Om jag hade pengar...

...jabba dabba dibbi dibbi dibbi dibbi dibbi daj. Nej, jag är ingen materialist precis (host, host, host) men på i stort sett varenda hästrelaterad bloggsida finns det långa rader av stulna bilder på utrustning som bloggaren i fråga skulle vilja ha till sig & sin häst & jag vill naturligtvis inte vara sämre. Här kommer min önskelista bestående av Uvex uvision ridhjälm, ett par extra ridtights & schyssta skor, en biothaneförbygel (turkos förstås, men en sådan fanns inte avbildad på internätet), Professional's choice benskydd & boots samt ett par trevliga schabrak i bästa Hestia-färgen:

 

"Äntligen tillbaka; det här är mitt andra hem"...

...konstaterade jag i onsdags när jag kom till Pederslund. Sedan tänkte jag efter lite till & tvingades medge att stallet kanske till & med var mitt första hem. Ingela & jag for med bil & släp till Vellinge & hämtade hem Hestias pinaler & därefter har jag ägnat ett par timmar åt att tvätta & smörja sadel, alla träns & annat läder, det behövdes. Jag har fått höanalys & räknat foderstat, shoppat pyttelite (men bara absolut nödvändiga grejer så som en ny boxskylt - hon måste ju veta var hon bor någonstans, Bästian) & börjat planera för igångsättningen & den framtida distansträningen. Nu känns det inte lika galet längre & Caroline, fodervärden, har hittat en ny häst så mitt dåliga samvete har börjat ge med sig också. Det kommer att bli bra! I'm waiting for my real life to begin.

Kapitel två: It ain't over til it's over...

...som man säger i utlandet. Nej, jag har varken vunnit en massa pengar eller gift mig med någon rik bonde men jag har i alla fall haft möjlighet att spara ihop till en hyfsat okej buffert under mina hästfria månader & jag har insett att det är bättre att leva ett fattigt liv (pengamässigt) än att inte leva alls. Mitt liv har, sedan jag lämnade bort Hestia i början av december, verkligen varit rätt så bedrövligt: Deprimerad & orkeslös, sjuk oftare än jag någonsin varit tidigare, less på jobbet & på allt annat.Visst, det känns nästan lika svindlande galet nu som det gjorde när jag stod på stallplanen i Staffanstorp & väntade på att Hestia skulle anlända från Polen men jag är ju lite galen, jag erkänner det. Någon gång i mitten/slutet av augusti flyttar Hestia "hem" igen, dvs till Pederslund. & nästa år hoppas jag att ni får se Hestias tokspetsade öron & min breda turkosa bakdel på tävlingsbanorna igen. ;-)

   (Vill också påpeka att min häst har haft det jättebra hos fodervärden & fodervärden har haft det jättebra med Hestia. Mitt beslut att säga upp kontraktet var mycket tufft att fatta - att behöva göra folk ledsna är inte det jag är bäst på precis.)

Snipp, snapp, snut...

    Månader har passerat & jag känner att jag måste ge vår tränings- & tävlingsdagbok ett värdigt slut. Kanske kommer det att finnas ett jennieohestia någon gång i framtiden, kanske kommer mitt bloggande att återupptas i någon annan form eller med annat fokus när jag känner mig redo för det, men vår tränings- & tävlingsera är definitivt över. Jag har tänkt tanken att det måhända var Dackeritten som tog knäcken på mig; med anmälningsavgift, uppstallning, hotell, bensinpengar osv blev helgen i Växjö lite för mastig för min så ansträngda ekonomi, men dödsstöten hade kommit ändå förr eller senare. Eller tidigare; jag hade hankat mig fram länge med bidrag från föräldrarna, akuta försäljningar på Tradera & genom att försaka så att jag knappt hade råd att köpa mat till mig själv. I början av december fick Hestia flytta från Pederslund & Torna-Hällestad. Jag äger henne fortfarande men har henne utlånad på foder på obestämd tid, dvs så länge jag klarar av det mentalt. Sedan måste jag sälja henne, om jag nu inte skulle råka vinna en massa pengar eller gifta mig med en rik bonde eller något liknande förstås så att jag kan ta henne tillbaka.
    Hestia står i Tygelsjö, i samma stall som Kikkis Aqua faktiskt. Jag är inte överförtjust i stallet, i de leriga hagarna eller i det faktum att min distanshäst numera mestadels rids i ridhus. Hon har tappat lite i vikt men fodervärden Caroline älskar henne & de två verkar trivas bra ihop. Jag har varit där ett par gånger & hälsat på & då har jag även ridit ut tillsammans med Kikki.

    Till sommaren ska Hestia gå på bete i "galoppstallet" i Torna-Hällestad, granne med Pederslund, så då kommer jag att titta till henne lite oftare. Fram tills dess hoppas jag kunna hänga med någon av mina klubbkamrater på tävling som groom. Mer hästliv än så lever jag inte, jag ägnar fritiden åt att försöka komma på vad folk som inte har häst gör med sin tid. :-)

Lugna veckor...

27 september - 16 oktober 2011
    Det har nu gått tre veckor sedan Dackeritten; Hestia har inte alls varit halt, men vi har ändå tagit det ganska mycket lugnare än vanligt. Efter tävling & skrittrunda dagen efter (som jag skrev om sist) fick Hestia vila i tre dagar, tisdag - torsdag, & därefter skrittade jag henne i tre dagar: Fredagen den 30/9 runt Borelund tillsammans med Fia & Fille, dagen därpå med Ingela & Våfflan genom byn, förbi Kaninlandet & sedan via Delanders hem & på söndagen var Hestia & jag själva ute en sväng; skrittade förbi Borelund till byn & längs asfaltsvägen tillbaka till stallet. Vila på måndagen & på tisdagen red Fia & jag Forsbergsrundan (som brukar ta ca 1 timme & 20 minuter) i alla gångarterna. Hestia kändes mycket pigg & fräsch.
    Onsdagen den 5 oktober hängde jag minsann på Fia & red i paddocken - jag tror bestämt att det var första gången jag red Hestia där sedan jag började blogga! Ett lugnt & lätt "dressyrpass" + att vi faktiskt skuttade över ett litet kryss ett par gånger, det gick rätt så bra trots allt. Dagen därefter var jag ledig men hade fullt upp hela eftermiddagen & kvällen; jag var i Torna-Hällestad på morgonen & mockade mm & sedan hade jag tänkt att jag skulle longera Hestia en stund innan jag var tvungen att åka hem till Malmö igen. Hestia hade dock inga planer på att komma in från hagen så dags på dagen - hon & hennes båda kamrater for runt mellan tallarna som galningar när jag försökte fånga in henne. Efter ca 20 minuter gav jag upp, det blev ingen linlöpning denna dag...
    Jag jobbade fredag, lördag & söndag & var ej i stallet då men Fia hoppade med Hestia en av dagarna under helgen; det hade gått jättebra. "Tur att det finns medryttare när ens morsa är en sådan kruka när det gäller hoppning" hälsar Bästian.

    Jag var ledig måndagen den 10:e efter de långa helgpassen & dagen dominerades av ösregn & en ihållande migränaktig huvudvärk med illamående. Jag var i stallet på kvällen i alla fall & longerade Hestia i en av hagarna, ca 20 minuter i skritt & trav. Dagen därpå blev det skritt runt Vasaholm med Fia & Fille & på onsdagen, efter att hovslagaren hade varit & fixat Hestias fötter, red vi tillsammans med samma vapendragare "lite oseriöst" (enligt Fia) längs fältet & i skogen mellan fältet & galoppbanan: Skritt, trav & lite galopp med.
    I torsdags vilade Bästis, sedan red jag med vännen Johanna på Agelund runt Forsbergsrundan i alla gångarterna i fredags. Paddocken igår ensam: Ett lugnt pass ungefär en halvtimme, vi travade över bommar bland annat & idag har vi varit ute på heden för första gången efter tävlingen - det var jag & Hestia, Fia & Fille samt Emma på Babe. Vi red väl i lite drygt en timme & galopperade i högt tempo. 

 

I Dackes hovspår...

21-26 september 2011
    På grund av tidsbrist & annat fick Hestia vila helt dagarna innan Dackeritten; jag hade ju tänkt skritta någon kortare runda annars. Packa, putsa, fläta manen & på lördagsförmiddagen den 24/9 gav vi oss iväg mot Smålandsskogarna: Hestia gick raka vägen in i transporten utan vare sig linor eller protester & både Ingela & jag blev alldeles mållösa. Körningen gick också utmärkt & med halvtaskig hjälp från den förvirrade kvinnorösten i Ingelas GPS fann vi stallet i Djura-Nöbbele (ett par mil söder om Växjö) där Hestia skulle tillbringa natten. Det var ett mysigt litet stall med två uteboxar; Hestia skulle stå i den ena & Gretka, kompisen från Göingeritten, i den andra. Gretka hade dock inte anlänt ännu när vi installerade Hestia. Något skeptisk var hon nog till det hela men långt mycket lugnare än vad jag hade vågat hoppas på - hon tuggade lite på sitt hö & tittade ut över nejden.

    Söndagsmorgonen, förövrigt min & Hestias 4-årsdag tillsammans - hon kom till Sverige 25:e september 2007, blev tidig som tusan TROTS att vi redan var på plats i Växjö; 4:50 ringde väckarklockan på mitt & Ingelas hotellrum, men mina arma klubbkamrater som körde nerifrån Sjöbotrakten samma dag fick stiga upp vid 2 tror jag. Vi hämtade Hestia & den här gången tramsade hon lite när hon skulle lastas. Vi fick ta linan till hjälp & då gick hon in, sedan bar det av till tävlingsplatsen på Växjöortens Fältrittklubb. Förbesiktningen gick bra: 44 i puls & inga anmärkningar på något, det var samma veterinär som utförde slutbesiktningen av Hestia i Halmstad. Bangenomgång, sadling mm, uppsittning & Hestia var taggad som vanligt - hon kan det här nu, hon vet vad det går ut på! Starten gick & vi begav oss ut i Dacketrakterna tillsammans med de 14 andra tävlande i klassen.
    Det var en härlig känsla, hela vägen. Vädret var idealiskt, jag var utvilad, hade hunnit äta lite innan starten & jag drack vatten med jämna mellanrum medan jag red, Hestia var pigg & glad & galopperade hellre än travade första milen, sedan lugnade hon ner sig men var fortfarande full av energi. De beryktade träbroarna (jag tror att det fanns 4 sådana som man skulle ta sig över de första kilometerna) klarade vi också av med viss tvekan & lite draghjälp - när Hestia klapprade över den första av broarna, som också var den längsta, blev jag så glad att jag fick tårar i ögonen. Jag berömde henne högt & personerna som stod vid vägen (det var en groomplats där) log åt min entusiasm. :-)
    2 mil efter starten mötte Ingela oss på banan med kamera & vatten; Hestia drack lite grann & jag fick påfyllning i min vattenflaska, därefter fortsatte vi igen - första sträckan var 34 kilometer lång.

    Banan var jättetrevlig & lättriden; inte alls så kuperad som den på Simlångsritten. Det fanns ett par ställen med obligatorisk skritt, annars travade vi eller galopperade nästan hela tiden i lugnt tempo. I slutet av den första sträckan, efter 3 mil ungefär, kändes Hestia lite matt men när vi bröt av & skrittade den allra sista kilometern (för att Hestia skulle komma ner i puls inför pausen) & vi blev ikapp- & förbiridna av en annan i klassen taggade hon till igen. När vi kom tillbaka in på tävlingsområdet ville hon helst galoppera & hänga på andra ekipage som höll högre tempo - jag fick nästan tvinga henne att hålla sig till skritt. Första 34 kilometerna red jag på ca 2 timmar & 35 minuter, verkligen en helt okej tid!

    Hestia sadlades av & Ingela svampade henne efter konstens alla regler & så gick vi in i ridhuset där veterinärerna höll till. Vi fick en annan veterinär den här gången. Hestias puls låg på 52 slag/minut, det var ju godkänt & bra, men sedan när jag sprang med henne så tyckte doktorn att hon haltade på vänster framben. De andra veterinärerna fick kolla också för säkerhets skull, sedan röstade de. Jag vet inte om beslutet var enhälligt eller ej, men vi blev uteslutna i alla fall. Pissetrist när det nu kändes så bra & jag hade absolut inte märkt av någon hälta medan jag red, vänsterbenet var varken svullet eller varmt men jag linimentade Hestia & sedan fick vi packa ihop våra pinaler lite tidigare än väntat. Jag är ändå nöjd med helgen & med både Hestias, min egen & nybörjargroomen Ingelas insatser: När vi skulle lasta en sista gång bråkade Hestia med oss en stund, studsade runt på rampen med sitt "skadade" (??) framben, gjorde levader & caprioler & vi fick återigen använda linan men mer än 5 minuter tror jag inte att det tog innan hon stod i transporten. På vägen hem hade jag redan nästa tävlingstillfälle (som blir först nästa år) i tankarna - vi kommer igen med nya friska tag, det lovar vi!
    Idag, måndag har jag faktiskt skrittat en liten runda tillsammans med Ingela. Hestia kändes fin, men nu ska hon få vila ett par dagar.         
    

     

Mycken uppdatering...

2-20 september 2011
    Nu var det längesedan jag skrev; det var absolut meningen att jag skulle ha uppdaterat bloggen INNAN jag åkte på semester till Prag förra veckan, men jag hann verkligen inte... Nåväl, nu är det som det är. Det viktigaste som har hänt sedan jag skrev senast är att jag har anmält mig till Dackeritten i Växjö som äger rum nu på söndag: Ryttarmeddelande, startlistor, kartor & annat finns ute nu på Växjö Distansryttares hemsida & det mesta är planerat & klart. 14 anmälda är vi i vår klass, T 50 km. Ingela ska köra & vi åker upp till Småland redan på lördag; Hestia kommer att övernatta hos en av Växjöryttarna som heter Emma, hennes stall ligger två mil utanför stan ungefär, & Ingela & jag ska bo på hotell inne i Växjö. Det kommer att bli en kanonhelg, det är jag säker på!
    Vidare så har Hestia fått nya hagkompisar: Busan flyttade ju för ett tag sedan & Hestia fick gå ensam, men nu har vi släppt ihop henne med Våfflan & Fille vilket har gått fint. De trivs mycket bra ihop!
    Jag jobbade fredag kväll + lördag & söndag den 2-4 september: På lördagen hann jag longera Hestia en stund i hagen, men på fredagen & söndagen fick hon vila. Måndagen den 5:e skrittade jag ut en sväng tillsammans med Emma & Babe. Vi var nog ute i knappt en timme; Emma red barbacka & spanade på killar vid Borelund & Hestia skötte sig rätt så bra, hon var inte alltför tittig. Dagen därpå blev det en längre runda i sällskap med Fia & Fille på heden. Rätt så högt tempo & det regnade på oss så vi var genomblöta när vi kom tillbaka till stallet i vanlig ordning. Skritt runt Vasaholm tillsammans med Ingela på Våfflan & Micha på Starman på onsdagen & på torsdagen den 8/9 longerade jag Hestia i hagen med inspänningstyglar. Filmade en liten snutt, visst är hon rätt så duktig? (-: 

     Hestia fick vila både fredag & lördag, sedan på söndagen var det ÄNTLIGEN dags för en ridtur runt Krankesjön med ett lite större antal deltagare. Jag har försökt få ihop ett "Krankegäng" hela sommaren, men vi blev aldrig mer än max två stycken hur mycket jag än vädjade på Facebook & höll på... Denna söndag blev vi dock sex ekipage, från fyra olika stall - sådant är trevligt tycker jag. Det var jag, Ingela & Fia från Pederslund, Johanna från Agelund, Nathalie från galoppstallet samt min klubbkamrat Görel som har sin häst på Rusthållargården. Tre timmar red vi, i alla gångarterna. Vädret var härligt & det blev en mycket trevlig tur.

    Måndagen den 12 september red jag ensam en lugn runda runt Delanders, ca 45 minuter i skritt & lite trav, sedan åkte jag på semester & Fia hade hand om Hestia. Hon red henne tre gånger under de dagarna då jag var borta; en tur på heden & två pass i paddocken varav det ena inkluderade lite hoppning minsann!

    Jag var tillbaka i Malmö & i stallet igår, då red Fia & jag en tvåtimmarstur på Revingehed - sista ordentliga motionspasset. Nu blir det vila & någon kortare skrittrunda bara innan tävlingen på söndag. Taggade är vi allihopa, allihopa, jag med..!