu mitt badande på heden... Igår, den sista augusti, flyttade Bästias bästis Busan från Pederslund - det var lite sorgligt, & Ingela, Fia & jag skrittade Vasaholmsrundan ihop. 40 minuter tog det väl ungefär.
Idag, torsdag, har vädret varit fint & Hestia & jag tog en tur på heden tillsammans med Fia på Fille & Joanna på Starman. Vi galopperade en hel del över fälten & skrittade längs asfaltsvägen hem; 1½ timme var vi ute. "Underbar tur ut idag med Fia och Jennie! Med underbara hästar, underbara människor och kanonväder så är allting perfekt!" skrev Joanna på Facebook efteråt & jag instämmer. Just nu känns det ganska bra för det mesta, faktiskt. <3
