Bästias bästis Busan och ett par andra vapendragare....

Då:
    Hestia fick en bästa väninna alldeles omedelbart när hon flyttade till Pederslund - hagkompisen Busan, eller Hayabusa Down, som hon egentligen heter. Busan är c-ponny, född 2000, dressyrtönt förvisso men Hestia älskar henne högt & hett & har gjort sedan första början. De har gått ihop hela tiden, med ett par kortare uppehåll bara. Man kan väl säga att de båda flickorna har en relation av storasyster/lillasyster-slaget: Hestia, som är högst i rang, bossar runt Busan hela dagarna men tvingas de vara ifrån varandra blir båda mycket ledsna & de gnäggar så hjärtligt till varann när de återses igen, även om det bara var en stund sedan de skiljdes åt... :-)

Nu:
   I förrgår, tisdagen den 12 juli, passade jag på att longera Hestia en stund i hagen medan Busan var iväg på dressyrträning. Ca 15 minuter i skritt & trav - jag hade lite planer på kvällen sedan så jag hade inte tid att vara i stallet längre denna dag. Igår skrittade jag ut en runda på Revingehed tillsammans med Ingela på Våfflan, Hanna på Pikatcho & Fia på Fille; vi red förbi "svampgården" när vi skulle till heden & sedan längs med asfaltsvägen när vi red tillbaka till Pederslund. Vi var nog ute i en timme ungefär skulle jag tro.

   Idag, 14/7, blev jag faktiskt hemma från stallet - det regnade helt galet mycket & jag hade ändå tänkt att Hestia skulle få vila. Hoppas på bättre väder & en lite längre ridtur imorgon när jag är ledig!

Bara vi två (och en och annan utomjording eller malplacerad pinne)...

Då:
    Under de första tre månaderna ungefär i Torna-Hällestad vågade vi oss bara ut på tur när vi hade sällskap - om jag var ensam i stallet red jag i paddocken. Det kändes lite begränsande, helt klart, & en vacker & solig dag i slutet av april 2009 tog jag så mod till mig & skrittade ut en runda själv med Hestia. Jag hade väntat mig att hon skulle kasta sig runt & försöka springa hem igen, men det gick minsann alldeles utmärkt: Viss tvekan fanns men hon skrittade på framåt utan större protester & vi red längs fältet upp till skogsdungen & sedan tillbaka samma väg till stallet igen.

      Mina nästkommande två ensamritter gick till samma dunge, dock under lite större möda & besvär: Under den första av de båda ridturerna hade ett ufo landat någonstans i närheten & mängder av små utomjordingar & deras små utomjordiska hästar kom vällande ut ur skogsdungen när vi närmade oss den. Hestia tvärstannade, höll andan & vrålstirrade på inkräktarna. Jag försökte övertyga henne om att det nog rörde sig om alldeles vanliga ridskolebarn med vanliga ridskoleponnyer, men hon lät sig inte luras förstås. Hon stod som fastfrusen & rörde sig inte ur fläcken hur mycket jag än sparkade & smackade; till slut fick jag hoppa av & släpa henne efter mig för att vi skulle komma vidare. Under nästa ritt slapp vi utomjordingar, men kolliderade däremot nästan med fyra stycken rådjur som kom farande över stigen precis framför oss - Hestia gjorde en trippel axel-dubbel toeloop eller liknande & jag var mäkta imponerad över att jag lyckades sitta kvar i sadeln...

Nu:
    Att rida ut ensam på Hestia tillhör vardagen nu, det är inga problem alls. Fast det är klart; det går ju bättre vissa gånger än andra... ;-) Igår, söndag, var jag i Bromölla så då blev det ingen ridning alls, men idag, 11 juli 2011, red jag en lång runda på heden, runt Krankesjön. 

     Det är en mycket trevlig tur på ca 22-24 km som jag gör lite då & då; ibland själv, som idag, & ibland med sällskap. Jag brukar alltid rida ner till vattnet där det finns möjlighet till det så att Hestia får plaska lite - det tycker hon är roligt. Idag blev hon emellertid alldeles vansinnigt rädd för en grov pinne som stack upp ur vattnet (Det kunde ju ha varit en rysk ubåt - man kan aldrig så noga veta!) så hon kastade sig åt sidan med en våldsam kraft när jag var som minst beredd & jag klamrade mig fast så gott jag kunde men föll tillslut av ändå - rakt ner i plurret...

    Bortsett från mitt magplask & bortsett från att det inte var jättemysigt precis att fortsätta ridturen i dyblöta kläder & skor, gick allt bra: Vi var ute i ca tre timmar, red i alla gångarterna & jag kunde öppna & stänga TVÅ av grindarna från hästryggen! Om inget annat så var Hestia väldigt tjusig i sitt träns i alla fall & jag passade på att inviga mina turkosa ridtights som var grymt sköna - åtminstone innan de blev blöta... :-)  

Färgglada hälsningar...

Då:
   Jag flyttade Hestia till Stall Pederslund i Torna-Hällestad i januari 2009. Det var rätt så kallt & det var mörkt redan när jag åkte till stallet efter jobbet & ändå tror jag att jag red ut lika många gånger under den första veckan i nya stallet som jag ridit ut under hela tiden i Staffanstorp. Med ordentligt med reflexer & pannlampor på hjälmarna skrittade vi ut i mörkret; jag, stallägaren Ingela, Petra, Jojo, Fia & de andra i stallet.
    När Hestia hade stått på Pederslund i ett par veckor var vi ute på vår första rejäla runda på Revingehed - i dagsljus förstås & den här gången red jag tillsammans med gamla kompisen Johanna, en tjej till i hennes stall vid namn Iza samt Nathalie i galoppstallet bredvid: snabb galopp över fälten fast Hestia hängde inte riktigt med i Nathalies fullblods tempo så hennes självförtroende fick sig en knäck tror jag bestämt. :-) Hon har varit en mycket ödmjukare häst alltsedan dess... 

 Nu: 
    Åkte till stallet på morgonen idag; Hestia fick prova sitt nya turkosa distansträns & efter att jag hade spänt ut de allra flesta remmarna till de yttersta hålen passade det rätt så bra. Jag skrittade ut en runda runt Delanders & Borelund - var ute i en timme ungefär. Gick fint!
 

Något gammalt, något nytt...

Då:
    Jag letade efter ny boxplats åt Hestia ett tag innan jag fick napp; ett alldeles nytt stall i Kyrkheddinge mellan Staffanstorp & Dalby. Stallet var inte ens färdiginrett när jag var där & kollade, men det såg ut att bli bra! Åtta boxar totalt varav fyra fortfarande var lediga för uthyrning. Jag fick titta på ritningen & välja vilken box jag ville ha. Det fanns gräshagar som var hyfsat stora & fina. Uteridningsmöjligheterna var kanske inte optimala, men bättre än i Staffanstorp i alla fall. Ett par dagar efter mitt besök på gården fick jag ett mail ifrån stallägarna där det stod att en tjej med fyra hästar hade varit där & tittat & hon ville hyra alla fyra boxarna, inklusive den som jag precis hade tackat ja till, så de hade valt att hyra ut till henne istället för till mig. Jag blev sur förstås & beklagade mig för Johanna som numera både bodde & hade sin häst i Torna-Hällestad (på andra sidan om Dalby, mot Veberöd); skogsmullarnas paradis. Johanna berättade att det nog fanns en ledig box hos hennes granne så jag bestämde mig för att kolla upp det hela lite närmare: Torna-Hällestad låg ju rätt så långt ifrån Malmö, men bussförbindelserna verkade okej, naturen runt omkring var fantastisk & tänk så roligt att kunna rida tillsammans med Johanna igen! 
    Pederslund hette gården & jag föll pladask när jag kom dit för att hälsa på. Stallet var mysigt med uteboxar & där fanns stora skogshagar & mycket trevliga människor. Här skulle vi få det bra, Hestia & jag! Alltsedan dess har jag varit så innerligt tacksam över att de där fulingarna i Kyrkheddinge bedrog mig - vem vet hur det hade blivit om Hestia hade hamnat där?

Nu:
    Jag har jobbat kväll idag, 7/7 2011 & även imorgon, fredag den 8/7, har jag kvällspass på jobbet - sedan är jag ledig lördag, söndag & måndag. Fia tar hand om Hestia under dessa två dagar, men jag tror inte att hon rider henne. 
    Jag fick paket idag med saker som jag har beställt ifrån distansföretaget Running Bear i USA: Ett supersnyggt biothane-träns med matchande tyglar till Hestia, en flaskhållare att knäppa fast i sadeln samt ett par sköna turkosa ridtights till mig. Jag är SÅ nöjd!
     

Några sammanfattande rader...

Då:
    Inget ont som inte har något gott med sig sägs det ju (& jag tycker även att man med fördel kan uttrycka sig tvärtom: "Inget gott som inte..." osv när det finns fog för det. ;-) Jag har tagit med mig följande från Staffanstorp & resten har jag lämnat dithän:
    1. Några få personer av vikt, däribland Johanna förstås - det var tack vare henne som jag fann mitt nuvarande stall. Vi är fortfarande både vänner & grannar!
    2. Min hovslagare som jag hittade på en lapp på anslagstavlan i ridhuset; han har hängt med till Torna-Hällestad & både Johanna & någon till i hennes stall använder sig av hans tjänster också.
    3. Ett antal fina minnen, bland annat av de gånger dåvarande sambon var med mig i stallet & hjälpte till med mockningen eller filmade mig när jag red, av löshoppning & löslongering i ridhuset (Att RIDA i ridhus saknar jag inte, men paddocken på gården där Hestia står nu lämpar sig mindre bra för lössläppta aktiviteter såsom de nämnda: Det brukar sluta med att jag har sprungit & motionerat väldigt mycket mer än vad Hestia har gjort...), minnen av de få uteritterna som gjordes - i synnerhet den när jag red tillsammans med Sarah & några av de äldre ridskoleflickorna & vi galopperade fort över stubbåkrarna, samt av mysiga kvällar då jag var ensam i stallet & njöt av tystnaden & friden.
    4. Den bästa Hestia-bilden från tiden i Staffanstorp - jag tror att det var sambons mamma som tog den & länge var detta mitt favoritfoto av Hestia, men nu har jag massor av andra bilder som jag gillar lika mycket, eller mer.

      Som sagt; resten lämnar jag bakom mig & vandrar vidare tillsammans med min vackra häst.

 Nu:
    I måndags, den 4 juli, red jag ut en sväng tillsammans med Ingela & Fia. Vi var borta i ca 50 minuter & red i alla gångarterna. Äntligen lite bättre väder!

      Igår, tisdag, var Hestia & jag ute själva på Revingehed - red i 1 timme & 45 minuter med långa pass i både trav & galopp. Hestia uppförde sig mycket fint, var varken särskilt hetsig eller tittig. Fina tjejen! Idag, 6/7 2011, var jag ledig & åkte till stallet på morgonen. Longerade i hagen i 20-25 minuter, sedan har jag varit på Falsterbo Horse Show på eftermiddagen.

I uppförsbacke...

Då: 
    När vi kom tillbaka till Staffanstorp efter betet hade Johanna med Hestias boxgranne Wilma flyttat därifrån & även Vicki med Grad, arabherren som Hestia delade sin lilla leriga hage med. Med de närmaste stallkompisarna; både mina tvåbenta & Hestias fyrbenta, försvann den största anledningen till att stå kvar på ridskolan. 
    Dressyrlektionerna oganiserades om, Jeanette fick sluta som tränare & ersattes av en annan vars metoder jag inte gillade precis så jag slutade träna. Helgjourerna kändes allt tyngre & tog knäcken på min redan ansträngda scoliosrygg; ibland fick jag hjälp med mockningen av min snälla dåvarande sambo, men det var inte alltid han kunde förstås. 

    Tung var också klumpen som jag ofta hade i magen när jag åkte till stallet, inte minst efter att jag låtit mig övertalas att låna ut Hestia till ridskoleverksamheten: Hon skulle gå i en nystartad vuxengrupp, på fredagarna eftersom man inte hade tillräckligt med stora hästar. Jag lovades avdrag på hyran, men detta uteblev & jag tyckte mig ha fått nog av ridskolelivet. Under senhösten 2008 sade jag upp min boxplats i Staffanstorp & började leta nytt stall.

 Nu: 
    Min bön om fint väder verkar inte ha blivit hörd, eller också ignorerades den totalt. Igår, lördag 2 juli 2011, var jag i stallet på eftermiddagen. Det var varmt som i en bastu & kvavt & precis som Hestia & jag lämnade gårdsplanen började det mullra lite & ytterligare en stund senare såg jag en blixt i ögonvrån. Jag fortsatte rida men vi höll oss i närheten av gården ifall åskvädret skulle trappas upp & bli värre. Jag red längs kanterna på fälten där de redan hade skördat hösilage, på Agelundsvägen & lite i skogen innan galoppbanan. Skrittade & travade mest, galopperade en bit. Det kändes som om jag bara hade ridit en stund, men när jag var tillbaka i stallet & tittade på klockan hade det ändå gått 45 minuter ungefär. 
    Idag, söndag 3/7, var det samma sak i princip; kvavt som bara den & väderprognoserna hotade återigen om regn & åska så jag vågade inte rida så långt nu heller - hade tänkt rida ut på Revingehed annars. Hestia & jag tog en lugn tur runt Delanders med en avstickare in i skogen vid Döda Trädet där vi klättrade upp & ner i backarna: Bra träning för ryggmuskulaturen!. En timmes ridning blev det idag & Hestia fick duscha efteråt. 
   
       

Uti vår hage...

Då:

    Det FANNS positiva sidor med uppstallningen på Staffanstorps ridsportförening - absolut! Hagarna & den dagliga utevistelsen var dock inte inkluderade i dessa: Små leriga inhägnader där hästarna stod & tjurade & väntade på att få komma in, & in kom de vid 14-15 på eftermiddagarna. Därefter stod de i sina boxar. (Jag tror att det är ungefär likadant på andra ridskolor; det är säkert inte unikt för Staffanstorp i alla fall.)

    Sommaren 2008, då Hestia var på bete i Sunnanå mellan Staffanstorp & Malmö (hemma hos Björn Sederblad, VD för Skånemejerier, ta mig tusan), var ett uppskattat avbrott i ridskolelivet för både Hestia & mig. Jag red inte alls under de 6-7 veckor som Hestia var i Sunnanå, men jag hälsade på henne flera gånger i veckan & pysslade om henne i hagen. Vi fick en helt annan, mycket bättre kontakt & trots att hon inte blev riden var hon faktiskt mer musklad när hon åkte hem ifrån betet än vad hon var när hon åkte dit - det var uppenbarligen nyttigt att kunna ströva omkring över ett större område & på ojämnt underlag!

Nu:

    Idag, 1/7 2011, blev det lite ofrivillig vila för Hestias del; jag hade planerat att rida efter jobbet (jag slutade tidigt idag, redan klockan 13), men pga sjukdom fick jag hoppa in & jobba natt också & behövde hem & sova lite. Hestia fick nöja sig med att strosa i hagen: I det nuvarande stallet finns bra hagar & hästarna är ute till sent på kvällen nu när det är ljust & varmt. På vintern kommer de in när det mörknar, ungefär vid 16-17. Hagarna & utevistelsen låg, tillsammans med uteridningsmöjligheterna, överst på min prioriteringslista när jag skulle flytta Hestia.