"Den bästa träningen...

...är den som blir av" skrev en klok distansryttare på Facebook för ett tag sedan & det kändes faktiskt som en tröst att till & med eliten har det tungt så här års. Man blir minsann mäkta nöjd med sig själv när man lyckas få till något bra trots väder & vind & mörker & underlag. Det här veckoslutet har träningen blivit av: Först lite fredagsmys (ca 45 minuters skritt & trav i pannlampornas sken) tillsammans med Ingela & Flory den 1 februari & sedan igår, lördag, var vi tre Pederslundare (Ingela, Alma & jag) samt lika många Agelundare (Johanna, Iza & Jeanette) som gav oss iväg på en lugn tur på Revingehed. Eller, nja, för min egen del var den kanske inte jättelugn; Hestia hade som vanligt målsättningen att förbränna dubbelt så många kalorier som alla andra & galopperade när vi skulle trava & travade när vi skulle skritta, hon svettades & tuggade fradga, men resten av gänget såg ut att njuta av en stillsam & harmonisk ridtur i alla fall. ;-) Vi var ute i lite drygt 1½ timme tror jag.

   Idag åkte distansridbyxorna på när klubbkamrat Görel & jag skulle ut på en lite längre träningsrunda på heden: 18 km blev det totalt varav ungefär hälften i skritt + en del låånga pass i trav/galopp. Detta var både den längsta sträckan jag ridit & framför allt den bästa känslan jag haft på hästryggen sedan hösten 2011, innan jag lånade ut Hestia på foder. Det enda som gick dåligt var att  s t å  s t i l l a  & vänta medan Görel hoppade av för att öppna grindar - det gick inte alls, Hestia for runt som en guttaperkaboll som min mor skulle ha sagt. Däremot var hon faktiskt ganska snäll när jag själv hoppade av & på & så länge vi var i rörelse var hon superduktig; det är ju ändå det som räknas. ;-) Dagens runda på kartan:

   Du ska det bli rätt så skönt med en vilodag tycker nog både jag & Bästia. Får väl se om man lyckas klämma fram lite träningsvärk imorgon.