I uppförsbacke...

Då: 
    När vi kom tillbaka till Staffanstorp efter betet hade Johanna med Hestias boxgranne Wilma flyttat därifrån & även Vicki med Grad, arabherren som Hestia delade sin lilla leriga hage med. Med de närmaste stallkompisarna; både mina tvåbenta & Hestias fyrbenta, försvann den största anledningen till att stå kvar på ridskolan. 
    Dressyrlektionerna oganiserades om, Jeanette fick sluta som tränare & ersattes av en annan vars metoder jag inte gillade precis så jag slutade träna. Helgjourerna kändes allt tyngre & tog knäcken på min redan ansträngda scoliosrygg; ibland fick jag hjälp med mockningen av min snälla dåvarande sambo, men det var inte alltid han kunde förstås. 

    Tung var också klumpen som jag ofta hade i magen när jag åkte till stallet, inte minst efter att jag låtit mig övertalas att låna ut Hestia till ridskoleverksamheten: Hon skulle gå i en nystartad vuxengrupp, på fredagarna eftersom man inte hade tillräckligt med stora hästar. Jag lovades avdrag på hyran, men detta uteblev & jag tyckte mig ha fått nog av ridskolelivet. Under senhösten 2008 sade jag upp min boxplats i Staffanstorp & började leta nytt stall.

 Nu: 
    Min bön om fint väder verkar inte ha blivit hörd, eller också ignorerades den totalt. Igår, lördag 2 juli 2011, var jag i stallet på eftermiddagen. Det var varmt som i en bastu & kvavt & precis som Hestia & jag lämnade gårdsplanen började det mullra lite & ytterligare en stund senare såg jag en blixt i ögonvrån. Jag fortsatte rida men vi höll oss i närheten av gården ifall åskvädret skulle trappas upp & bli värre. Jag red längs kanterna på fälten där de redan hade skördat hösilage, på Agelundsvägen & lite i skogen innan galoppbanan. Skrittade & travade mest, galopperade en bit. Det kändes som om jag bara hade ridit en stund, men när jag var tillbaka i stallet & tittade på klockan hade det ändå gått 45 minuter ungefär. 
    Idag, söndag 3/7, var det samma sak i princip; kvavt som bara den & väderprognoserna hotade återigen om regn & åska så jag vågade inte rida så långt nu heller - hade tänkt rida ut på Revingehed annars. Hestia & jag tog en lugn tur runt Delanders med en avstickare in i skogen vid Döda Trädet där vi klättrade upp & ner i backarna: Bra träning för ryggmuskulaturen!. En timmes ridning blev det idag & Hestia fick duscha efteråt.