Jag har nog fått höra minst hundra gånger att jag sagt att jag AAAAAALDRIG skulle hoppa, samt att Ingela hade svarat att man AAAAAALDRIG skulle säga AAAAAALDRIG på Pederslund. När vi var nya i Torna-Hällestad, Hestia & jag, var jag så hopprädd att jag knappt vågade galoppera över en bom som låg på marken. Efter en del lirkande & lockande från stallkamraternas sida, mycket uppmuntran & lite tvång också vill jag minnas, övervann jag åtminstone delvis min rädsla till Hestias stora lycka: Hon är ju ingen hopphäst & har ingen bländande teknik precis men hon tycker att det är hemskt roligt att skutta över mindre hinder. Som högst flög vi över 80 centimeter, minsann - det är ett år sedan nu & jag har inte hoppat så mycket sedan dess. Jag vet inte om jag någonsin kommer att hoppa högre än så, eller ens lika högt, men jag är glad att jag har gjort det i alla fall & att jag har bildbevis! :-)
Numera ägnar vi oss som sagt knappt åt vare sig hoppning eller dressyr längre, men igår (lördagen den 16/7) var vi åtminstone i paddocken en stund när jag longerade Hestia i skritt & trav över bommar. Hon var mycket duktig! Idag har jag jobbat delad tur & inte haft tid för stallet alls - Hestia har vilat idag.
Heheheh jag är inte tjatig väl! =P Men du är grym!!
SvaraRadera