...of our lives. I måndags bjöds det på en stilla & fin, nästan somrig kväll men ridsällskap saknades så jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen (eller hästen vid förbygeln ifall hon skulle dumma sig) & rida i paddocken för en gångs skull. Det blev ett pass i skritt & trav på större & mindre fyrkantspår & volter; jag fokuserade i första hand på att få Hestia att gå fram ordentligt (vilket hon också gjorde, det var stor skillnad jämfört med förra gången på ridbanan) samt att hon skulle vara rak på rakt spår & böjd på böjt spår - as simple as that. En viss procent av Hestias fokus låg utanför paddockstaketet i vanlig ordning: Öronen var liksom utåtställda båda två allt som oftast, lyssnandes efter rådjur & vildsvin & sabeltandade zebrakrokofanter, men resten av hästen tyckte jag mig ha hyfsat god kontakt med i alla fall. Det var ingen lång session, ca 30 minuter skulle jag tro, men jag var nöjd med den.
Igår, tisdag, longerade jag Hestia i en halvtimme med halsförlängare; hon fick gå i skritt, ganska mycket trav & även några få varv i galopp. Gick väl inte superbra den här gången men inte direkt dåligt heller, hon fick åtminstone röra lite på sig i regnet.
Idag var jag i stallet någon timme tidigare än jag brukar eftersom jag slutade jobba redan vid 14. Jag eftermiddagsfodrade hästarna samt mockade & vägde upp hö mm till Hestia. När jag var klar med allt kom Alice (Mikeys medryttare) & hon & jag skrittade ut runt Delanders. Hestia var lugn & fin, SNART vågar jag nog rida ut själv igen... ;-)
Till sist vill jag bara skriva att jag verkligen saknar Ingela som jag inte har sett på typ en vecka nu. Enligt uppgift sitter hon bara & kollar på en massa kassa TV-serier hela dagarna så jag misstänker att hon längtar ut till stallet NÄSTAN lika mycket som vi andra längtar efter att ha henne där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar