Borta bra...

...men hemma bäst(ia). Japp, efter ett par förberedande sessioner i stallet (då jag kånkade dit 8 kilo mineraler & en del andra grejer, organiserade i sadelkammaren, tejpade galler & spikade upp boxskylt) kom så Dagen D igår; måndagen den 20/8. 

   Jag tog ett av Hestias träns med mig & gick & hämtade henne på betet, promenerade med henne till Pederslund. Hon är inte den lättaste hästen att leda, det blev lite dragkamp, trängsel på den smala skogsstigen & ärevarv över körbanan på 70-vägen, men vi kom fram helskinnade i alla fall & the rest is history.

   Bästis släpptes i hagen tillsammans med Våfflan & det gick alldeles utmärkt, de har gått ihop förr & jag tror absolut att de mindes varandra. Sällan har man skådat en så lycklig pålla: Hestia travade omkring & visade upp sig, hon hade knappt tid att äta sitt eftermiddagshö & då & då snubblade hon på sina lite för långa hovar. Nu väntar, förutom hovslagarbesök, en lång & lugn igångsättning med skritt, skritt, skritt de första 2 veckorna till att börja med.  

   Idag, 21 augusti, har jag jobbat kväll & var därför i stallet på morgonen. Fixade bara de nödvändigaste bestyren med mockning, mat & sådant. Imorgon börjar allvaret! ;-) 

Hoppsan...

...jag bara råkade. Nåväl. Professional's Choice-bootsen avbockade från önskelistan! ;-)

Om jag hade pengar...

...jabba dabba dibbi dibbi dibbi dibbi dibbi daj. Nej, jag är ingen materialist precis (host, host, host) men på i stort sett varenda hästrelaterad bloggsida finns det långa rader av stulna bilder på utrustning som bloggaren i fråga skulle vilja ha till sig & sin häst & jag vill naturligtvis inte vara sämre. Här kommer min önskelista bestående av Uvex uvision ridhjälm, ett par extra ridtights & schyssta skor, en biothaneförbygel (turkos förstås, men en sådan fanns inte avbildad på internätet), Professional's choice benskydd & boots samt ett par trevliga schabrak i bästa Hestia-färgen:

 

"Äntligen tillbaka; det här är mitt andra hem"...

...konstaterade jag i onsdags när jag kom till Pederslund. Sedan tänkte jag efter lite till & tvingades medge att stallet kanske till & med var mitt första hem. Ingela & jag for med bil & släp till Vellinge & hämtade hem Hestias pinaler & därefter har jag ägnat ett par timmar åt att tvätta & smörja sadel, alla träns & annat läder, det behövdes. Jag har fått höanalys & räknat foderstat, shoppat pyttelite (men bara absolut nödvändiga grejer så som en ny boxskylt - hon måste ju veta var hon bor någonstans, Bästian) & börjat planera för igångsättningen & den framtida distansträningen. Nu känns det inte lika galet längre & Caroline, fodervärden, har hittat en ny häst så mitt dåliga samvete har börjat ge med sig också. Det kommer att bli bra! I'm waiting for my real life to begin.

Kapitel två: It ain't over til it's over...

...som man säger i utlandet. Nej, jag har varken vunnit en massa pengar eller gift mig med någon rik bonde men jag har i alla fall haft möjlighet att spara ihop till en hyfsat okej buffert under mina hästfria månader & jag har insett att det är bättre att leva ett fattigt liv (pengamässigt) än att inte leva alls. Mitt liv har, sedan jag lämnade bort Hestia i början av december, verkligen varit rätt så bedrövligt: Deprimerad & orkeslös, sjuk oftare än jag någonsin varit tidigare, less på jobbet & på allt annat.Visst, det känns nästan lika svindlande galet nu som det gjorde när jag stod på stallplanen i Staffanstorp & väntade på att Hestia skulle anlända från Polen men jag är ju lite galen, jag erkänner det. Någon gång i mitten/slutet av augusti flyttar Hestia "hem" igen, dvs till Pederslund. & nästa år hoppas jag att ni får se Hestias tokspetsade öron & min breda turkosa bakdel på tävlingsbanorna igen. ;-)

   (Vill också påpeka att min häst har haft det jättebra hos fodervärden & fodervärden har haft det jättebra med Hestia. Mitt beslut att säga upp kontraktet var mycket tufft att fatta - att behöva göra folk ledsna är inte det jag är bäst på precis.)

Snipp, snapp, snut...

    Månader har passerat & jag känner att jag måste ge vår tränings- & tävlingsdagbok ett värdigt slut. Kanske kommer det att finnas ett jennieohestia någon gång i framtiden, kanske kommer mitt bloggande att återupptas i någon annan form eller med annat fokus när jag känner mig redo för det, men vår tränings- & tävlingsera är definitivt över. Jag har tänkt tanken att det måhända var Dackeritten som tog knäcken på mig; med anmälningsavgift, uppstallning, hotell, bensinpengar osv blev helgen i Växjö lite för mastig för min så ansträngda ekonomi, men dödsstöten hade kommit ändå förr eller senare. Eller tidigare; jag hade hankat mig fram länge med bidrag från föräldrarna, akuta försäljningar på Tradera & genom att försaka så att jag knappt hade råd att köpa mat till mig själv. I början av december fick Hestia flytta från Pederslund & Torna-Hällestad. Jag äger henne fortfarande men har henne utlånad på foder på obestämd tid, dvs så länge jag klarar av det mentalt. Sedan måste jag sälja henne, om jag nu inte skulle råka vinna en massa pengar eller gifta mig med en rik bonde eller något liknande förstås så att jag kan ta henne tillbaka.
    Hestia står i Tygelsjö, i samma stall som Kikkis Aqua faktiskt. Jag är inte överförtjust i stallet, i de leriga hagarna eller i det faktum att min distanshäst numera mestadels rids i ridhus. Hon har tappat lite i vikt men fodervärden Caroline älskar henne & de två verkar trivas bra ihop. Jag har varit där ett par gånger & hälsat på & då har jag även ridit ut tillsammans med Kikki.

    Till sommaren ska Hestia gå på bete i "galoppstallet" i Torna-Hällestad, granne med Pederslund, så då kommer jag att titta till henne lite oftare. Fram tills dess hoppas jag kunna hänga med någon av mina klubbkamrater på tävling som groom. Mer hästliv än så lever jag inte, jag ägnar fritiden åt att försöka komma på vad folk som inte har häst gör med sin tid. :-)

Lugna veckor...

27 september - 16 oktober 2011
    Det har nu gått tre veckor sedan Dackeritten; Hestia har inte alls varit halt, men vi har ändå tagit det ganska mycket lugnare än vanligt. Efter tävling & skrittrunda dagen efter (som jag skrev om sist) fick Hestia vila i tre dagar, tisdag - torsdag, & därefter skrittade jag henne i tre dagar: Fredagen den 30/9 runt Borelund tillsammans med Fia & Fille, dagen därpå med Ingela & Våfflan genom byn, förbi Kaninlandet & sedan via Delanders hem & på söndagen var Hestia & jag själva ute en sväng; skrittade förbi Borelund till byn & längs asfaltsvägen tillbaka till stallet. Vila på måndagen & på tisdagen red Fia & jag Forsbergsrundan (som brukar ta ca 1 timme & 20 minuter) i alla gångarterna. Hestia kändes mycket pigg & fräsch.
    Onsdagen den 5 oktober hängde jag minsann på Fia & red i paddocken - jag tror bestämt att det var första gången jag red Hestia där sedan jag började blogga! Ett lugnt & lätt "dressyrpass" + att vi faktiskt skuttade över ett litet kryss ett par gånger, det gick rätt så bra trots allt. Dagen därefter var jag ledig men hade fullt upp hela eftermiddagen & kvällen; jag var i Torna-Hällestad på morgonen & mockade mm & sedan hade jag tänkt att jag skulle longera Hestia en stund innan jag var tvungen att åka hem till Malmö igen. Hestia hade dock inga planer på att komma in från hagen så dags på dagen - hon & hennes båda kamrater for runt mellan tallarna som galningar när jag försökte fånga in henne. Efter ca 20 minuter gav jag upp, det blev ingen linlöpning denna dag...
    Jag jobbade fredag, lördag & söndag & var ej i stallet då men Fia hoppade med Hestia en av dagarna under helgen; det hade gått jättebra. "Tur att det finns medryttare när ens morsa är en sådan kruka när det gäller hoppning" hälsar Bästian.

    Jag var ledig måndagen den 10:e efter de långa helgpassen & dagen dominerades av ösregn & en ihållande migränaktig huvudvärk med illamående. Jag var i stallet på kvällen i alla fall & longerade Hestia i en av hagarna, ca 20 minuter i skritt & trav. Dagen därpå blev det skritt runt Vasaholm med Fia & Fille & på onsdagen, efter att hovslagaren hade varit & fixat Hestias fötter, red vi tillsammans med samma vapendragare "lite oseriöst" (enligt Fia) längs fältet & i skogen mellan fältet & galoppbanan: Skritt, trav & lite galopp med.
    I torsdags vilade Bästis, sedan red jag med vännen Johanna på Agelund runt Forsbergsrundan i alla gångarterna i fredags. Paddocken igår ensam: Ett lugnt pass ungefär en halvtimme, vi travade över bommar bland annat & idag har vi varit ute på heden för första gången efter tävlingen - det var jag & Hestia, Fia & Fille samt Emma på Babe. Vi red väl i lite drygt en timme & galopperade i högt tempo.