Första gången...

...i "sandlådan". Idag tvingades stackars Hestia att se paddockdöden i vitögat. Fruktansvärt! Eller nej; SÅ farlig var det kanske inte erkände hon - vi bara skrittade i 25 minuter medan Vilma/Pika & Alma/Starman värmde upp innan de skulle hoppa så där fanns både trevligt sällskap & bommar på marken som man kunde kliva över. Själv tyckte jag också att det kändes okej, fast Hestia gick inte fram ordentligt; hon var inte slö utan det var mer att hon skrittade med små trippande steg i stället för långa vägvinnande. Å andra sidan så fanns det ju inte så mycket väg att vinna där i grustaget så det var kanske förståeligt, tar man kortare steg känns sträckorna längre. :-) Hon böjde lite på nacken i alla fall & skötte sig väl, var inte speciellt tittig trots att det blåste rätt ordentligt i träden runt om.