All I can say...

...is "Bloody hell!" Sjukdomsanamnes: Min tidigare bön om friska & ohalta ridvänner måste ha kommit bort någonstans på vägen: Ingelas fot är sjukskriven ytterligare några veckor, grannarna på Agelund sitter i karantän tillfälligt pga förkylningssymptom bland de fyrbenta & nu har även min i vanliga fall så kärnfriska häst gått & blivit krasslig. :-( För tre eller fyra dagar sedan upptäckte jag lite blod i Hestias ena näsborre när jag kom till Pederslund & hälsade på henne i hagen. Jag tänkte först att hon nog hade rivit sig på något bara, tog ingen större notis om det hela. Dagen därpå blödde hon fortfarande & Petra hjälpte mig att lysa & kika för att försöka se varifrån blodet kom men det var inte så lätt förstås. Det har fortsatt komma lite blod; inga mängder & bara från den ena näsborren som sagt vilket ju utesluter allvarligare saker såsom lungblödning & Hestias allmäntillstånd verkar inte försämrat på något vis - hon är pigg & hennes aptit är lika hysterisk som den brukar vara. Idag ringde jag dock till Sirpa; stallets husläkare, för att rådfråga. Veterinären var väldigt odramatisk & tyckte att jag kunde avvakta tills nästa vecka, förhoppningsvis har Hestia fått en smäll bara under hagbus eller dylikt & då läker det & slutar blöda av sig själv. Om det inte slutar inom några dagar får hon kanske uppsöka klinik & bli undersökt ordentligt. Sirpa tyckte att jag skulle tempa Hestia för säkerhets skull vilket jag har gjort idag för första gången, således hade jag ingen aning om vilken hennes normala kroppstemperatur är men termometern visade 37,2 grader i alla fall & det är ju ingen feber oavsett. Jag hoppas på det bästa & Den Bästa får ta det lugnt så länge. <3

   & så lite vanlig träningsdagbok: Under helgen som gick jobbade jag de vanliga långa mastodontpassen & fick hjälp ena dagen & den andra blev det bara mockning mm på kvällen. I måndags tömkörde jag Hestia i hagen; skritt & trav under ca 30 minuter & oj så fin hon var! I tisdags tog jag mod till mig & red ut ensam en liten sväng, nästan upp till Delanders & tillbaka igen. Vi var lite spända men det gick bra, åtminstone inga avåkningar ;-) & onsdag-fredag har det alltså blivit vila pga näsblod.

Singing...

...the Post Vacation Blues. Ja, jag har känt mig lite nere sedan jag kom hem från min soliga semester. Hem från alla färger. Hem till detta kalla, gråa. I söndags, ett par timmar efter att jag hade landat på Kastrup,  & i måndags var jag i stallet & fixade det mest nödvändiga men då orkade jag inte motionera Hestia alls. På tisdagen tog jag mig i kragen & skrittade runt Vasaholm tillsammans med Petra på Flory, Vilma på Pika & Ingrid på Starman. Det gick bra - Hestia gick fram ordentligt & längde på stegen även på asfaltsvägen vilket gladde mig. Hon har varit lite trippig & konstig när jag ridit på asfalt innan. Dagen därpå försökte jag longera Hestia i en av hagarna samtidigt som Vilma/Pika & Alma/Starman galopperade fram & tillbaka på grusvägen intill. Det gick inget vidare: Fröken "Hetsia" blev alldeles uppjagad & sprang som en galning. Jag fick inte stopp på henne med rösten utan tvingades hala in henne tills hon travade runt mig i sitt bästa V75-tempo på en volt som var två meter i diameter. Jag gav upp det hela & lyckades baxa in henne i stallet & därinne i boxen fortsatte hon att springa runt mig medan jag kämpade med att knäppa upp spännena på tränset. Total anarki alltså...
   Igår, torsdag, gick det betydligt lugnare tillväga när Vilma & jag red ut en sväng runt Delanders i skritt, trav & liite galopp & idag red jag ensam i hagen mittemot uteboxdörrarna - det är faktiskt mitt & Hestias favoritställe att rida dressyr på, mycket bättre än den läskiga paddocken. Där var lite lerigt & halt på vissa ställen & knöligt & ojämnt på andra ställen, men ridpasset gick ändå riktigt bra tyckte jag. Hestia var fokuserad & gick stundtals i fin form. Ca 30 minuter i skritt & trav + någon galoppfattning i vardera varvet.

Ett par meter...

...över marken. Nu är jag hemma igen ifrån Marocko; det blev en dryg timmes ridning på stranden en dag i början av semesterveckan. På dromedar. Högt som tusan, där låg till & med Våfflan i lä! ;-)

Innan jag...

...flyger söderut. I tisdags, den 25:e september, firade Hestia & jag vår femårsdag ihop. Eller nej; firade gjorde vi inte precis för jag kom på det först när jag var på väg hem från stallet, men fem år har hur som helst passerat sedan jag köpte Hestia & vi har varit med om ganska mycket tillsammans. Jag jobbade kväll på tisdagen & tog ut en timmes komptid, började senare för att hinna motionera min häst lite grann i alla fall. Jag red i paddocken, 35 minuter - mycket volter & lite trav över bommar. Det var lerigt & Hestias hovar sögs liksom fast i underlaget så att hon nästan kändes som en riktig häst att rida, långa sega steg istället för de vanliga korta & kvicka. :-) Hon var lite spänd & tittig men jag försökte ignorera det & bara rida.

   Resten av veckan har Hestia fått gå & skrota i hagen, jag har helt enkelt inte hunnit med. Jag åker till en annan världsdel om några få timmar, resväskan står packad här bredvid. När jag kommer hem igen lovar jag att ta lite allvarligare tag med igångsättandet; jag hoppas på friska, krya & ohalta ridvänner, både fyrbenta & tvåbenta, samt hyfsat vänliga vädergudar framöver under hösten.

   Dagens off-topic: Jag fick lov att kasta en hastig blick på nästa års tävlingstermin idag, den är inte officiell ännu & därför jättehemlig så jag kan inte avslöja något tyvärr men min & Hestias första tävling 2013 är inbokad! Naturligtvis jobbar jag & måste ta semester... ;-)

I höst...

...ska det vara rut(h)igt. I torsdags red jag ut tillsammans med Iza på Ruthan: Vi red förbi svampgården & in en pyttesväng på Revingehed, travade på grusvägen. Det kunde knappast kallas för "en tur på heden" men Hestia taggade till lite grann i alla fall. Vi red längs asfaltsvägen tillbaka, totalt var vi nog ute i ungefär en timme. Helgjobb sedan för min del; fredag kväll + lördag & söndag så då blev det inget ridet. Hestia fick vila helt på fredagen (då jag var i stallet på morgonen & fixade i stallet bara) samt igår söndag (då jag jobbade 7-21) & på lördagskvällen tömkörde jag henne i skritt & trav, ca 25 minuter.
   Sammanfattningsvis: Ett kort dressyrpass i paddocken, två lugna uteritter samt longering & tömkörning blev det förra veckan. Hösten kom på riktigt & både Hestia & Våfflan fick på sig käcka rutiga tweedkavajer. ;-)

   Den här veckan är jag glad om jag hinner motionera Hestia ett par gånger - idag (måndag) hann jag det inte tyvärr, det blev bara mockning & dylikt. Jag ska åka på semester i slutet av veckan & har lite mycket att stå i...
 

Days...

...of our lives. I måndags bjöds det på en stilla & fin, nästan somrig kväll men ridsällskap saknades så jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen (eller hästen vid förbygeln ifall hon skulle dumma sig) & rida i paddocken för en gångs skull. Det blev ett pass i skritt & trav på större & mindre fyrkantspår & volter; jag fokuserade i första hand på att få Hestia att gå fram ordentligt (vilket hon också gjorde, det var stor skillnad jämfört med förra gången på ridbanan) samt att hon skulle vara rak på rakt spår & böjd på böjt spår - as simple as that. En viss procent av Hestias fokus låg utanför paddockstaketet i vanlig ordning: Öronen var liksom utåtställda båda två allt som oftast, lyssnandes efter rådjur & vildsvin & sabeltandade zebrakrokofanter, men resten av hästen tyckte jag mig ha hyfsat god kontakt med i alla fall. Det var ingen lång session, ca 30 minuter skulle jag tro, men jag var nöjd med den.
   Igår, tisdag, longerade jag Hestia i en halvtimme med halsförlängare; hon fick gå i skritt, ganska mycket trav & även några få varv i galopp. Gick väl inte superbra den här gången men inte direkt dåligt heller, hon fick åtminstone röra lite på sig i regnet.

   Idag var jag i stallet någon timme tidigare än jag brukar eftersom jag slutade jobba redan vid 14. Jag eftermiddagsfodrade hästarna samt mockade & vägde upp hö mm till Hestia. När jag var klar med allt kom Alice (Mikeys medryttare) & hon & jag skrittade ut runt Delanders. Hestia var lugn & fin, SNART vågar jag nog rida ut själv igen... ;-)

   Till sist vill jag bara skriva att jag verkligen saknar Ingela som jag inte har sett på typ en vecka nu. Enligt uppgift sitter hon bara & kollar på en massa kassa TV-serier hela dagarna så jag misstänker att hon längtar ut till stallet NÄSTAN lika mycket som vi andra längtar efter att ha henne där.

"You remind me today...

...of a small Mexican chi-wow-wow". Vila för Hestia i fredags alltså; då var det stormigt & regnigt & en bra dag att inte rida på. Igår, lördag, skulle min syster Anna på utbildning i Lund & när den var slut vid 17-tiden åkte hon till Torna-Hällestad - jag hade redan varit i stallet i en timme & mockat, vägt upp mat & tagit in Hestia & Våfflan från hagen när hon kom. Anna, som enligt egen utsago inte hade suttit på en häst på två år, lyckades med viss möda att kravla sig upp på Jättevåfflan & vi fick med oss Petra & Mikey också & skrittade runt Vasaholm. Det blåste lite kallt men var trevligt ändå.
   Idag red jag ut med Iza som satt barbacka på Ruthan; hon är modig hon... Det hade varit mulet & blåsigt hela dagen men på eftermiddagen avtog vinden lite & solen tittade fram. Söndagseftermiddag & sol innebar förstås att ALLA skulle ut på vägarna samtidigt som vi: Bilister, cyklister, mopedister, traktorister, gräsklippister samt en & annan herrelös chihuahua som sprang runt benen på Hestia & bjäbbade. Vi red om Borelund & sedan tvärs över åsen (dock inte på det högsta eller brantaste stället men lite klättring blev det ju), genom sommarstugeområdet samt via Boket på väg tillbaka. På raksträkan upp mot fd Döda Trädet (vars ruttnade rester nu hade forslats bort minsann) var ambitionen att jag skulle trava medan Iza galopperade i lugnt tempo då Ruths trav inte precis lämpar sig för barbackaridning (Personligen tycker jag inte att den lämpar sig för ridning med sadel heller - jag red Ruth lite grann under tiden Hestia var utlånad & sällan har jag träffat på en så skumpig häst. Det tog flera gånger innan jag ens kunde RIDA LÄTT i traven, jag fick stå i fältsits istället...) men Hestia ville såklart galoppera hon med. För husfridens skull lät jag henne göra det, väldigt samlat & kontrollerat, & så glad har hon nog inte varit tidigare under hela igångsättningen. :-) Vi var ute i ca en timme & en kvart tror jag.

   Den här veckan har det blivit fem lugna uteritter; tre kortare (35-45 minuter) & två lite längre (närmare en & en halv timme) med Iza. Jag har också longerat en gång - bara en vilodag för Hestia denna vecka.