Days...

...of our lives. I måndags bjöds det på en stilla & fin, nästan somrig kväll men ridsällskap saknades så jag bestämde mig för att ta tjuren vid hornen (eller hästen vid förbygeln ifall hon skulle dumma sig) & rida i paddocken för en gångs skull. Det blev ett pass i skritt & trav på större & mindre fyrkantspår & volter; jag fokuserade i första hand på att få Hestia att gå fram ordentligt (vilket hon också gjorde, det var stor skillnad jämfört med förra gången på ridbanan) samt att hon skulle vara rak på rakt spår & böjd på böjt spår - as simple as that. En viss procent av Hestias fokus låg utanför paddockstaketet i vanlig ordning: Öronen var liksom utåtställda båda två allt som oftast, lyssnandes efter rådjur & vildsvin & sabeltandade zebrakrokofanter, men resten av hästen tyckte jag mig ha hyfsat god kontakt med i alla fall. Det var ingen lång session, ca 30 minuter skulle jag tro, men jag var nöjd med den.
   Igår, tisdag, longerade jag Hestia i en halvtimme med halsförlängare; hon fick gå i skritt, ganska mycket trav & även några få varv i galopp. Gick väl inte superbra den här gången men inte direkt dåligt heller, hon fick åtminstone röra lite på sig i regnet.

   Idag var jag i stallet någon timme tidigare än jag brukar eftersom jag slutade jobba redan vid 14. Jag eftermiddagsfodrade hästarna samt mockade & vägde upp hö mm till Hestia. När jag var klar med allt kom Alice (Mikeys medryttare) & hon & jag skrittade ut runt Delanders. Hestia var lugn & fin, SNART vågar jag nog rida ut själv igen... ;-)

   Till sist vill jag bara skriva att jag verkligen saknar Ingela som jag inte har sett på typ en vecka nu. Enligt uppgift sitter hon bara & kollar på en massa kassa TV-serier hela dagarna så jag misstänker att hon längtar ut till stallet NÄSTAN lika mycket som vi andra längtar efter att ha henne där.

"You remind me today...

...of a small Mexican chi-wow-wow". Vila för Hestia i fredags alltså; då var det stormigt & regnigt & en bra dag att inte rida på. Igår, lördag, skulle min syster Anna på utbildning i Lund & när den var slut vid 17-tiden åkte hon till Torna-Hällestad - jag hade redan varit i stallet i en timme & mockat, vägt upp mat & tagit in Hestia & Våfflan från hagen när hon kom. Anna, som enligt egen utsago inte hade suttit på en häst på två år, lyckades med viss möda att kravla sig upp på Jättevåfflan & vi fick med oss Petra & Mikey också & skrittade runt Vasaholm. Det blåste lite kallt men var trevligt ändå.
   Idag red jag ut med Iza som satt barbacka på Ruthan; hon är modig hon... Det hade varit mulet & blåsigt hela dagen men på eftermiddagen avtog vinden lite & solen tittade fram. Söndagseftermiddag & sol innebar förstås att ALLA skulle ut på vägarna samtidigt som vi: Bilister, cyklister, mopedister, traktorister, gräsklippister samt en & annan herrelös chihuahua som sprang runt benen på Hestia & bjäbbade. Vi red om Borelund & sedan tvärs över åsen (dock inte på det högsta eller brantaste stället men lite klättring blev det ju), genom sommarstugeområdet samt via Boket på väg tillbaka. På raksträkan upp mot fd Döda Trädet (vars ruttnade rester nu hade forslats bort minsann) var ambitionen att jag skulle trava medan Iza galopperade i lugnt tempo då Ruths trav inte precis lämpar sig för barbackaridning (Personligen tycker jag inte att den lämpar sig för ridning med sadel heller - jag red Ruth lite grann under tiden Hestia var utlånad & sällan har jag träffat på en så skumpig häst. Det tog flera gånger innan jag ens kunde RIDA LÄTT i traven, jag fick stå i fältsits istället...) men Hestia ville såklart galoppera hon med. För husfridens skull lät jag henne göra det, väldigt samlat & kontrollerat, & så glad har hon nog inte varit tidigare under hela igångsättningen. :-) Vi var ute i ca en timme & en kvart tror jag.

   Den här veckan har det blivit fem lugna uteritter; tre kortare (35-45 minuter) & två lite längre (närmare en & en halv timme) med Iza. Jag har också longerat en gång - bara en vilodag för Hestia denna vecka.

Ut...

...med Ruth. Ingela hoppar på kryckor, är sjukskriven & har ridförbud vilket har medfört att Hestia & jag har fått annonsera på nätet efter nytt ridsällskap. Vi fick ett svar; från Iza & Ruth på Agelund så vi bestämde träff med dem i eftermiddags. Mellan Pederslund & Agelunds uppfart är det ca 450 meter, det var det mesta jag hade ridit ensam sedan Hestia hivade av mig men det gick bra! Inget konstrande alls.

   Vi fick stå & vänta några minuter innan sällskapet var färdigt för avfärd, sedan gav vi oss ut på en tur runt Borelund, genom byn, en bit längs banvallen, över Kaninlandet & sedan via Styckmördade Trädet & Boket tillbaka hem - vi var nog ute i ca 1½ timme, red mest i skritt samt lite trav. Imorgon ska jag åka till Bromölla efter jobbet så då får Hestia vila.

Vad händer...

...& fötter? Gratis är gott sägs det ju så igår (tisdag) gick jag på en liten äppelknyckartur själv, utan häst, på vägen från bussen till stallet. Jag fick tag på några stycken i alla fall & ja, Hestia skulle få samtliga. :-)

   När jag kom fram till Pederslund var det så mycket aktivitet i stallet, bland annat stod en nerdrogad Flory & väntade på fotvården & då även en drogad Flory är en ganska känslig & nervös Flory bestämde jag mig för att hålla mig själv & Hestia utanför stallbyggnaden för att inte störa: Jag tog Hestia direkt från hagen, satte på henne träns & longerade henne. Det gick väldigt bra - ca 25 minuter i skritt & trav, båda varven & hon var ovanligt duktig i det svåra högra måste jag säga!
   Idag var det tänkt att jag skulle haft Ingela med mig på en ridtur, men hon kan ju bara inte låta bli att sätta sina diverse kroppsdelar under Våfflans hovar... :-/ Den här gången var det vänsterfoten som fick åka till akuten & jag fick skritta ut en vända runt Delanders tillsammans med Emma på Babe, Alma på Starman samt Alice som powerwalkade med Mikey i grimskaft istället. En lugn tur i kvällssolen.

Lugnet...

...lägger sig. I förrgår & igår (lördag & söndag) fick Hestia vila eftersom jag jobbade - när jag jobbar helg får Hestia vara ledig & när jag har helgen ledig så får hon arbeta, that's our deal. :-) Jag gör en liten sammanfattning av veckan som gick bara: Tre uteritter på ca 40-80 minuter, ett kort pass på ridbanan med bommar på marken samt tömkörning en gång. Vi har börjat trava!
   Idag var det nästan helt vindstilla & riktig sommarvärme när jag & min mesta vapendragare Ingela skrittade en runda om Borelund & sedan längs asfaltsvägen tillbaka; Hestia var mycket lugn & fin. Jag har faktiskt inga dråpligheter alls att berätta om - skönt för mig, trist för er! :-P

I guess you could call it...

...a blowjob. Galoppfolket kör "snabbjobb" med sina hästar. Hoppnissarna ägnar sig åt "markarbete". Här har det mest varit "blåsjobb" de senaste dagarna kan man säga, det är ju rent eländigt vad det ska storma från morgon till kväll. Igår (torsdag) tänkte jag tömköra Hestia en stund i hagen men vinden slet & drog i linorna så det gick sådär. Vi höll oss på en volt i vänster varv, jag vågade inte utmana ödet mer än så. Ca 20 minuter i skritt & trav, jag var ändå hyfsat nöjd med Bästia.
   Idag red Ingela & jag ut en lite längre tur i snålblåsten - jag klarade mig väl ganska bra men tänk på Ingela högt där uppe på Våfflans rygg, det måste ju vara som att befinna sig på översta våningen i Turning Torso. Där gungar det också när det blåser kraftigt säger de som vet... ;-) Nåväl, vi red den så kallade Forsbergsrundan (som är 8-9 kilometer lång) i skritt & en del trav & det gick bra, vi kom förbi både slaktade Döda Träd & oslaktade kor & lite annat spännande utan bekymmer - det märks att hon tycker att det är skönt att få komma ut lite & se sig omkring i världen igen, Hestian.

Första gången...

...i "sandlådan". Idag tvingades stackars Hestia att se paddockdöden i vitögat. Fruktansvärt! Eller nej; SÅ farlig var det kanske inte erkände hon - vi bara skrittade i 25 minuter medan Vilma/Pika & Alma/Starman värmde upp innan de skulle hoppa så där fanns både trevligt sällskap & bommar på marken som man kunde kliva över. Själv tyckte jag också att det kändes okej, fast Hestia gick inte fram ordentligt; hon var inte slö utan det var mer att hon skrittade med små trippande steg i stället för långa vägvinnande. Å andra sidan så fanns det ju inte så mycket väg att vinna där i grustaget så det var kanske förståeligt, tar man kortare steg känns sträckorna längre. :-) Hon böjde lite på nacken i alla fall & skötte sig väl, var inte speciellt tittig trots att det blåste rätt ordentligt i träden runt om.