lördag 23 juli 2011

Träningsritter borta och hemma...

Då:
    Distansritt hade intresserat mig ett bra tag; redan den dagen då Hestia flyttade till Pederslund skojade jag med Ingela & Johanna (som transporterade oss & alla våra pinaler dit från Staffanstorp) om att distans nog var den enda tävlingsgrenen som vi eventuellt skulle klara av eftersom det inte verkade finnas några större krav på vare sig hästens form eller ryttarens sits, man kunde rida i vilken gångart som helst & man slapp hoppa: Det enda man behövde göra var att ta sig från punkt A till punkt B & det skulle vi väl fixa om vi fick träna oss lite? Distansplanerna blev alltmer allvarliga efterhand som vi blev tryggare ute i naturen, Hestia & jag, & konditionen blev bättre. Jag kom i kontakt med Anklams Distansryttarsällskap & i april 2010 anmälde jag oss till en träningstävling som de anordnade i Snogeholm utanför Sjöbo.
    Hestia var ju inte så van vid att åka iväg på äventyr men det gick väldans bra att lasta & köra. När vi kom fram blev hon lite stimmig & nervös: Det var så mycket nytt på en & samma gång - ny plats, nya människor & hästar, nya företeelser så som pulstagning & annat som hon inte förstod sig på, men vi klarade förbesiktningen & när vi väl kom iväg ut på banan var det inga problem alls längre.
    Vi red 14 kilometer totalt; först sju sedan var det paus med ny besiktning & pulsning & därefter sju kilometer till. Allt gick fantastiskt bra & efter målgången hade Hestia 36 slag/minut i puls - det går minsann inte av för hackor! ;-) Vi blev godkända förstås & fick vår allra första prisrosett tillsammans & ännu lite bättre självförtroende & ja, vi hade absolut hittat rätt tävlingsgren!
    Ett halvår senare ungefär deltog vi i vår andra träningstävling; samma arrangör & plats & samma sträcka & även denna gång gick det bra & vi fördubblade vår rosettsamling. Nu var det bara det där förbenade gröna kortet som jag inte hade som hindrade mig & Hestia från att anmäla oss till en RIKTIG tävling...
 Nu:
    23 juli & sådant här höstrusk har det varken varit på någon av Hubertusjakterna eller på träningsritten i november... Sista rejäla träningspasset idag, innan Simlångsritten & det regnade HELA ridturen, men det kunde ju inte hjälpas. Vi var ute på heden själva, Bästia & jag & red en något utökad Krankeritt på 25 km, med ganska mycket trav & galopp i lugnt tempo. Tre timmar & en kvart & jag var ungefär lika blöt den här gången som jag var efter förra rundan runt Krankesjön - fast idag badade jag inte; jag duschade bara. :-)
    Nu planeras en "normallång" ridtur imorgon (ca en timme) samt ett par kortare skrittrundor nästa vecka innan tävlingen.

2 kommentarer:

  1. ni är verkligen ett i Ur och Skur ekipage! Du får snart skaffa ett cyklop med vinderutetorkare / Lotta

    SvaraRadera
  2. Ja, det är ju det största problemet när man har glasögon: Fullt med vattendroppar på glasen så man ser varken med eller utan brillorna. Tur att Hestia hittar rätt så bra på heden! ;-)

    SvaraRadera