And...

...round and round we go. Igår, fredag, blev det en halvtimmes longering igen. Hestia var lite spänd & hoppig i början men sedan slappnade hon av & skrittade på fint. När vi nästan var färdiga kom en stor traktor med halmlass bak efter in på gården & den tittade hon inte ens åt - full fokus på uppgiften! :-)

   Idag lades det mesta krutet på spa-behandlingar & skönhetsvård: Dusch & schamponering samt utredning av en styck mycket ihoptrasslad hästsvans som inte varit i närheten av en borste på hela sommaren. Därefter tömkörde jag Hestia en stund för att hon skulle hinna torka innan jag släppte henne i hagen igen. Den här gången gick det fantastiskt bra att tömköra (mestadels på en volt, men även lite på rakt spår) bortsett från att min häst mycket demonstrativt gäspade ungefär 17 gånger efter varandra i inledningen av passet: "Vafan, det är fjärde dagen i rad som du tycker att jag ska gå runt i en ring - jag vill ha action!" sa hon till mig. Idag fick hon lov att trava några varv ett par gånger så att hon inte skulle avlida av tristess. "Imorgon slipper du linorna" lovade jag.
   Idag har förövrigt VM i distansritt gått av stapeln, i Storbritannien. Ryttarna från Förenade Arabemiraten tog alla tre medaljerna individuellt samt guld i lag förstås - a whole lotta shejking going on, kan man säga. Jag är ännu inte helt på det klara med hur det gick för svenskorna; tydligen fick tävlingen avbrytas alldeles mot slutet på grund av riktigt uselt väder. Jag antar att ovädret är på väg hit nu...

The same procedure...

...as last year. Idag var min gamla häst tillbaka, det kändes skönt. Hon var en filbunke både att göra i ordning i stallet & när jag longerade henne: Jag longerade på "vanligt" vis med en lina, endast skritt i båda varven, ca 25 minuter & vi höll till i samma hage som igår. Det gick alldeles ypperligt; Hestia var avspänd & fin. Tyvärr var kameran inte med denna gång dock.

Allvarligt...

...talat: Jag vill inte rida henne förrän hon har blivit verkad & skodd (& hovslagaren kommer först på söndag) utan planen är att jobba Hestia från marken de här närmaste dagarna. Idag skulle det bli tömkörning i en av hagarna som inte används för tillfället - fröken "Hetsia" var nämligen inte alldeles tillfreds med att behöva lämna Våfflan & gå in i stallet så jag tyckte att det var schysstare att hålla till där hon kunde se kompisarna, istället för att gå upp till paddocken. Hur som helst. Meningen var egentligen att jag skulle gå bakom henne & tömköra "rakt fram", men det gick inte alls - tittig & ofokuserad & hon bara vände runt & virade in sig i linorna hela tiden. Efter mycket om & men & tjafs gick det tillslut åtminstone hyfsat bra att tömköra på en mindre volt i vänster varv. Jag bidrar med en liten filmsnutt; här höll jag kameran i den ena handen & båda tömmarna i den andra. Det såg något bättre ut när jag höll en töm i varje hand - det kan jag ju påstå i alla fall & ni kan inte motbevisa mig. ;-)

   Hestia må ha glömt allt vad longering & tömköring heter, men däremot har hon lärt sig något annat: I hela sitt liv har hon lystrat till ett westerninspirerat "HOOooo" som bromsande kommando - jag anammade detta när jag köpte henne, det fungerade utmärkt både för att få henne att sakta ner, stanna & stå stilla. Ikväll när jag arbetade Hestia i linorna & hon hetsade upp sig & började trava sa jag, i vanlig ordning, "HOOooo... HOOOOOoooooooo... HOOOOOOOOOOOOOOOO!!" & inget hände. Sedan sa jag "Prrrrrrrrrrrr" typ istället, så som de flesta säger här i Sverige, & då bröt hon av till skritt. Varenda gång! Tänk att en häst kan lära sig ett nytt kommando (& fullständigt rata det gamla inarbetade verkar det som) på några månader. Undrar hur många månader det kommer att ta för MIG att vänja mig vid ett nytt kommando? Fan, jag som faktiskt var rätt så förtjust i HOOOooooo-andet...

Borta bra...

...men hemma bäst(ia). Japp, efter ett par förberedande sessioner i stallet (då jag kånkade dit 8 kilo mineraler & en del andra grejer, organiserade i sadelkammaren, tejpade galler & spikade upp boxskylt) kom så Dagen D igår; måndagen den 20/8. 

   Jag tog ett av Hestias träns med mig & gick & hämtade henne på betet, promenerade med henne till Pederslund. Hon är inte den lättaste hästen att leda, det blev lite dragkamp, trängsel på den smala skogsstigen & ärevarv över körbanan på 70-vägen, men vi kom fram helskinnade i alla fall & the rest is history.

   Bästis släpptes i hagen tillsammans med Våfflan & det gick alldeles utmärkt, de har gått ihop förr & jag tror absolut att de mindes varandra. Sällan har man skådat en så lycklig pålla: Hestia travade omkring & visade upp sig, hon hade knappt tid att äta sitt eftermiddagshö & då & då snubblade hon på sina lite för långa hovar. Nu väntar, förutom hovslagarbesök, en lång & lugn igångsättning med skritt, skritt, skritt de första 2 veckorna till att börja med.  

   Idag, 21 augusti, har jag jobbat kväll & var därför i stallet på morgonen. Fixade bara de nödvändigaste bestyren med mockning, mat & sådant. Imorgon börjar allvaret! ;-) 

Hoppsan...

...jag bara råkade. Nåväl. Professional's Choice-bootsen avbockade från önskelistan! ;-)

Om jag hade pengar...

...jabba dabba dibbi dibbi dibbi dibbi dibbi daj. Nej, jag är ingen materialist precis (host, host, host) men på i stort sett varenda hästrelaterad bloggsida finns det långa rader av stulna bilder på utrustning som bloggaren i fråga skulle vilja ha till sig & sin häst & jag vill naturligtvis inte vara sämre. Här kommer min önskelista bestående av Uvex uvision ridhjälm, ett par extra ridtights & schyssta skor, en biothaneförbygel (turkos förstås, men en sådan fanns inte avbildad på internätet), Professional's choice benskydd & boots samt ett par trevliga schabrak i bästa Hestia-färgen:

 

"Äntligen tillbaka; det här är mitt andra hem"...

...konstaterade jag i onsdags när jag kom till Pederslund. Sedan tänkte jag efter lite till & tvingades medge att stallet kanske till & med var mitt första hem. Ingela & jag for med bil & släp till Vellinge & hämtade hem Hestias pinaler & därefter har jag ägnat ett par timmar åt att tvätta & smörja sadel, alla träns & annat läder, det behövdes. Jag har fått höanalys & räknat foderstat, shoppat pyttelite (men bara absolut nödvändiga grejer så som en ny boxskylt - hon måste ju veta var hon bor någonstans, Bästian) & börjat planera för igångsättningen & den framtida distansträningen. Nu känns det inte lika galet längre & Caroline, fodervärden, har hittat en ny häst så mitt dåliga samvete har börjat ge med sig också. Det kommer att bli bra! I'm waiting for my real life to begin.