Den där skritten...

Då:

    Jag mötte Hestia när jag var på ridsemester i Polen sommaren 2007 & jag föll för henne direkt: Hennes ovanliga brunblacka färg & hennes maffiga nacke. "Åh, titta på den hästen där, så snygg den är!" sa jag till dåvarande sambon som var med på ridresan också & tog sina första trevande tygeltag. När sedan instruktören Irek pekade på den snygga hästen & sa åt mig på tyska att det var den jag skulle rida slapp ett litet "Tjoohooo!" ur mig. Jag kom upp i sadeln & direkt knatade Hestia iväg i den mest energiska skritt jag någonsin upplevt & första, andra, tredje, PANG så var jag såld. Fullständigt. Färgen, nacken & skritten - det var vad jag tydligast mindes av Hestia när jag kom tillbaka till Sverige; att hon var så hetsig att jag knappt kunde hålla henne i galoppen ens inne på ridbanan eller att hon hade gått omkull med mig med buller & bång så att jag flög av & fick bjuda på vodka (i Polen bjuder man inte tårta efter avramlingar, som man gör här i Sverige), det hade jag nog förträngt lite grann tror jag... Inte ens hennes (åtminstone här i Skandinavien) fåniga namn; "hästen Hestia, ha ha, Hästia" (Hestia är namnet på hemmets & härdens gudinna i den grekiska mytologin & inte ett dugg fånigt egentligen, men hur många känner till det?) störde mig längre.

    Jag satt vid datorn & googlade lite hit & dit & av en slump hamnade jag på en polsk försäljningssida där jag till min stora häpnad fann finaste Hestia till salu för en, med svenska mått mätt, rätt så billig peng & jag vet egentligen inte riktigt hur det gick till nu i efterhand men efter en berg- & dalbanefärd av känslor, tvivel, stallplatssökande, transportletande, ångest, bristande språkkunskaper, hästrelaterad shopping, lusläsande av Jordbruksverkets hemsida, magont & "Vad i hela fridens namn har jag gjort??" stod Hestia till slut på svensk mark; i en box på ridskolan i Staffanstorp för att vara exakt & hon var min alldeles egna! <3

 

 Nu:

    Idag, måndagen den 27 juni 2011, har jag varit ledig efter att ha jobbat hela midsommarhelgen. Fia red Hestia igår & eftersom shabraket fortfarande var fuktigt av svett när jag lyfte ner sadeln från sin hängare antog jag att Bästis hade fått rejält med motion då, så vi tog det lugnt idag. Jag skrittade ut en runda ensam i sommarvärmen; red om Borelund, byn & sedan längs asfaltsvägen hem. Vi var väl ute i lite drygt en timme tror jag & Hestia skötte sig fint. Numera har jag vant mig vid både den ovanliga färgen, den maffiga nacken & framförallt den där skritten - hade jag kommit upp på en häst nu med en långsam & dålig skritt hade jag nog fått spader tror jag. ;-)