I guess you could call it...

...a blowjob. Galoppfolket kör "snabbjobb" med sina hästar. Hoppnissarna ägnar sig åt "markarbete". Här har det mest varit "blåsjobb" de senaste dagarna kan man säga, det är ju rent eländigt vad det ska storma från morgon till kväll. Igår (torsdag) tänkte jag tömköra Hestia en stund i hagen men vinden slet & drog i linorna så det gick sådär. Vi höll oss på en volt i vänster varv, jag vågade inte utmana ödet mer än så. Ca 20 minuter i skritt & trav, jag var ändå hyfsat nöjd med Bästia.
   Idag red Ingela & jag ut en lite längre tur i snålblåsten - jag klarade mig väl ganska bra men tänk på Ingela högt där uppe på Våfflans rygg, det måste ju vara som att befinna sig på översta våningen i Turning Torso. Där gungar det också när det blåser kraftigt säger de som vet... ;-) Nåväl, vi red den så kallade Forsbergsrundan (som är 8-9 kilometer lång) i skritt & en del trav & det gick bra, vi kom förbi både slaktade Döda Träd & oslaktade kor & lite annat spännande utan bekymmer - det märks att hon tycker att det är skönt att få komma ut lite & se sig omkring i världen igen, Hestian.

Första gången...

...i "sandlådan". Idag tvingades stackars Hestia att se paddockdöden i vitögat. Fruktansvärt! Eller nej; SÅ farlig var det kanske inte erkände hon - vi bara skrittade i 25 minuter medan Vilma/Pika & Alma/Starman värmde upp innan de skulle hoppa så där fanns både trevligt sällskap & bommar på marken som man kunde kliva över. Själv tyckte jag också att det kändes okej, fast Hestia gick inte fram ordentligt; hon var inte slö utan det var mer att hon skrittade med små trippande steg i stället för långa vägvinnande. Å andra sidan så fanns det ju inte så mycket väg att vinna där i grustaget så det var kanske förståeligt, tar man kortare steg känns sträckorna längre. :-) Hon böjde lite på nacken i alla fall & skötte sig väl, var inte speciellt tittig trots att det blåste rätt ordentligt i träden runt om.

Torna-Hällestad dansar...

...& ler. Igår, måndag, kom jag till stallet vid 14-tiden & började med att fixa box & mat mm. Ingela hade date med hovslagaren igen (hon har ju så många hästar & så många hovar har var & en av dem) så i väntan på att hon skulle bli klar passade jag på att mocka ut ett par kärror gödsel från Hestias & Våfflans hage också. Våfflan ville gärna assistera sa han, men han stjälpte mer än han hjälpte tyckte jag; 2 gånger välte han skottkärran. Nåväl, ridning sedan & denna gång skrittade vi en något längre runda än de tidigare, Ingela & jag. Vi red till Kaninlandet & sedan genom byn & längs med asfaltsvägen på väg tillbaka: 6 km & strax över 1 timme totalt. Ingela har tagit bilden med sin Ajfån.

   Idag red vi Vasaholmsrundan, also known as "äppelknyckarturen": Hestia fick ett äpple från ett av träden vid vägkanten & lyckades låta bli att tappa det denna gång, det gjorde hon sist vi red där. Förra hösten knyckte hon själv - hon tvärstannade & körde in huvudet bland grenarna & plockade hela munnen full av små äppelkart innan jag hann få ut henne därifrån. :-) Ingela & jag travade en bit idag, ca 300 meter på grusvägen mellan Stall Vasa & Vasaholms ridskola, resten av rundan skrittade vi. Eller dansade: När vi kom till Vasahill (ja, man kan tro att man är i Dalarna med alla Vasa-varianter) blev Hestia & Våfflan så himmelens rädda/uppspelta eftersom ett gäng hästar kom farande i hagen i full galopp, däribland en skitläskig liten skäckfärgad shetlandsponny. Våfflan framförde en perfekt tolkning av Svansjön över hela 70-vägen & Hestia kom efter lite mer i hiphop-stil men vi överlevde det med. Imorgon ska jag försöka mig på ett pass i paddocken, det kan nog bli tufft. ;-)
   Dagens Off Topic: Jag var på en föreläsning idag med jobbet, den hette typ "Hälsa, solljus & depression" & handlade om hur psykiska sjukdomar i allmänhet & depressioner i synnerhet kan påverkas av brist på D-vitamin framför allt, men även andra vitaminer, mineraler & födoämnen nämndes så som magnesium, jod, selen m fl. Dessa är ju ämnen som även figurerar i foderstatsprogrammen för hästar & jag sa till min kollega att det är intressant det där: Hästens mat skickar man iväg på analys för att få veta exakt hur många gram av än det ena & än det andra som ett kilo hö innehåller & man räknar noggrant ut hur mycket av allt hästen behöver i förhållande till hur hårt den motioneras & man köper kraftfoder &/eller tillskottsprodukter för att täcka upp för sådant som eventuellt fattas i grovfodret så att hästen inte ska lida brist på någon endaste liten mineral. & till sig själv kokar man nudlar... :-S

Bett, bölder...

...& blåsiga Borelundsrundor. För andra gången den här sommaren fick jag i veckan någon slags insektsbett som efter ett par dagar utvecklades till en riktigt rälig varfylld jätteböld - verkligen charmigt. Eller inte. Den ömmande & inflammerade knölen var denna gång placerad på insidan av benet, snett ovanför knävecket typ, så pga detta fick jag lov att hålla mig på marken ett tag tyvärr, det gjorde för ont att rida. I torsdags efter jobbet tömkörde jag Hestia i den tomma hagen; ett pass i skritt & lite trav på ungefär 20-25 minuter. Det gick väldans bra bortsett från när Lillen, skäcken som står på Agelund, kom promenerande med sina människor & Våfflan drog iväg i hagen ropandes "Ooooh, kolla där Hestia! Där är några som är ute & går med en KO!" Hestia ville ju också titta på kon förstås istället för att fokusera på det hon skulle, men efter några varv på volten lyckades jag vinna tillbaka hennes uppmärksamhet - på det stora hela var hon jätteduktig.

   I fredags jobbade jag kväll & var i stallet på morgonen & fixade det nödvändigaste bara. Det var Hestias planerade vilodag, sedan blev det en vilodag till igår (lördag) pga mitt onda ben. Nu har eländet öppnat sig lite & det har börjat läcka ut någon blodblandad varsörja, det är äckligt men det innebär ju också att den värsta smärtan har lagt sig så idag vågade jag kravla mig upp på hästryggen. Jag skrittade ut tillsammans med Ingela/Våfflan & Emma på Babe. Det blåste ganska bra, men det var uppehållsväder i alla fall. Solen sken till & med emellanåt. Vi red på Borelundshållet & utanför Delanders träffade vi Annie (som hade Bästias bästis Busan tidigare, nu har hon en fin låneponny som heter Electron - de tävlade i SM i dressyr för några veckor sedan) så hon hängde också med oss. Vid det dödade Döda Trädet, som fortfarande ligger styckat i delar utmed grusvägen & ser jätteläskigt ut tydligen, blev det lite dans med svåra steg innan vi kom förbi - jag skyller på dressyrponnyerna (Dressyrhästar ääär ju så på tårna!); hade det bara varit Hestia & Våfflan så tror jag nog att vi hade tagit oss fram utan större bekymmer. Annars var det en lugn & fin runda.

   Det är ju söndag idag så jag sammanfattar veckan också: Den har varit helt okej med uteritter & tömkörning. Fattades gjorde kanske ett dressyraktigt ridpass i paddocken, men jag svär; det skulle ha blivit ett sådant igår om jag inte fått det här inflammerade bettet. Ni tror mig väl, inte sant? ;-)

Vila...

...i frid Döda Trädet. Nu har jag & Hestia varit ute på ytterligare två ridturer. Igår (tisdag) blev det en runda runt Vasaholm i regnet tillsammans med Ingela på Våfflan & Vilma på Pika & idag sken solen på mig & Ingela då vi skrittade åt andra hållet, mot Borelund, & tog asfaltsvägen hem - båda turerna var på ca 40-45 minuter & förlöpte utan några fadäser. Hestia var Bästia igen (inte Boccia som Johanna kallade henne idag, det var ett coolt namn annars :-) - lite pigg & laddad men hon höll sig i skinnet & skötte sig mycket väl. 

   Något annat: Jag har förvisso inte sett det med egna ögon men rykten säger att Döda Trädet har sågats ner. What the hell, det stod ju där i måndags! Det har ju alltid stått där! Varför gör de på detta viset? :-(  R.I.P

 

Pick yourself up and dust yourself off...

...and back in the saddle. Det var inte helt utan ångest som jag åkte till stallet i eftermiddags efter jobbet - under dagen hade jag nämligen lyckats övertyga mig själv om att min häst numera alldeles säkert var en sådan som jämt & ständigt skulle bocka av mig & springa hem så fort hon tyckte att hon befann sig lite långt ifrån stallet (& allt är ju relativt; till exempel så kan ju paddocken betraktas som ganska långt ifrån stallet av vissa) så fick jag inget ridsällskap idag skulle jag nog tvingas låta bli att rida fastställde jag. Nåväl, när jag kom till Pederslund skulle faktiskt Vilma, som rider Ponnyakuten-stjärnan Pikatcho, skritta ut en runda så jag skyndade mig allt vad jag kunde med att göra Hestia färdig så att jag kunde hänga med henne. Jag stressade på & remmarna på distanstränset satt lite som hej-kom-&-hjälp-mig upptäckte jag när jag kommit upp i sadeln, men Hestia var lugn & denna gång, tro det eller ej, ramlade jag inte av en endaste gång under hela skritturen! ;-)

   Vi red runt Delanders & Vilmas mamma & bror promenerade med. Hestia skötte sig fint, steppade lite på det stället där jag åkte av igår (fast idag kom vi från andra hållet - man känner sig betydligt tryggare i uppförsbacke än i nedförslut..) samt vid "Sannas" på vägen hem, annars var hon väldigt trevlig & inte det minsta tittig. Tror att rundan tog ungefär 40 minuter eller så.

   Väl tillbaka i stallet igen fick jag mocka mm, det hann jag inte innan ridturen, & idag invigdes den nya gödselplattan minsann! Nu slipper vi halka runt i lera under regnperioden eller plumsa i djupsnö uppe i skogen med skottkärrorna; vilken lyx! Det är möjligt att kungen var på plats tidigare under dagen & klippte blå/gula band & sa "Kära Örebroare..." men det missade jag i så fall. ;-)

   Apropå mockning & shit like that så håller jag på att testa ett nytt strömedel - jag har alltid bara varit för halm & halm allena, men nu provar jag alltså att ha Hestia på sådan där spånpellets + lite tugghalm; utöver att det ser väldigt ljust & fräscht ut i boxen så sparar jag även både pengar, tid & min rygg, det är vansinnigt lättmockat. Skulle det inte fungera byter jag tillbaka till enbart halm igen, men hittills har det funkat fantastiskt bra måste jag säga.

Another one...

...bites the dust! Idag kom hovslagaren på förmiddagen till Hestia & Våfflan - Hestia skötte sig rätt så bra (jämfört med Våfflan i alla fall ;-) & när fötterna var fina & skodda & boxen mockad & maten fixad gjorde jag henne i ordning för en ridtur - på med distanstränset & de nya fina PC-bootsen!

 

   Det kändes lite pirrigt när jag skulle hoppa upp faktiskt, inte inför ridningen precis utan mest innan själva uppsittningen. Jag var säker på att Hestia skulle springa rundor runt pallen & hålla på men hon stod ganska stilla, det var duktigt! Stigläderna var lite långa, men jag skulle ju bara skritta en sväng så det gjorde inte så mycket. Jag hade tänkt rida till Döda Trädet & sedan tillbaka igen så vi styrde in på Agelundsvägen - Johanna vinkade till mig från Agelund. När vi kom bort till nästa gård, "Sannas" (nu har Sanna flyttat förvisso, fast jag tror att vi ändå kommer att kalla stället för Sannas precis som folk fortfarande säger Wessels om Coop på Jägersro Center) konstrade Hestia lite & backade i 190 - få hästar rör sig baklänges så obehindrat som min. Nåväl, jag fick in rätt växel igen & vi fortsatte framåt ett tag till. Hon var lite spänd i skogen på väg mot Boket, men inte dum. Inte förrän vi kom till gården där i "hörnan" som jag brukar säga. Där är någon vedhög eller liknande under presenning - där har hon varit tittig förr men så här har hon ju inte betett sig tidigare: Hestia tvärstannade i nedförsbacken innan presenningen & vägrade gå fram. När jag skänklade ställde hon sig på bakbenen eller tog ett bocksprång istället. Jag blev lite arg på henne & då blev Hestia också förbannad: "JAG SKA GÖRA KAOS MED HON!" tänkte hästturken & började bocka som en rodeotjur, gång på gång på gång. Till sist såg jag den svart/vita svansen svischa förbi & så låg jag på marken. Hestia stod blickstilla i en sekund & tittade på mig. "Ska du ta mig, eller? Nähä?" & sedan svängde hon runt & galopperade hemåt. Jäkla skrälle; så där har hon ALDRIG gjort med mig på ryggen förr. Okej, hon har stannat & backat & snurrat runt, men aldrig bockat av mig på det där viset. 

   Jag hade inte slagit mig i alla fall; jag reste mig & började gå hem mot Pederslund jag med. Efter en stund mötte jag en kvinna som gick med raska kliv & en flicka på cykel, jag misstänkte att de letade efter mig så jag vinkade mot dem & ropade "Japp, det är jag som är av med en häst ifall ni har sett en sådan komma farande." Det var de nya grannarna som flyttat in i Sannas hus - de verkade trevliga & de hade fångat in Hestia åt mig. Värstia (nej, idag var hon ingen Bästia) & jag promenerade hem; hon var åtminstone rätt så snäll att leda. Det kommer att bli en lååång resa tillbaka till där vi en gång var, om vi någonsin kommer dit igen. Jag tror att jag vill ha lite "resesällskap" på uteritterna nu i början i alla fall.