Debut på tävlingsbanan...

Då:
    Det gröna kortet var fixat, ryttarlicensen betald, den gula tävlingsboken som man har inom distansritt var beställd från Ridsportförbundet & äntligen, äntligen hade jag anmält Hestia & mig till vår första tävling: Clear Round 50 km på Göingeritten den 5:e juni. Jag försökte förbereda oss för uppgiften så bra jag kunde veckorna innan med långa ridpass & sedan mestadels vila de sista dagarna. När tävlingsdagen väl kom fick vi låna hästtransport av Johanna & så fick vi skjuts till Glimåkra & assistans på tävlingen av Rosa & Görel från Anklam. Hestia tramsade sig lite när vi lastade, men vi var ute i god tid - åkte från Torna-Hällestad redan vid fem på morgonen. När Hestia väl var på plats i släpet gick det utmärkt att köra & bortsett från att hon trampade sönder favorittyglarna ca tio minuter efter att vi hade anlänt till tävlingsområdet (störigt, men jag hade extra tyglar med mig tack & lov) skötte hon sig fint när vi kom fram.
    Förbesiktningen gick bra; 44 slag/minut i puls (maxpuls är 60 i de lägre klasserna & 64 från & med 80 km, för er som inte är så insatta i distansreglerna) & inga anmärkningar i övrigt så vi var redo att starta! Solen sken & det var nästan lite FÖR varmt, men hellre det än kallt & regnigt tyckte både Hestia & jag. Tävlingscentrum var fint & välorganiserat & banan ute i skogen var mycket bra markerad - man behövde aldrig känna sig tveksam över vart man skulle rida. Alla tävlingsklasser fanns med: Från Clear Rounden som jag & Hestia deltog i till senior-SM på 160 km, & alla sorters tävlande fanns också representerade, från sådana som vi som gjorde sin debut i tävlingssammanhang till VM-ekipaget Maria Hagman-Eriksson & Power. Det var SÅ häftigt!
    Första sträckan var på ca tre mil, hela klungan hade följe den mesta tiden & tempot var överraskande högt tyckte jag: Jag försökte bryta av & skritta emellanåt, men det tyckte Hestia var alldeles onödigt. Hon ville hänga på de andra & var taggad till tusen & stark som sören. Sista 2-3 kilometerna skrittade vi i alla fall så att hon kom ner i varv inför veterinärbesiktningen. Den här gången hade hon bara 40 i puls & allt såg bra ut - vi fick lov att fortsätta tävlingen efter den obligatoriska pausen. Två stycken (av tio) i klassen tvingades bryta efter första sträckan: En pga att det tog för lång tid innan hästen kom ner i puls & den andra pga hälta.
    Andra delen av banan var kortare, bara 20 kilometer, & Hestia kändes lite seg & motvillig först, förmodligen för att hon hade druckit dåligt under första sträckan & i pausen & var törstig. Efter att hon hade sörplat i sig en hel hink vatten i första vätskekontrollen piggnade hon till igen!

    Jag red tillsammans med Magdalena från Skånska Distanssällskapet & hennes häst Gretka i princip hela andra sträckan, vi låg en bra bit före de andra i klassen & kom till & med ikapp ett par ryttare från klassen som startat innan oss, T 50 km & vi gick i mål NÄSTAN samtidigt, Magdalena & jag: Hestia blev alldeles perplex när vi kom in på målområdet & hon såg alla människor (däribland min mamma faktiskt) som stod & hejade. Hestia tvärstannade & bara stirrade på folksamlingen så Gretka fick agera draghjälp, därmed gick Magdalena & Gretka i mål med klassens snabbaste tid & vi kom in fyra sekunder senare som tvåa. Eller, nja; först skulle vi ju godkännas i den slutgiltiga veterinärbesiktningen, men det var inga större problem den här gången heller - liiite uttorkad, men inte värre än att det ansågs okej & pulsen låg på 47 slag per minut. Exemplariskt! Vi fick diplom & rosett & till & med plakett att spika upp på boxdörren. Jag var SÅ nöjd & glad!

    När vi sedan skulle lasta & köra hem igen var Hestia ett as & skulle absolut inte gå in i transporten - det tog minst en halvtimme att lasta & jag blev ledsen & frustrerad & glädjen över tävlingen & resultatet & min fantastiska 14000-kronors häst från Polen som blivit en riktig stjärna dränktes lite i mina ilskna tårar. Vi har övat på att lasta ett par gånger sedan dess; jag tror att det kommer att gå hyfsat bra nästa gång vi ska till & från en tävling. Jag hoppas det i alla fall...

Nu:
    Var i stallet en stund bara i morse, innan jag skulle jobba kväll. Mockade & fixade maten, & sedan förberedde jag lite & packade inför resan till Halmstad... Jag är så spänd & laddad!